Förbjuden läsning

Förbjudna böcker är temat för denna veckas tisdagstrio, enligt påbud från Ugglan. Och förvisso har det funnits böcker som väckt både ilska och irritation, i olika hög grad. Så pass att de till och med blivit förbjudna.

Hemma hos oss fanns, det minns jag mycket väl, "Sången om den röda rubinen" av norrmannen Agnar Mykle. Romanen gavs ut 1956 och blev en storsäljare tack vare för tiden ovanligt direkta sexskildringar. Ett år efter publiceringen förbjöds den. Vet att åtminstone mamma läste, men var hon sedan gjorde av boken vet jag inte – hon lyckades i alla fall gömma den för mig. Undrar om jag borde leta upp den nu? Den finns naturligtvis. Förmodligen inte värt besväret.

Hergés "Tintin i Kongo" kom ut 1942 och det var inte mycket mer med det. Men långt senare stämplades seriehäftet som rasistiskt och man yrkade på förbud i flera länder. I Hergés hemland Belgien blev det t ex rättegång, men boken finns fortfarande tillgänglig även om man numera rekommenderas att läsa den "med tanke på när den skrevs". Häftet ingår (förstås) i Tintin-vänlige Sonens kompletta samling.

Enid Blyton har förgyllt barndomen för många av oss. Men även hennes böcker, i exempelvis Fem-serien, har av och till stämplats som skräplitteratur och lyfts bort från bibliotekens hyllor. Succéförfattaren Åsa Larsson har vittnat om hur hon av sin pappa förbjöds att läsa dem (ett förbud hon elegant kringgick genom att läsa dem hos en kompis).

Det har på senare år gång på gång poppat upp kritiska synpunkter framför allt på lite ålderstigna barnböcker. Man har menat att de behöver "tvättas" för att med gott samvete kunna läsas av och för dagens barn. En delikat balansgång mellan ett verks originalitet och upphovsrätt gentemot tämligen godtycklig "renlighetsiver" men till och med Astrid Lindgrens Pippi Långstrump har fått en ny och "acceptabel" benämning på pappa Efraim ... nu är han "kurrekurredutternas härskare", vi minns ju alla vad han var från början.

Copyright Klimakteriehäxan