Alla dessa människor. Instängda utan rent vatten, utan mat. De som inte längre finns ibland oss och inte heller kan begravas. De över miljonen som tvingas fly genom förödelsen, som inte har någonstans att ta vägen. Tänker på deras hem. Att de inte fått duscha på flera veckor, inte fått sova i sina egna sängar. Jag tänker på väggarna, där det en gång hängde tavlor. Allt som grusats sönder.
-Nadja Jebril, själv med palestinska rötter, skriver om krigets civila offer i Dagens Nyheter. Hon ser hur båda sidor drabbas, hur hårt våldet slagit mot judiska kibbutzer och den palestinska Gaza-remsan: "Jag hann inte sörja alla de israeler som föll offer för terrorn, hann inte uttrycka min ilska över de som togs gisslan, innan Israel proklamerade sin försvarsstrategi". Sorgen finns hos oss alla. Och något slut på kriget ser vi inte, även om just nu råder eldupphör.
Inlägg
Väldigt tänkvärt. Läste också detta. "Krig är alltid grymt och det finns aldrig någon som segrar. Alla förlorar." Något min pappa ofta sa.
SvaraRaderaJag tyckte det var bra formulerat, älskar meningen om tavlorna ...
RaderaJa din pappa visste ju.