Livet med en enda tv-kanal

Det fanns en tid när vi i Sverige bara hade en tv-kanal. En enda, vars utbud man/alla slaviskt följde – det fanns ju inget internet, ingen streaming ...

Jag är tillbaka där nu. Det har gått 55 år sen sist. Internet har jag visserligen, men bara en tv-kanal. Har blivit TV4-tittare. På heltid. Anledningen är skum: inga andra kanaler fungerar på vår tv i Barndomslandet. Anledningen oklar. Strömningstjänsterna finns där, men buffrar så att programmet man försöker se blir dubbelt så långt som det egentligen är. Alltså är det TV4 i realtid som gäller!

Nog vet jag att andra ofta tittar på den här kanalen och gillar det de ser. Jag gör det också, fast ganska sällan. Men "Bytt är bytt", danska "Badhotellet" och "Vilket liv" är favoriter om/när de sänts. Nyheterna klockan 22 kollar jag också emellanåt. Och när det bryts för reklam byter jag kanal, eller tar en sväng till köket eller så.

Däremot är jag helt borta om det handlar om krimserier som Fyran förvisso har ett gäng av. Trots att Peter Habers kommissarie Beck vid det här laget är en klassiker kändes han riktigt ny för mig när han dök upp härom kvällen, i en tjugo år gammal repris. Jättebra skådespelare (Marie Göranzon, Mikael Persbrandt, Ingvar Hirdwall), stänk av humor! Ja men visst! Ändå avbryter vi efter ungefär halva filmen. Det är de ideliga och evighetslånga reklamavbrotten som får oss att krokna. 

Historien upprepar sig när poliserna i rutan ska lösa ett oväntat dödsfall i "Morden i Sandhamn", serie som bygger på Viveca Stens böcker (som jag läst några av). Suveränt bemannad rollista igen: Ann Petrén, Marianne Mörck, Alexandra Rapaport, norske Nicolai Cleve Broch (hade huvudrollen i den utmärkta serien "Frikänd"). Vilsamt oblodigt, en del tänkvärt om hur elaka unga tjejer kan vara mot varandra ... elakheter som sitter i ända upp i tantåldern – och en rätt "rolig" eller i alla fall originell intrig.

Men hur länge ska jag egentligen sitta kvar i soffan för att få veta historiens upplösning? Jo, det kan jag tala om. Kvart över elva rullar sluttexterna. Det är för sent. Utan reklamavbrotten  hade man "tjänat" åtminstone en halvtimme, tid jag kunde använt bättre än att se Björn Kjellman (jovisst, också bra skådis) göra reklam för Ica.

Ska kanske försöka se slutet på Beck-historien på Play. Och visst, jag kan absolut återvända till polisarbetet i det brottsdrabbade Sandhamn. Fast då måste det även där bli Play, får börja titta lite tidigare. Om det bara inte buffrar lika mycket där ...?

Naturligtvis vet jag att TV4 behöver sina reklaminkomster, utan dem skulle kanalen dö. Ändå får de där avbrotten mig att titta på annat – när det går, alltså. Vi har hamnat i en besvärlig sits!

Snart hoppas vi ändå få tv-åtkomsten återupprättad, flerkanalsystemet intakt. Damernas fotbollsmatcher får vi väl tills vidare följa på laptop eller i radio. (Grattis till klar seger över Polen, förresten, det ser ljust ut framöver!)
Vill helst inte återvända till enkanals-livet igen, oavsett vilken kanal vi skulle få. 

Om inget alls finns att se ens på TV 4 får jag fästa blicken på vår ros, den jag trodde jag tog död på i fjol genom hårdhänt beskärning vid fel tid på året.

Copyright Klimakteriehäxan