 |
| Premiär för vintergäck i min närmiljö! |
 |
| Lökväxterna vill gärna skicka upp lite blad i ljuset. Bara att önska dem välkomna! |
 |
| Snön och isen uppe på Årstabron smälter när lördagen bjuder på några enstaka plusgrader, men dropparna blir till is igen när de hamnar på trädet rakt nedanför. |
 |
| Naturen skapar ju en kristallkrona där under bron! |
Har dina saker alltid en plats i ditt hjärta, men inte i dina skåp och lådor?
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Flera nyanser av grått kan också bli ett rätt kul vykort, eller hur? Många trappsteg, noga räknat 119 stycken, blir det för den som går ner (eller upp förstås) i Harald Lindbergs trappa mellan Klevgränd och Katarinavägen på Södermalm. För egen del avstod jag den lilla bergsbestigningen, tog först bilden och sen bussen. |
Copyright Klimakteriehäxan
Ja alldeles enkelt är det inte. Men i mitt fall beror det nog mest på slöhet. Brukar alltsedan jag var barn läsa innan jag släcker på kvällen, men det är numera obehagligt lätt att surfa på mobilen i stället, så länge att klockan hinner bli för mycket. Man måste ju tänka på skönhetssömnen ni vet ...
Det är alltså lite för enkelt att "glömma" den där pappersboken jag är mitt i. För att inte tala om alla de olästa som ligger och köar. Lustigt nog lurade jag mig själv nyligen, genom att nappa på ett erbjudande från Nextory: läs eller lyssna i en månad för nio (!) kronor. Då bestämde jag mig för att skaffa valuta för pengarna, så jag klippte ett gäng nyutkomna böcker i rask takt. Läste på bussen, läste en stund på dagen, läste i sängen. Jag "uppfann" tiden! Kan väl skyllas på snålhet, kanske.
Förlängde dock inte abonnemanget när månaden var slut, nu är jag tillbaka hos mina pappersböcker. Med en bok i öronen när jag går ut på promenad, det är värdefull lästid.
Nästa gång jag går in i en läsperiod blir det nog med vårens och solens hjälp, på balkongen eller i en solstol, för då är böcker suveränt sällskap i både helg och söcken.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Om du inte sett den här dokumentären, tre delar, så gör det. Den finns på SVT Play . |
Två små bröder, 5 och 7 år gamla, förklarades
skyldiga till mordet på sin 4-årige lekkamrat Kevin i Arvika 1998. Det slog
polisen fast, utan utrymme för tvivel. ”Stenklart” var ett ord som användes.
Någon prövning i domstol blev det aldrig.
Som resultat av en långt utdragen barnmisshandel hade man fått ett ”erkännande”. /.../ När så det stod klart att pojkarna faktiskt var oskyldiga började nya kvarnar mala. Men skadestånd gick inte att kräva på vanlig väg, för lång tid hade gått. /.../
Nu har kommunpolitikerna ältat ärendet i flera varv. Och kommit till resultat: En ursäkt fick Christian Karlsson och Robin Dahlén vid ett möte på onsdagskvällen, efter många om och men, tjugofyra år efter händelsen som ödelade deras liv, en offentlig ursäkt som bröderna har önskat. Fast inga pengar. Inget skadestånd. Eftersom ”inga formella fel har begåtts”. Och familjen säger nu att de inte längre kräver någon ekonomisk kompensation. /.../
Det finns möjlighet för statsmakten att gripa in och
betala en ersättning ”ex gratia”, alltså av nåd och för den goda sakens skull.
Jag hoppas innerligt att regeringen ska agera – och att Arvika får skämmas ännu
mer. För skamlig är behandlingen av två barn som fått betala oerhört
dyrt för missgreppen de utsatts för. ./.
Eftersom jag har en bit av mitt hjärta kvar i Arvika, där jag bodde, gick i skolan och fick mitt första jobb och dit jag fortfarande återvänder ofta, känner jag mig lite extra engagerad i det här fallet och dess upplösning. Påpekas bör kanske ändå, att jag inte känner någon enda av de inblandade personerna, vare sig de drabbade eller kommunens representanter, inte heller de som var med och utredde mordet.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag letar i (bok)minnet. Var finns den hemtrevliga, fredliga men ändå inspirerande och lite spännande miljön att slå ner sina fiktiva bopålar i?
Tror att jag fastnar för Italien. Låter Donna Leon införliva mig med allt som hennes hemstad Venedig har att bjuda på. Hoppas bli hembjuden till kommissarie Guido Brunetti och hans fru, som lagar så himla läcker mat. Ett glas gott vin får man också. Kanske kan vi ha riktigt intressanta samtal vid middagsbordet, lite om brott och straff, förstås, men familjen Brunetti har också andra intressen. Jag är förmodligen hans hittills okända svägerska, som är journalist och bevakar alla maffians illdåd. Tänk om det går att fiska upp ett prima scoop, en nyhet som ger eko i vida kretsar, där hemma hos Brunettis!
Copyright Klimakteriehäxan
"Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale) går inte att komma runt. Margaret Atwoods mästerverk om livet i den märkliga framtidsstaten Gilead, som är en "omgjord" bit av USA nära gränsen till Kanada, är fascinerande från början till slut. Här duger bara vissa kvinnor att föda makthavarnas barn, stenhårda regler håller isär folk av olika rang och typ. Slutet kommer ju egentligen i uppföljaren "Gileads döttrar" (The Testaments) och det är ett måste att läsa den också!
Lite fascinerande är det ju att George Orwells "1984" när den kom ut 1949 också var en framtidsskildring ... och som vi nu så att säga har facit till! Som tur var följde världen inte Orwells manus rakt av. Men otroligt många människor har läst boken. Även jag, fast det var ett tag sedan.
Copyright Klimakteriehäxan
"I dag ska kommunstyrelsen i Arvika slutligen sätta ner foten i frågan om en offentlig ursäkt och en eventuellt vidhängande ekonomisk kompensation. Oavsett om man finner att det finns en juridiskt grundad skadeståndsskyldighet, kan kommunen också välja att kompensera bröderna i form av en ex gratia-ersättning – det vill säga ersättning av moraliska skäl. Måtte den ta sitt ansvar."
-Tove Lifvendahl skriver på Svenska Dagbladets ledarsida i dag om Kevin-fallet, barnamordet i Arvika 1998, en affär som hon kallar "en av de största rättsskandalerna i modern tid" och som ledde till att två personer, då minderåriga, fick sina liv ödelagda. Deras oskuld är bevisad, men någon kompensation ser de inte ut att få. Eller? Tjugo år kan ändå inte ersättas på något sätt. Men ändå: Jag delar Lifvendahls förhoppning om att kommungubbarna väljer rättvisans väg, inte skammens. Jag gillar ju Arvika, min gamla hemstad!
Hur är det, orkar ni med en SELFIE till? Det blir den sjunde i ordningen i så fall. Och sedan starten har vi som visar upp oss i den här (mestadels) bildlösa formen faktiskt blivit fler. Jättekul!
Deltagare jag hittat är dessa: LillaSyster, Primrose, BP, Paula, Ditte, Geddfish, Gunnel, Kina, ViltogVakkert, Kicki, Anki, Susjos, Åke, Ingrid.
"Rolig läsning" skrev Anki i sin kommentar, och Ditte understryker det jag själv tänker: "Roligt också att så många hängt på." Blir vi ännu fler?
Här har ni de tolv nyckelorden som gäller denna gång. Och sista bokstaven i första svaret är första bokstaven i svar nummer två, o s v, det vet ni ju redan. Lycka till!
1. Morgonvana: Kaffe (förr var det alltid te)
2. Djur: Ekorre (söt, men jag vet förstås att somliga
betraktar dem som ett slags råttor)
3. Ost: Emmenthaler (fast mina riktiga favoriter är Kvibille Cheddar och Cambozola)
4. Sällskapsspel: Risk
5. Dricker aldrig: Kask (gillar inte nubbe heller)
6. Litterär figur: Karlsson (på taket eller i Hemsöborna, gillar båda och om man tänker efter finns det faktiskt vissa likheter dem emellan!)
7. Njutbart: Nakenbad (men det händer alldeles för sällan)
8. Äter gärna: Dadlar (och inte alls bara i jultider)
9. Dans: Rumba (ack den som kunde …)
10. Beatles-hit: ”All You Need is Love” (och alla kan den, alla sjunger med!)
11. Vid datorn: E-post (dagligen)
12. TV-serie: The Kominsky Method (rekommenderas verkligen!
Strålande skådespeleri och man blir både rörd och road, får både skratta och tänka. Finns på Netflix)
Alla hjärtans dag i dag. Dags att vara lite extra hjärtlig. Det finns hjälp att få: man kan gå till en butik och köpa blommor, eller handla dem på nätet för hemkörning om man inte har tid eller lust att gå ut på shopping. Mataffären envisas med att erbjuda geléhjärtan till extrapris, och chokladaskar i hjärtform kan man också köpa till sig själv eller någon annan. Även om det verkar vettigare att satsa på lite extra god mat i stället.
Dessutom kan man hitta något festligt att dricka på Systembolaget. Alkoholfri Chapel Hill är en bra ersättare för riktig champagne och väldigt mycket billigare! Anses dessutom drickbart av vinkännare i min bekantskapskrets (själv är jag ju ingen expert). Fast först och främst tänkte jag på ett italienskt rödvin som drog min blick till sig i hyllan: Rossetto Appassimento från Apulien för 119 kronor. Beskrivs så här: "Mycket fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, mjölkchoklad och vanilj." Köpte ändå inte. Ni kan få grunna på varför.
Puss på dej, Valentin!
❤️I morgon är det dags igen: vi firar Valentin och därmed också Alla hjärtans dag. Det kan ju vara en bra dag för att titta på kärlek, eller att läsa om mer eller mindre storslagen romantik.
❤️Romantiska ögonblick som gjort intryck – på filmduken tänker jag på Marlon Brando och Maria Schneider i "Sista tangon i Paris" som innehåller otroligt laddade kärleksscener. Det sprakade också om än lite tystare kring Meryl Streep och Clint Eastwood i "Broarna i Madison County". "En stjärna föds" i senaste versionen, den med Lady Gaga och Bradley Cooper, platsar också i den här elitgruppen. Jag vill se om alla tre!
❤️Om vi i stället tänker på tv-serier går det inte att gå förbi "After Life" (Netflix) av och med Ricky Gervais. Tredje och avslutande säsongen om änklingen som sörjer sin älskling höll inte riktigt samma klass som de två första, men den är god nog! Jag tycker också att Josephine Bornebusch gjorde en jättebra serie i "Älska mig" (Viaplay). Ännu en svensk serie som var överraskande bra i mitt tycke är "Våra vänners liv" (SVT Play), där kärleken får sina törnar men (förstås) är en viktig beståndsdel i historien.
 |
| Denna ganska så kryptiska skylt på fönstret till en bar vid Hornstull krävde sin förklaring - och fick den på fönstret bredvid, se nedan! Korkskruvarna A B C D E har var sin betydelse. |
 |
| Måste säga att jag är lite orolig för hur det ska gå med den där blomsterängen som anlagts utanför mitt fönster när nu skylten redan trampats ner i februari. |
Programmet går ut på att en singelperson ska välja ut en lovande människa att dejta. Sex andra singlar får den deltagande att välja på. De står i var sin ogenomskinlig glasbur. Och de är nakna. En kvinna i 60-årsåldern var den första jag såg. Hon och programledaren (också en kvinna) glittrade ikapp av förväntan och, förmodar jag, upphetsning när första biten av "urvalspersonerna" skulle visas upp.
Man börjar nerifrån. Jag tycker inte att jag är särskilt pryd, men nog häpnade jag när sex fullvuxna snoppar radades upp på min tv-skärm. De granskades: titta, den är krokig, den är grov, här har vi en omskuren, är inte den där i minsta laget? Kommentarerna var inte av det finkänsliga slaget, programmet är uppenbarligen inte tänkt som familjeunderhållning. Av de sex herrarna skulle nu en väljas bort, enbart på grund av hur vederbörandes underkropp såg ut.
I nästa steg fick singeldamen och vi tv-tittare se överkroppen. Det blev tatueringar, muskler spelade, brösten var mer eller mindre håriga. En till blev ratad. De fyra som återstod fick nu visa sina ansikten. Hade de manliga käkar? Spännande ögon? Sexig, kyssvänlig mun? Ännu en fick gå ut. Den dejtingtörstande damen konstaterade att han hade en väldigt snygg rumpa. Hade hon valt fel???
I sista svängen blev det lite kontakt. Man fick höra rösten, damen kunde ställa någon fråga. Sedan fanns bara två kvar, en av dem skulle bli dejten. Men först skulle också damen klä av sig. Vilket hon gjorde, hon visste förstås vad hon gett sig in på.
Så står de där i en tv-studios starka belysning, tre fullvuxna och spritt språngande nakna människor. Möjligen är det lite befriande att ingen av dem är speciellt snygg utan har sådana skavanker som kroppar får med åren. Bredvid dem programledaren som behållit kläderna på. När det sista och avgörande valet är gjort travar det nakna paret ut i kulisserna hand i hand.
I nästa klipp fick vi följa med på deras dejt. Att döma av det man hört tidigare i programmet borde de ha slängt sig i närmaste säng för att noggrant utforska kropparnas mer eller mindre inbjudande landskap, men de satt sedesamt med var sitt glas vid ett bord och konverserade. I de två avsnitt jag sett (ja, jag var ju tvungen att se åtminstone ett till) verkade ingen matchning ha varit särskilt lyckad, dock.
Det här är en programserie gjord för brittiska Channel 4 och som hade premiär 2016. Serien har, visar det sig, fått uppföljare i Danmark, Tyskland, Finland och Italien, fast jag hade aldrig hört talas om det. Av det jag har sett har jag svårt att se att den internationella spridningen kan bli mycket större. Den som skulle vilja sända det i USA exempelvis skulle behöva lägga in så mycket störningar i både ljud och bild att alltihop skulle bli fullständigt obegripligt. Det är tillräckligt svårt att förstå ocensurerat!
Till saken hör naturligtvis att både män och kvinnor får delta i programmet, och de får välja partner av det kön de föredrar. För den som inte varit tillgänglig på den s k köttmarknaden på väldigt många år ter det sig tämligen märkligt att dejten inte slutar utan kläder, utan börjar naket ... men man är väl lite gammalmodig kanske?
Mera kroppsmode: Konstateras kan också att könsbehåring numera avlägsnas på både män och kvinnor. Båda könen tatuerar sig för fulla muggar, och piercingprylar kan sitta i princip var som helst, med risk för att folk krokar ihop vid närkontakt.
Om du nu inte kan bärga dig förrän du sett detta med egna ögon är det bara att välja Kanal 11. "Naked Attraction" sänds kl 22 flera kvällar i veckan. Mycket nöje! (eller nåt). John Blund väntade snällt på mig när jag tittat, och jag fick inga mardrömmar om jättepenisar eller rakade snippor, så du kommer nog också att klara det. Hoppas dock slippa höra att man producerar en svensk version, men vem vet?
Copyright Klimakteriehäxan
Bronsmedaljörer tittar nedåt i resultatlistan och gläds åt pallplatsen, medan silvermedaljörer jämför sig med ettan – och i stället för att jubla åt att de är näst bäst i världen känner de sig som förlorare.
Copyright Klimakteriehäxan
Ännu en strålande vacker vinterdag med sol från blå himmel! Folk runt omkring mig har dessutom lyckats se (och plåta) norrsken under den gångna natten, ikväll måste jag verkligen kolla om inte man kan se något även från vår balkong.
I väntan på denna naturupplevelse, som jag bara sett en enda gång för väldigt länge sedan, väljer jag att som vanlig på fredagar plocka upp fem frågor från Elisa Matilda.
Inlägg
Alla kommentarer
