tisdag, augusti 20, 2019

Ljud i barndomen

Läser Jonas Gardells betraktelse i Expressen om ljudbokens framfart och effekten det har på bokbranschen i stort. Läs- och tänkvärt! Så pass att det påverkar mitt val i veckans Tisdagstrio.

Idag finns ju en rad leverantörer av ljud- och e-böcker. Storytel, som är störst, har en imponerande miljon prenumeranter, sedan finns Bonniers BookBeat, Nextory och några till. (Ja på Soundcloud hittar man exempelvis min bok "I ljust minne bevarad").

Minns inte exakt när ljudboken kom in i min värld, men det var när ungarna var små och vi sökte kul saker att ägna oss åt under längre bilresor, som när vi skulle till Mormor till exempel.
Så när Ugglan & Boken nu gett ämnet favoriter från barndomen satsar jag inte på mina egna tidiga läsupplevelser utan på mina barns härligaste ljudböcker.

En underbar tid var det när Arto Paasilinnas "Harens år" (Jäniksen vuosivar vår underhållning. På kassettband, förstås ... Den boken är en av den väldigt ojämne författarens bästa, i suverän inläsning av Tomas Laustiola. Hela familjen älskade att lyssna! När jag frågade om barnen ville åka med och handla (en resa på drygt tjugo minuter) blev svaret:
-Får vi höra på boken då?
Och när jag sa att det var självklart hade jag inte pratat klart förrän de satt i bilen. Så bra var det.
Är det förhoppningsvis fortfarande ...

Just detta med text som olika generationer kan njuta av, gärna tillsammans, är ett adelsmärke i barnböckernas värld. Alltså älskade vi alla Toivo Pawlos tolkning av Barbro Lindgrens "Loranga, Masarin och Dartanjang". Galet roligt, fullt av överraskningar!

Då är vi framme vid sista plats i dagens trio och den reserverar jag för Helge Skoog och Åke Holmbergs "Ture Sventon".  Varje lyssning ledde till att man blev sugen på en semla, fast Tant Rotas bageri gick ju inte att hitta ...

Se där, nu slapp ni tjatet om Cherry Ames, Kitty, Enid Blyton och Pippi ... och några andra favoriter dessutom! Som den underbara "Sagan om äpplet" av Jan Lööf. Men den fanns ju inte när jag var barn.

Copyright Klimakteriehäxan

30 kommentarer:

  1. Ljudböcker har inte funnit vägen in i vårt hem. Ture Sventon och hans temlor kommer jag ihåg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men då kanske det är dags att prova? Bra att blanda med papper och e-böcker!

      Radera
  2. Trevligt när flera generationer kan njuta av samma böcker, men jag har inta prackat mina varken på barn eller barnbarn...
    Paasilinna är inte direkt känd för barnböcker...? Harens år läste jag 1975

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paasilinna skrev förvisso inte barnböcker, men flera funkar för mycket unga läsare. Och pracka på? nej, Hannele, det går ju faktiskt inte. Det har jag heller inte gjort. Däremot lämnat förslag etc och det har fallit väldigt väl ut.

      Radera
  3. Ture Sventon, ja...

    SvaraRadera
  4. Här var det många kul tips! Ture Sventon och hans temlor minns jag ju, och Barbro Lindgren borde ju vara med i alla dagens tips :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen rätt att ge Barbro L Alma-priset.

      Radera
  5. Ture Sventon var populär när jag var liten, men jag var inte jätteförtjust i honom, även om det gick an att läsa böckerna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Passade försåt inte alla. Men Helge Skoog lyfter texten!

      Radera
  6. Loranga, Mazarin och Dartanjang läste jag för mina barn. Jag tror att jag uppskattade dem mest. Bäst var när pappan sa att det var lök i chokladkakan för att han skulle få smaska på den alldeles själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha just den hade jag glömt!!!

      Radera
  7. Toivo Pavlo och Helge Skoog är inte till att motstå. bra vinkling

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä en bra uppläsning lyfter vilken text som helst. Och vice versa.

      Radera
  8. Ture Sventon gillade jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humor gör allt lite bättre eller hur!?

      Radera
  9. Ja, Ture Sventon har man ju läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om han är alltför gammalmodig nu? Hoppas inte

      Radera
  10. Ture Sventon kom väl som julkalender också någon gång?

    SvaraRadera
  11. På tal om ljudupplevelser, jag kommer ihåg kassettbanden med sagor på som hade en liten bok till så man fick vända blad i takt med att berättelsen lästes upp :) De var så mysiga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Högläsning på lite annorlunda sätt.

      Radera
  12. Inte läst någon av titlarna du nämner, men jag tyckte mycket om ljudböcker när jag var mindre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lyssnar fortfarande gärna. Ofta i bilen, ibland på promenad.

      Radera
  13. Har aldrig lyssnat på en ljudbok och inte någon av böckerna du listar. Däremot slukade jag alla Enid Blytons böcker. De var bara bäst:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blyton älskade man - det var kul att jag så småningom fick översätta henne till svenska när förlaget gav ut henne i "mini-pocket"! Men har du aldrig lyssnat på en radioteater eller en radioföljetong heller? Det är ett härligt sätt att konsumera litteratur, bra variation.

      Radera
    2. PS Och visst är det väl svindlande: att över en miljon svenskar har köpt in sig på Storytel! Visar att Gardell säkerligen har rätt i sin analys.

      Radera
  14. VA?!? Har 1 miljon Storytel? Det hade jag aldrig gissat.
    Jag borde läsa Harens år när du nu säger att det är hans bästa :) Av någon anledning gillar jag inte Loranga... trots att jag gillar nästan allt Barbro Lindgren gjort i övrigt. Och Ture Sventon har jag egentligen aldrig läst, trots att flera böcker fanns hemma när jag var barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä visst blir man lite förvånad!!! "Den ljuva giftkokerskan" är också en bra Paasilinna. "Åskgudens son" är usel. Som sagt, ojämn!
      Loranga gillar jag nog för att den/han är så absurd. "Vems lilla mössa flyger" också, väldigt annorlunda mot hemligt-serien.

      Radera
  15. Ja Ture Sventon tyckte man ju om. Gick ju som barnprogram på tv också.

    SvaraRadera