Dagens ord 94

 SMAKLÖKSAMPUTERAD

-Det är Fredrik Backman som skapat det epitetet (snubblande nära ett skällsord) för folk som kan tugga i sig i princip vad som helst, utan att bry sig särskilt mycket om hur maten smakar. Ordet dyker upp i hans bok "Folk med ångest". Det är en roman i vilken författaren faktiskt excellerar i språkliga vändningar som ofta är väldigt lyckade. Fast det blir också lite rörigt med alla olika personer, deras öden och historier ...

Skyltsöndag igen

Tänk ändå så många sinsemellan väldigt olika budskap som kastas över en via skyltar man springer på! 

Nog för att vi alla behöver besöka det lilla rummet med det man ibland så skojfriskt kallat "brusfåtöljen". Och för den med fläckfritt fungerande peristaltik kan det rent av vara en njutning ... Men har vi behövt påminnas om behovet medelst en jättestor skylt på busshållplatsen? Nej, det här var verkligen första gången!

Väldigt tveksam känner jag mig också till t-tröjeskylten med en hängd docka. Vi som är välbekanta med Margaret Atwoods Gilead, landet där den som begår minsta fel avrättas och sedan hängs på en mur till allmänt beskådande, vi kan knappast bli sugna av den här loggan. Som tur är finns det många andra sorters t-shirts.

På väggen hos krukmakerskan på Södermannagatan sitter skylten med det korta och koncisa konstaterandet om läget i världen. Jag är osäker om tolkningen och kom mig inte för med att fråga ... men hon drejar fina skålar och koppar! 

Skyltsöndagarna fortsätter även på det nya året, med "hjärtat" hos BP med bloggen "Konst eller konstigt". Vi är ett helt gäng som kollar in affischer, anslag, etiketter, ja helt enkelt alla slags skyltar, bara för att det roar oss. I bästa fall kan det även roa någon annan!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om föräldrar och barn

På lördagar är jag en av några bokroade bloggare som lyfter fram en mening hämtad ur veckans läsning. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Det är Skriv-Robert som tagit initiativet, häng på du också! Den här veckan har jag hittat min mening i "Folk med ångest" av Fredrik Backman. Han får med sina ord mig att återuppleva just den där fantastiska känslan ... vi är säkert många som känner igen den och minns med glädje och stor värme!

Det är svårt att förklara för en tolvåring att när du var liten och jag gick för fort sprang du ifatt mig och tog mig i handen och det var de bästa ögonblicken i mitt liv.

Copyright Klimakteriehäxan

Årets första fredag

Fem fredagsfrågor har blivit en vana. Den har sina rötter hos Elisa Matilda, som förstås inte missar årets första tillfälle att ställa dem.   

1. Vad lämnar du bakom dig i år? Ett år som inte skulle gått till historien om det inte varit för pandemin. Tacksamhet för att inte ha blivit sjuk. Fast oron för corona hänger med in i 2021. Men första året som farmor är jag väldigt tacksam för att ha fått uppleva.
2. Hur vaknar du till lättast? När solen letar sig in genom persiennen och det kommer kaffedoft från köket.
3. Vad är en sak du gör för att känna dig piggare? Tar en dusch (eller ett dopp på sommaren), går ut, tar en fika.
4. När åker julpyntet ner? När Knut har namnsdag.
5. Vad hakar du ofta upp dig på? Onödigt mycket: nedskräpning, både i naturen och i språket, för att nämna något. Eller när datorn inte "gör som jag vill" ...

Snart på plats i en låda i källaren.

Copyright Klimakteriehäxan

Två helger på en gång!

På torsdagar dyker den troget upp, helgfrågan från Mia i bokhörnan. Förra veckans torsdag råkade vara nyårsafton, så då blev det inte så mycket tid vid laptoppen och därmed heller inget svar på helgfrågan från mig. I dag slår jag alltså två flugor i en smäll, även om vi inte har dubbelhelg "på riktigt"! 

Dagens fråga gränsar till den några av oss besvarade så sent som igår. Då handlade det om att ha (eller inte ha) specifika mål för läsningen under året. Mia formulerar sin undring så här: Är ni med på några läsutmaningar i år? Tror inte det. Har utmaning så det räcker så snart jag tittar på hyllorna där mina olästa böcker ligger i travar. 

Som vanligt hänger en bonusfråga med, och den sätter oss i tv-fåtöljen igen (där man förvisso tillbringar en hel del tid). Mia frågar: Brukar ni se på videos? Om man med video menar program som går att hitta på olika strömningstjänster så ja. Bredde ut mig om mina tittarvanor härom dagen. Faktum är att jag också har en trave långfilmer på cd, som alltför sällan kommer till användning. Och om vi tar ordet video bokstavligt så har jag en rejäl påse VHS-kassetter ockå. De väntar på rensning ...

Så var det då förra veckans hittills obesvarade frågor: Vad tycker du om de nya orden för 2020? Eller vet ni vad mjuta och becknarväska är? Tja, jag kände mig inte så engagerad i den där listan i år. Vissa av nyorden känns både konstruerade och långsökta. Att corona och covid dyker upp som förled i olika sammansättningar verkar logiskt, dock. Tycker att historien visar att de här nyordslistorna ofta innehåller ord som snabbt faller i glömska. Säger någon att man "sverkar" längre? Det var ändå ett bra ord! Men "kanskeman" kanske kan överleva?

Fick du någon bok i julklapp? Nej. Jag hade ju sagt att jag ingen skulle ha, med tanke på alla olästa som står och väntar! Alltså fick jag ingen. Bra!

Copyright Klimakteriehäxan

Där satt jag fint – stol-ligt drama

Det är faktiskt åtta år sedan dramat med köksstolen utspelade sig. Kom att tänka på det när jag såg att nyckelordet för Sannas fotoutmaning Gems Weekly Challenge är SITTA denna vecka. Och eftersom jag tänker att de flesta som läser Klimakteriehäxan i dag kanske inte gjorde det då bestämde jag mig för en repris. Slutsatsen gäller än. Håll till godo! 

En stol är en stol är en stol. Eller?

Vi har haft de där italienska möblerna länge. Praktiska, sköna att sitta på, enkla men snygga enligt mitt sätt att se.

Men i dag hände det. Skulle bara sätta mig som vanligt vid köksbordet för att trycka i mig en lätt lunch. Utan förvarning sjönk jag, i ultrarapid, mot golvet. Och det som nyss var en vanlig, praktisk, ganska bekväm och bra sak att sitta på hade förvandlats till något annat – vad? En liggstol? Fällstol kanske passar bättre – mig fällde den definitivt. Jag slog mig i alla fall inte. 

Det såg uppenbarligen rätt roligt ut (stol-ligt?) när jag i majestätisk takt försvann under bordskanten. Maken fnissade glatt, möjligen gapskrattade han också medan jag hade fullt upp med att komma på fötter igen.

Så kan det alltså gå. Nu undrar jag bara om detta var en elegant men otvetydig fingervisning: det är dags att gå ner några kilon. Om inte annat så för att stolarna ska tåla att jag sitter på dem.

Copyright Klimakteriehäxan

Läsning utan mål

Enligt O går ut hårt i starten av det nya året. Första kulturfrågan lyder: Vilka läsmål har du i år?

Inga, det är mitt korta och uppriktiga svar. I alla fall inte vad beträffar kvantitet. Det skulle kännas jobbigt och fel att sikta på X titlar eller Y sidor. 

När det handlar om kvalitet hoppas jag kunna blanda genrer, läsa någon klassiker och upptäcka en och annan ny författare, kanske läsa om någon gammal pärla. Möjligen lär jag mig något nytt medan jag i bästa fall har roligt! Det kan kanske kallas ett mål i alla fall, även om jag inget har?!

Copyright Klimakteriehäxan

2020: Ett år som också går att skratta åt

Årskrönikorna duggar tätt kring helgerna. Radio, tv, tryckta medier. Det blir inte bara sammanfattningar av nyheterna som varit störst det gångna året, det blir också speciella sportkrönikor, tillbakablickar på vad kungligheterna haft för sig och bloggare och podcastare samlar även de ihop sina minnen till en kavalkad som i bästa fall utlöser kommentarer som "oj, det där hade jag ju glömt!".

Att göra en sån här bred sammanfattning är ett riktigt petigt pyssel, det kan jag intyga som varit redaktör för Rapports årskrönika ett antal år. Det gällde att ständigt skriva upp datum, händelser och var man i arkivet kunde hitta bilderna i efterhand, det blev alltid en häftig spurt mot slutet och inte sällan tvingade världen oss att riva upp och göra om för att inte missa något stort som inträffade på årets sista dagar.

Det har gått ganska lång tid sedan jag jobbade med de där programmen, men de drog då och drar fortfarande en stor publik. Jag hade som ambition att alltid få med något positivt bland alla olyckor, krig och katastrofer, något som tittarna skulle kunna dra åtminstone lite på munnen åt. Inte så enkelt alls, inte då och ännu svårare om man ser tillbaka på det år vi just lämnat ... för 2020 dominerades av två obehagliga företeelser: pandemin och Donald Trump. Ingen av dem har vi sett slutet på, inte än, även om det finns lite ljus i tunneln.

Hur som helst är det alltid bra att släppa fram lite humor. Det har man verkligen lyckats med i den årskrönika jag upptäckte av en slump och som jag nyss tittat på: "Death to 2020", en originalproduktion för Netflix. Kallas "mockumentär" och uppskattas inte av den som ville ha Trump kvar i Vita Huset. Innehåller en smart hopklippning av autentiskt material och skådespeleri. Hugh Grant och Lisa Kudrow gör två fina roller! Här är länken! Mycket nöje! (Fast du behöver förstås ha abonnemang på streamingtjänsten ...)

Copyright Klimakteriehäxan

Nytt "läsår"

Årets första tisdag betyder också årets första tisdagstrio, bloggstafetten som Ugglan & Boken dirigerar medelst en rak fråga. Denna gång undrar hon vilka böcker ser du fram emot att läsa? 

Ack ja, det är ju så många! Och jag vet ju att jag bara kommer att klara av en bråkdel! Skulle kunna börja med en allvarlig satsning på att läsa ut sådant jag tagit paus mitt i, förstås. Finns några sådana kandidater ... 

Fast när nu det nya "läsåret" inleds satsar jag lite djärvare än så. Alltså tänker jag ta tag i två böcker som jag förvisso köpt, men gett bort i present till Dottern – med förbehållet att jag vill låna dem, eftersom det är romaner jag blivit nyfiken på. "Folk med ångest" av Fredrik Backman är den ena. Dottern blev Backman-fan när han "bara" var en bloggare och är honom trogen ännu. Jag har hängt på, med nöje.

Sedan gav jag henne en riktig storsäljare: "Bokhandeln på Riverside Drive" av Frida Skybäck. Ser att den är på över 450 sidor – var det verkligen nödvändigt ...? Ja, den som lever/läser får se. Förväntar mig lättsmält feelgood.

Tredje boken i min trio är jag rätt säker på att jag kommer att gilla, eftersom den är skriven av Susan Abulhawa och jag har verkligen tyckt om hennes tidigare. "Berättelsen om Nahr" (Against the Loveless World) är hennes tredje roman som utspelar sig i Palestina. Författaren är också journalist och människorättsaktivist, synnerligen engagerad i Palestina-frågan.

Gott nytt läsår, alla bokvänner!

Copyright Klimakteriehäxan

Från min tv-soffa

Det kan knappast överraska någon, men nu finns statistiken som bevisar det: folk i Sverige har tittat jättemycket på tv coronaåret 2020. Vi har sett på tablå-tv, vi har streamat massor, både gratis och på betalkanaler.

Strömningstjänster som Viaplay, C-more och Netflix har fått många nya kunder, det visar siffror från MMS (Mediamätning i Skandinavien) och Disneys timme på julafton drog största publiken någonsin: 4,5 miljon!

Jag är en av alla dessa människor som tillbringat (onödigt) mycket tid framför en tv-skärm. I direktsändning blir det numera nästan bara nyheter och en del sport. Serier, filmer och dokumentärer kan hämtas när det passar, ibland flera avsnitt i taget.

Fast jag vet att många – kanske framför allt äldre – helst vill se tv-program när de "går på riktigt", alltså sänds efter en uppgjord tablå. "Man vill ha något att se fram emot" som en kvinna sa härom dagen när det blev tal om sista säsongen av tittarsuccén "Vår tid är nu" och som hon alltså inte kikade på så snart den blev tillgänglig.

Den serien, som finns på SVT Play, är en jag varmt rekommenderar, även om de flesta kanske redan har sett den. En annan svensk höjdare är "Kalifat", också SVT Play. Omistlig! Den nya långfilmen "Greta" som visas på de få biografer som är öppna kan ses gratis på samma kanal. Filmmakaren hade tur, han hade förstås inte en aning om hur stor storyn skulle komma att bli när han plockade fram kameran från början! Det är en dokumentär och inte någon kanonfilm, men den är sevärd.

"The Undoing" (HBO Nordic) med Hugh Grant ska ni se, trots den trista Nicole Kidman. Riktigt bra är det! För att inte tala om danska "Utredningen" (SVT Play) om mordet på Kim Wall. Märkvärdigt bra, helt oblodigt.

"Unorthodox" (Netflix) är superintressant om en ung kvinnas liv i och flykt från sin bokstavstrogna judiska familj i New York. Missa inte heller bakomfilmen, "The Making of Unorthodox", som också finns på Netflix.

Att påpeka att "The Crown" (Netflix) är ett måste är väl överflödigt? Men den ska ses från starten! Jag fyllde på med "The Story of Diana" (också Netflix) efteråt, dokumentärt. Man kan inte låta bli att undra hur hennes liv skulle ha blivit om hon inte dött i tunneln i Paris.

"I hetaste laget" (SVT Play), långfilmen från 1959 med Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon var kul att återse. Jag kom nästan inte ihåg någonting, mer än när Jack Lemmon dansar tango med en ros  munnen ... "Öknens drottning" (SVT Play) tyckte jag dock var tråkig. Huvudpersonen Gertrude Bell blev det inget liv i på två timmar!

"The Queens gambit" (Netflix) var förvånansvärt spännande, men inte så mycket att jag letade fram vårt gamla schackbräde, vilket andra tittare lär ha gjort. Ovanlig miljö hur som helst, och det händer ganska sällan!

Kan också bekänna att jag avnjutit både "Notting Hill" och "Pretty Woman", för vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag kan replikerna i märkvärdigt många scener ... Bland annat lättgods har jag sett första avsnittet av "Emily i Paris" (Netflix). Vet inte om jag ska sats på fler.

Det där är alltså saker jag sett, men jag har också fått tips om annat som jag inte hunnit med. "Bridgerton" (Netflix) lär påminna om "Downton Abbey", så det kanske är värt en koll. Dessutom har jag ju nästan åttio osedda avsnitt av "Orange is the new black" (Netflix). Och skulle jag få sug efter en klassiker finns Victor Sjöströms "Körkarlen", från 1921, på SVT Play! "I may destroy you" (HBO Nordic) rekommenderas av många. Dokumentären om Ulf Lundell (SVT Play) planerar jag också att titta på. Men det finns hur mycket som helst att botanisera bland.

Kanske får du en idé från min väl insuttna tv-soffa om något att titta på? För fortfarande är kvällarna mörka och långa och viruset livaktigt. Som gjort för hemmakvällar framför teven helt enkelt.

Copyright Klimakteriehäxan

Om jag också skulle "göra en Dan Eliasson" ...

Rätta mig om jag har fel. Men inte är jag väl ensam om att vilja göra en Dan Eliasson?

Tänk bara på stranden. Smekande salta vågor. Sand mellan tårna. Kanske något gott att äta i serveringen strax intill. Ett glas sangria rent av? Släntra hem till hotellet, sitta i skuggan vid poolen med en bok. Kanske småprata lite med andra som också sett till att få lite njutning mitt i vintern. Köpa en solfjäder i souvenirbutiken. 

Kanarieöarna i december är verkligen inte fel! Det känns nästan nödvändigt att få lite påspädning av sol och värme. Fast bara nästan. För i december 2020 var det ungefär så fel det kunde bli. ”Nödvändigt” går inte att använda som ursäkt. /.../   

Kanske kan man hävda (som Eliasson, generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, gör) att det inte är alls olämpligt att vilja fira jul med sin närmaste familj, men sanningen att säga har det just denna jul varit många som tvingats avstå, hur nödvändigt det än kan ha känts. 

Hur kan ansvarskänslan helt tappas bort av ett helt gäng makthavare? Har man aldrig hört talas om den gyllene regeln ”att leva som man lär”? Det kokar ner till något mycket enkelt: om våra folkvalda kan strunta i beslut som tagits för det allmänna bästa, varför ska då väljarna bry sig? ./.

  

Det där är en del av min krönika om några av den senaste tidens riktigt häpnadsväckande händelser. Texten finns att läsa i sin helhet på News 55.

Copyright Klimakteriehäxan

Dussinet fullt

Vem bestämde att vuxna människor alltid ska ha serviser med tolv exemplar av samtliga ingående delar? Tolv djupa tallrikar, tolv flata, tolv assietter ... Bestick ska finnas i dussinet fullt. Glas också. Och inte sällan blir det specialpris om man köper minst sex artiklar i taget, helst dubbelt upp då förstås (fast det finns förviso fyrpack också). Hur blev det egentligen så här? Vem fick oss att rätta in oss i ledet?

Jag vet givetvis inte hur ditt liv ser ut, men i mitt förekommer sällan tolv personer runt matbordet. Likväl har jag porslin för tolv kuvert, liksom gafflar, knivar och skedar. Glas tenderar att gå sönder oftare än porslin, så sådana har jag färre. 

Det här "heliga" tolvtalet måste väl vara ett arv från förr när kalasen var formella, familjen stor, finrummen bara användes nån gång om året och det var viktigt att visa upp det bästa man hade, inklusive tjusigaste sortens husgeråd. Udda servisdelar? Knappast! Men jag hittar ingen dokumentation som styrker min teori.

När det kommer till snittblommor är tolv också ett nyckeltal. Udda antal blommor upp till ett dussin är "rätt". (Va? Ska tiopack tulpaner i matbutiken gå bort!? Ånej!) Efter dussinet kan det vara jämnt antal i buketten, så förkunnade en gång Magdalena Ribbing, den moderna tidens främsta expert på hyfs. Hon förklarade också att om man ska välkomna sina gäster vid bordet med ett tal, så kan det göras sittande om man är färre än tolv. Fler som ska äta? Då får talaren stå upp ...

"Dussinet fullt" heter en av Jan Myrdals böcker, hans tolfte i en serie av samlade artiklar i bokform, och det är också titeln på en amerikansk 50-talsfilm, byggd på en populär roman från 1948 som i original heter "Cheaper by the Dozen". 

Märkligt nog blir det annan låt i skällan om man plötsligt påstår att något är en "dussinvara". Då handlar det snarast om något billigt, massproducerat, krimskrams-aktigt.  För att inte tala om sådana prylar av vilket det går tretton på dussinet! Skräp helt enkelt.

Men innerst inne misstänker jag att folk som är födda efter 1980 aldrig använder ordet (om de ens förstår det?). Och gross, alltså tolv dussin, har jag hört förekomma i frågesport där de tävlande inte hade en susning ... Allt medan jag tittar in i mina skåp och konstaterar att jag verkligen har dussinet fullt av allt möjligt. Förmodligen också en och annan dussinvara och någon som det går tretton på dussinet av.

Och allt detta utlöstes av en skylt i butiken Lagerhaus som därmed utgör mitt (enda) bidrag till veckans Skyltsöndag, årets allra första. Hitta fler skyltare via BP:s blogg!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om kanske

Eftersom det är lördag är det dags igen för Veckans mening, efter initiativ från Skriv-Robert. Tanken är att man väljer ut en mening i den bok (eller annan text) man nyss läst, och då ska det vara något som får en att stanna till någon sekund extra. Det kan vara klokt och tänkvärt, det kan vara roligt eller upprörande eller ja, nästan vad som helst! Veckans mening kommer ur en debattartikel på SvD:s kultursidor skriven av Victor Johansson, inspirerad av att ordet "kanskeman" kommit med på listan över årets nyord i svenska språket. Skribenten är förmodligen en av de män som avses, det tror han i alla fall själv, och funderar över vad som (positivt eller negativt, bara att välja) ligger i det lilla ordet:

Kanske sätter inga gränser, kanske förhåller sig inte till verkligheten, kanske bär löften som ännu inte infriats.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu börjar vi om!

När nyårsdagen och vi vaknat ligger sjön spegelblank. De första nyårslöftesmotionärerna är i farten, med bestämda steg på otränade ben. Corona-kilona ska bort! 

Molnen är förvisso grå, men man kan ändå ana den där stora himlakroppen som varit sällsynt den senaste månaden. Mer hopp: Jag räknar till sju knoppande orkideer, förutom de som redan blommar. Lovande för det nya året, eller hur? För nu ska vi ju börja om, få allt att bli bättre!

I tv pågår den klassiska nyårskonserten från Wien, nu med publiken uppkopplad via mobiler, för applåderna vill man naturligtvis ha, och i år trillar de in digitalt. Nyss spelade en kvartett "Deutschland, Deutschland über alles" så att den tyska nationalsången var rent förföriskt vacker, klart oväntat! 

Jag brukar titta på den här konserten huvudsakligen för baletternas skull. Det är alltid svindlande tjusigt, ballerinor i fantastiska kostymer, perfektion ut i minsta tåspets. Nu förefaller det som om de flesta dansarna fått ledigt, säkert ännu en pandemi-effekt.

En som inte tar ledigt, det är Elisa Matilda. Eftersom 2021 startar på en fredag har hon minsann fem fredagsfrågor på lut!

1. Vad var det bästa med det här året? Att vara frisk.
2. Vad ser du fram emot med ett nytt år? Hoppas fortsätta vara frisk! Och gärna en liten resa!
3. Vad var din största upptäckt under året? Här blir jag svaret skyldig. Har jag upptäckt något stort? Men mojitosorbeten, som var nyårsaftonens dessert, var en trevlig ny bekantskap.
4. Hur blev det ett kärleksfullt år? Behöver bara titta på vårt lilla barnbarn ...
5. Vad tar du med dig från 2020 in i 2021? Handsprit och försiktighet.

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om året som gick

"När det gäller extrem fattigdom, barnadödlighet, genomsnittliga inkomster och sådana saker som påverkar människors välbefinnande allra mest. Då finns det bara tre år någonsin som har varit bättre i genomsnitt."

 -I en text i den brittiska tidningen The Spectator skriver Johan Norberg, idéhistoriker och liberal debattör, att 2020 faktiskt var ett av de bästa åren i mannaminne, ja rent av det fjärde bästa i historien. Och det trots pandemin, skogsbränder och branta fall i ekonomier världen över. Lite uppfriskande perspektiv, eller hur? Här hittar du hela hans krönika.