En riktig bokstol

Var sitter du när du läser? undrar Mia, som själv hör och häpna inte sitter i den bokhörna som finns med i hennes bloggnamn, utan i stället läser sittande på en stol i köket. Nu är detta i alla fall hennes helgfråga.

När det gäller mig kan man inte vara riktigt säker på var min bästa läsplats finns. Förr i världen låg jag förvisso alltid i sängen och läste, det gör jag ibland nu också, men inte lika mycket.

Fast när man nu är så lyckligt lottad att man har en balkong så är det gärna där jag landar så här års, i alla fall på förmiddagen innan solen krupit runt husknuten. Där står en gammal Ikea-fåtölj och väntar på att bli använd som "bokstol". När de riktiga sommartemperaturerna är här är det skönt även i skuggan, ända in på kvällskvisten.  

Det finns förstås en bonusfråga också: Längtar du efter sommaren och solen? JA är det raka svaret. Kan någon tycka annorlunda?

Copyright Klimakteriehäxan

Onödig reklam

Historien upprepar sig. Varje år i december och så här inför Mors dag dyker den upp, helsidesannonsen för juvelerarfirman som bjuder på presenttips till kvinnor som är (får man anta) värda mycket uppskattning. Dyrast i dag: en ring för 155 000 kronor.

Och varje gång jag ser den där annonssidan tänker jag samma sak: varför gör de reklam över huvud taget? Alla som råkar ha sisådär 150 000 kronor att spendera på en gåva vet väl redan vart man går för att handla?

För övrigt fattar jag inte hur man törs bära ett smycke som är värt så mycket pengar. Om man inte är omgiven av Säpo, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan

Schlager man minns

Det var länge sedan Melodifestivalen engagerade mig. I takt med att tävlingen växt har mitt intresse minskat. Därför får jag leta en stund efter svaret på veckans kulturfråga från Enligt O: Vilket bidrag från Eurovision(sschlagertävlingen) gillar du bäst?

Visst minns jag gamla svenska tävlingsbidrag. Och några andra också. Men bäst? Tja, varför inte gå tillbaka till 1963. Då sjöng Monica Zetterlund "En gång i Stockholm", skriven av Beppe Wolgers (text) och Bobbie Ericsson (musik). Bra artist, fin text om en fin stad. Låten fick summa summarum noll poäng i finalen i London, Sveriges sämsta resultat (hittills). Rättvist? Det är väl ett begrepp som inte existerar i sammanhanget.

Copyright Klimakteriehäxan

Från klassikerhyllan

Klassiker jag har läst eller vill läsa ska utgöra tisdagstrion denna vecka. Så har Ugglan bestämt. Den trion kunde ha byggts ut till en hel liten orkester, och jag skulle dessutom med lätthet kunna räkna upp minst tio klassiker som man "ska" ha läst fast jag vet att jag aldrig kommer att göra det, eftersom lusten saknas. Men nu var det ju tretalet som gällde, och jag väljer tre gamla bekanta, samtliga Nobelpristagare:

"Främlingen" (L'Étranger) av Albert Camus är en fantastisk roman utan att vara en tegelsten. Har både läst den på papper och lyssnat på två talversioner, en med Krister Henriksson, som var bra, och en med Shanti Rooney som faktiskt var riktigt dålig. Det lät som om han funderade på helt andra saker än den text han läste.

"Kristin Lavransdotter" skrev Norges Sigrid Undset, och den har jag också återvänt till, från tryck till radioföljetong. Det är en helt suverän kärlekshistoria som inte borde få bli bortglömd, någonsin.

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är den av Selma Lagerlöfs böcker jag gillar minst. Upplevde den som tråkig. Borde ge den en ny chans.

Nils Holgersson på Akkas rygg så som de skildrades vid Frykens strand för fem år sedan
när jag senast besökte Mårbacka. Vet inte om detta är en fast eller återkommande
skulptur? Lite kul även om man inte älskar boken!

Copyright Klimakteriehäxan

Ketchup-effekt i tv-soffan

Livet som tv-tittare liknar en berg-och-dalbana. Det har också tydliga paralleller till den berömda så kallade ketchup-effekten. Först hittar man ingenting man är sugen på, sen ingenting och ingenting en gång till.

Men plötsligt händer det! I dag, på Norges nationaldag, har svensk tv-publik också en högtidsdag värd att fira. Eller vad sägs om premiär på en ny säsong av underbara danska "Badhotellet" i TV4 klockan åtta. Så skönt med en serie utan mord och värsta eländet. Man får till och med skratta! Finns också på Play.

Likaledes underbara men helt annorlunda är den brittiska polisserien "Line of Duty" vars sjätte säsong man kan se på SVT Play med start i dag. Den har vi längtat efter, länge! Dessutom upptäcker jag att "Scott & Bailey" redan ligger ute, hela femte säsongen! Smarta tjejpoliser som vet hur bovar ska tas.

Och då har jag ändå helt gått förbi "Vem bor här?", gissningsleken i heminredningsbranschen som SVT sänder, i krock med "Badhotellet" klockan åtta. Helt fascinerande att få komma in hos folk och se hur de har det: ibland vill man flytta in direkt, men ofta är den enda tanken som dyker upp i min skalle: Stackars den som ska städa där! Rätt underhållande hur som helst.

Inte vet jag hur din måndagskväll ser ut, men min kommer med största säkerhet att tillbringas i tv-soffan, mitt i ketchupexplosionen, så att säga. 

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi på fåglar? Jo då men ...

... men just kanadagäss och skarv är två arter jag verkligen inte tycker om. Skarv ser jag inte så ofta, men gässen dräller här hela tiden. Jag vill helst inte se dem, inte ha dem i min närhet eftersom de är dyngspridare av rang och kan förstöra vilken gräsmatta eller badstrand som helst.

Dock kan det inte hjälpas: när de är nykläckta dunbollar som just nu är de naturligtvis oemotståndligt söta där de ligger tätt sammankrupna till skydd mot snåla vindar. Tänker på en annan Pippi (Långstrump) och hennes krumelurpiller: Kära lilla krumelur, låt mig aldrig bliva stur. Kan man få såna piller till de vackra men motbjudande kanadagässens gulliga avkomma, tack?! Tänk så mycket mindre bajskorvar vi skulle ha att kliva runt!

Copyright Klimakteriehäxan

Att göra som det står på skylten ...

Fredag: en skylt med en röd pil visar rakt ut i Mälaren från promenadstråket. En hjälp för
den som vill bada kanske? Men sjön syns ju tydligt, så det verkar lite överdrivet hjälpsamt.

Lördag: samma skylt har nu bytt plats och pekar in i grönskan. En stilla önskan om att
jag ska dra åt skogen, eller???

Jag har nånstans hört talesättet att "en god svensk gör som det står på skylten". Må så vara, men det är inte alldeles enkelt alla gånger, vilket jag tycker att mina två översta bilder visar.  Fast ofta är det väl ändå det om man bara bjuder till aldrig så lite?

Det är söndag, a k a Skyltsöndag, och här är veckans skörd, hämtad i min närhet på Södermalm, Stockholm. Fler skyltare hittar du vägen till via Skyltsöndagprojektets vårdnadshavare BP.

Från avdelningen "jag blir så j-t förb-d". Papperskorgen sitter en halvmeter bort.

Mera skräprelaterat: utan den lilla skylten hade jag aldrig kommit på tanken att sopor
skulle kunna vara "in style". 

Sitter nära en bardisk där det är gott om olika ölsorter ...

Inte en skylt så långt ögat når på denna bonusbild, ett ba-f-att-foto i försommarskrud!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om uttalsregler

"Ordet används oftast mitt i en mening och uttalas precis som det låter."

-Kan detta vara den hjälp man behöver när man söker något på en språksajt? Tillåter mig att tvivla på den saken. Men man får tacka för ett litet leende!

Dagens ord 100

 KRYPTOKONST

-Ett nytt begrepp har poppat upp i konstvärlden. Det handlar om verk som bara existerar digitalt men som säljs på auktioner för jättebelopp. Varje verk ska bara finnas i ett exemplar som är krypterat. Ägaren får en nyckel som låser upp verket. Äkthetsbeviset kallas NFT, non-fungible tokens, och NFT-konst spås bli framtidens superhit. Att göra kopior är fortfarande möjligt, men det finns teknik som snabbt avslöjar dem som oäkta. Kanske nästa stora investeringsobjekt? Här verkar finnas massor med miljoner att tjäna ... och om man redan har väggarna och hyllorna fulla så ...? För den generation som växt upp med datorer av alla de slag är kryptokonsten inte särskilt märklig utan snarare bara en helt logisk fortsättning på livet i den digitaliserade verkligheten. För egen del tror jag att jag avvaktar. Och ser man på – nu är jag uppe i prick etthundra "dagens ord"! Klicka på etikettlänken om du vill bekanta dig med de 99 andra.

Veckans mening – om bilkörning

På lördag får man tänka efter: har jag nyligen läst något som fått mig att reagera lite mer än vanligt? Något som är värt att kallas Veckans mening? Det är Skriv-Robert som börjat, bara att hänga på! Meningen kan vara rolig, klok eller tankeväckande i största allmänhet. Denna gång har jag tagits med ut i trafiken. Marcus Dunberg skriver krönika i SvD:s helgbilaga Perfect Guide om sina tankar kring hur farligt det är att kuska runt på våra vägar i bil, risker vi tar väldigt ofta utan att egentligen tänka på det. Och kanske är de självkörande bilarna en vanlig företeelse snarare än vi anar? Men blir det bättre, säkrare, på vägen då?

Jag vill inte att mina barn ska ta körkort och köra bil över huvud taget – när de blir 18 har förhoppningsvis utvecklingen kommit så långt att människan mer eller mindre försvunnit från ratten.

Copyright Klimakteriehäxan

Överflöd

Ett överflöd som inte går att se sig mätt på: tulpaner.

Jag blir sorgsen och upprörd av att se de hemlösa som sover, äter och lever på gatan. Det är för mig obegripligt att vårt rika och utvecklade samhälle inte kan ta hand om dessa trasiga individer, som naturligtvis inte av fri vilja brett ut sin lump och rett en bädd utanför en nedlagd krog på exempelvis "fina" Birger Jarlsgatan i Stockholm. Otroligt sorgligt att se dem och deras misär. Samtidigt helt ofattbart hur mycket prylar de lyckats samla ihop och klarar att få med sig! Ett överflöd, eftersom ingen förvaringsplats finns.

Det är de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda som påminner mig om den betryckande synen som möter folk som kommer upp ur t-banan på väg mot Sturegallerian eller Biblioteksgatan, shoppingparadisen där allt finns i lyxig överflöd. För just överflöd är dagen tema.

1. Vad har du för mycket av hemma? Kläder, kuddar, böcker, mattor.
2. Vad skulle gärna få fyllas på automatiskt i din kyl? Ägg och yoghurt.
3. Vad är det mest onödiga i världen? Otäcka kryp som sprider elände, typ kackerlackor, mygg, fästingar. 
4. Vad är något du alltid har att ge till andra? Ett vänligt ord. Förhoppningsvis.
5. Vad kan du göra hur många gånger som helst utan att tröttna? Titta på blommor. Eller naturfilm, för den delen. Vandra runt i en bokhandel. Äta en del basrätter, som köttbullar, bananpannkaka, torsk- och laxfilé. Och Falu Rågrut!



Mera underbart blommande överflöd ...

Copyright Klimakteriehäxan

Något att se fram emot

En fantastisk dag i dag: strålande sommar från start till mål! Folk badar, promenerar, picknickar, sparkar boll, leker med barn och hundar, slöar i solstol.

-Om vi bara stannar i vattnet ett tag vänjer vi oss nog, säjer en flicka i 10-åråldern till sin kompis. Båda har våta baddräkter, knottrigt skinn och fryser helt tydligt. Hudfärgen är den typiska svenska vintervarianten, ni vet: grågrönblå. Men nu var det ju badväder så ... För min del känner jag suget, men är stor (och klok) nog att avstå.

I stället kollar jag vad Mia i bokhörnan har för helgfråga att komma med. Jo denna: Har ni kollat på sommarutgivningen? Något ni ser fram emot? Mitt svar blir tyvärr jättetråkigt. Jag har noll koll. Men spanar ständigt efter en ny bok av Jennifer Clement, eller något från Chimamanda Ngozi Adichie – där har ni två verkliga favoriter!

Hur som helst ska jag alldeles strax, troligen i morgon, börja läsa eller rättare sagt lyssna till "Lila hibiskus" (Purple Hibiscus) igen, för nu har den romanen blivit radioföljetong. Det är Chimamandas uppföljare till den suveräna "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun). Man kan se fram emot en omläsning också!

Som svar på sin bonusfråga vill Mia ha lite förslag när tv-tablåerna inte bjuder något man vill se. Hon undrar om jag har något tips på tv/streamingtjänster att dela med mig av. Ja då! Har ni redan sett "Grace and Frankie"? Om inte, testa! 

Det här är en dramakomedi om två mogna damer och deras nu frånskilda män, som inte bara jobbade ihop i decennier utan också i största hemlighet var ett älskande par. Jane Fonda och Lily Tomlin är två suveräna klimakteriehäxor som vet hur en replik ska levereras. Det vet de två "gubbarna" också, Martin Sheen och Sam Waterston. Både jag och Maken tittar och fnissar. Finns på Netflix. 

Copyright Klimakteriehäxan

Love Story efter femtio år

När ämnet "böcker man gråtit över" blev aktuellt härom dagen var den första titel jag kom på "Love Story" av Erich Segal, som jag älskade och storbölade över. Mitt ex är tryckt 1970, samma år som boken kom ut, jag köpte den för 5 kronor och 50 öre (prislappen sitter kvar). Och naturligtvis läste jag den direkt!

Lite googlande berättar att Segal först skrev storyn som ett filmmanus, men att han ombads att också göra en roman av det, för att båda versionerna skulle hjälpa varandra på traven. Så blev det, långfilmen med Ali McGraw och Ryan O´Neal hade premiär samma höst.

Succén var snabbt ett faktum. "Love Story" låg på bästsäljarlistorna, boken översattes till mer än tjugo språk. Recensenterna var däremot inte nådiga. Boken nominerades till fina National Book Award, men drogs tillbaka sedan juryn hotat avgå. Dess ordförande William Styron (som skrev fantastiska "Nat Turners bekännelser") slog fast att "det är en banal bok som helt enkelt inte kan kallas litteratur".

Femtio år har gått. Nu beslöt jag mig för att läsa om den. Vad skulle jag tycka i dag? Skulle jag snyfta över boksidorna igen? Sträckläsa? Eller tycka att det är en historia på tröskeln till närmsta kiosk? Mitt djupa engagemang första gången jag läste den kan ju haft något att göra med att jag var i samma ålder som bokens huvudpersoner Jennifer och Oliver. Där är jag förvisso inte nu ...

Men en omläsning blev det, för ovanlighetens skull. Och lite kan jag förstå William Styron, för "stor litteratur" är det inte, det tycker jag inte i dag. Fast det är en text som på 127 sidor (föredömligt begränsat omfång!) bjuder på en hel del leenden, oftast i fyndiga replikskiften, och mycket känslor. Kanske blev storyn ännu starkare på bioduken? Jag behövde i alla fall inte använda näsduken nu, men det kan ju bero på att jag redan visste hur det skulle sluta.

Det visar sig att Segal också skrev en uppföljare, "Oliver´s Story", om hur den unge änklingen försöker ta sig vidare i livet. Dock har jag inte en aning om hur läsvärd den kan vara. "Love Story" tycker jag ändå att man kan rekommendera till någon som är sugen på något lättläst och romantiskt och inte är rädd för att fulgråta en stund! 

Copyright Klimakteriehäxan

Tokhyllad bok tar plats i hyllan

Denna försommarvecka är torsdagen röd och folk har mer ledigt än vanligt (om de inte jobbar inom vårdsektorn förstås ...) Vädret ser rätt lovande ut, om man nu ska våga lita på meteorologerna, men det är naturligtvis otänkbart att inte ha en bok på lut. Så därför är veckans kulturfråga från Enligt O ingen direkt överraskning: Vad läser du under den kommande långhelgen?

Jag har "trillat dit" och gått och köpt en bok trots att jag vet att jag inte borde. Men nu har det surrat så mycket om "Shuggie Bain" av Douglas Stuart att jag har för avsikt att inom kort förflytta mig till Glasgow, även om jag sitter kvar i soffhörnet.

Hoppas nu innerligt att jag inte ska bli besviken, men det är alltid lite läskigt att peta in något som så många tokhyllat i den egna bokhyllan. Booker-priset brukar i alla fall vara en garanti. Hoppas hur som helst att vi alla får en fin långhelg!

Copyright Klimakteriehäxan

S-ets dag

Dagens bokstav är S.

S som i sol.

S som i solglasögon.

S som i shorts.

S som i sandaler.

S som i spännande bok.

S som i svettigt (fast bara lite).

S som i sommar.

Men S som i simtur fattas fortfarande för att jag ska bli riktigt nöjd. 

Copyright Klimakteriehäxan