Öst-, Väst- och Bästkusten

Sandhamn, Fjällbacka, Bohuslän. Svensk östkust, svensk västkust. Blir det så mycket finare?  Båda är ju Bästkusten.

I Sandhamn har jag (konstigt nog) aldrig varit, trots att det inte är långt dit från Stockholm. Fjällbacka har jag åtminstone passerat och såvitt jag minns har vi också stannat till där. Resten av Bohuslän är jag bättre bekant med, fast nu är det alldeles för länge sedan jag var där.

Viveca Sten har skrivit åtta deckare om morden i Sandhamn, jag har läst ett par stycken, underhållande. Camilla Läckberg satte Fjällbacka på kartan (i den mån inte Ingrid Bergman och Lars Schmidt redan hade gjort det) med tio böcker som utspelar sig i den stad där hon är född. Någon har jag läst, utan att bli jätteimponerad (lindrigt talat). Och Viveca Lärn hyllar också sina rötter genom att förlägga en rad romaner till västkustens övärld, där den fiktiva Saltön ligger. Man ska heller inte glömma hennes underbare barnboksfigur Eddie som bl a besöker Havets hus i Lysekil!

Böcker som utspelar sig på platser där jag skulle vilja semestra är temat för veckans tisdagstrio (med ursprung hos Ugglan), och när man som jag tillhör gruppen ressugna svenskar utan giltigt pass får man väl tänka på resmål inom landets gränser ... inga dåliga alternativ, i alla fall om man som jag gillar sol och hav, bad och vacker natur. Om jag får slänga in en kompletterande önskning så är det att inga maneter vill simma samtidigt som jag. 

Copyright Klimakteriehäxan

För oss som tror på UFO:s

Jag tillhör den grupp människor som inte bara tror på UFO:s, jag vet att de finns eftersom jag har ett antal. Fast inte av den där sorten som flyger i luften utan av de som uttyds UnFnished Objects. Alltså påbörjade handarbeten som aldrig blivit färdiga: tänkta tröjor som bara har ett bakstycke, gardiner som "sytts upp" med knappnålar, broderier som inte ens har halva antalet korsstygn på plats, dukar som aldrig fållats. 

Nog har jag förstått att jag inte är ensam i den där gruppen, men nu har jag verkligen upptäckt hur det ligger till: världen är så full av textila UFO:s att de fått en helt egen monter på Sy- och Hantverksfestivalen med det fyndiga namnet Handarbytet. Idén dök upp redan 2019 och nu är den etablerad.

Det går alltså ut på att man kan byta bort sitt eget påbörjade handarbete – och kanske bestämma sig för att slutföra någon annans! Eller bara lämna över det man själv övergett och hoppas att någon förbarmar sig. Svenska Dagbladet skrev om detta härom dagen, med start hos en kvinna som hade upptäckt tretton påbörjade men aldrig färdigstickade sjalar i sina gömmor.

För min del skulle jag aldrig våga räkna. Tyger, knappar, garner har jag i mängder, många stora idéer har jag haft och sett fantastiskt fina resultat framför mig. I fantasin alltså. Resultat som uteblivit eller i bästa fall fortfarande väntar på att bli verklighet ... Kanske borde jag satsa på handarbyte? Bra idé hur som helst!

Copyright Klimakteriehäxan

Självplock

En enda skylt blir min Skyltsöndags skörd i dag, men skörden blev i övrigt både god och riklig ... Barnbarnet åt och plockade. Ett stort sommaräventyr för en liten man!  Faster Linda tog bilderna, eftersom farmor glömt mobilen hemma på laddning. Ni vet att ni via BP:s blogg hittar många fler skyltare, gång på gång, vecka efter vecka. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om det oundvikliga

Veckans mening, den där som fick en att hejda sig en extra liten minisekund, den delar man med sig av på lördagar för det har Skriv-Robert föreslagit. Här det jag fastnat för denna gång: DN-medarbetaren Ove Säverman skriver minnesord över en nyligen avliden kollega, Kerstin Kåll.

Hon kunde det mesta, men inte ens hon kunde undvika pensionsåldern.

Copyright Klimakteriehäxan

Dubbelt upp

Fem fredagsfrågor som vanligt, trots att det är mitt i sommaren, från Elisa Matilda. Denna gång har hon funderat kring vad vi har i dubbla upplagor. Jo, det har man ju förvisso ...

1. Vad har du två av, för att du alltid tappar bort den ena? Letar ofta efter mina glasögon, men som tur är har jag faktiskt ännu fler än två!
2. Vad har du inte som du istället lånar från någon? Trimmer.
3. Vad äger du något gammalt av för att det fungerar bra? Många klädesplagg.
4. Vad är något du har på flera ställen? Platser som jag kallar "hemma"! Både i stan och i Barndomslandet. 
5. Vad är något du gärna vill ha det senaste av? Morgontidning, tryckt på papper.

Vy från Barndomslandet.

Copyright Klimakteriehäxan

Missat fototillfälle

Jag såg ett smultron. Alldeles rött.
Men jag hann inte ta någon bild. Det bara försvann ...  Eftersom jag åt upp det direkt. 
Sommarens enda?

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 120

 BAGARVÄCKNING

-Då har man gått upp riktigt tidigt! Det var ofta nödvändigt förr i världen om man skulle ge sig ut på en semesterresa med något charterföretag. Och som jag minns det var det enda gången som ungarna glatt hoppade ur sängen i svinottan, trots att natten fortfarande var mörk och luften där ute kall. Men bagare blev de aldrig. Andra får sätta degen till vårt bröd ... man kommer långt med butikens bake off ... i alla fall om man tillhör sjusovarnas skara. Det gör jag. Som ju f n inte ens har ett giltigt pass!

Gör vaccin mot bältros gratis NU!

Det blev dags för spruta nummer fyra i beredskapen som ska hålla covid-19 borta från min kropp. När sticket var avklarat (det är ju ett ögonblicks verk, tänk att det går så snabbt och är så enkelt!) kastade jag ur mig en fråga som legat och gnagt i mitt huvud riktigt länge: Kan man få vaccin mot bältros också, här och nu? 

Nej det kunde man ju inte. Bältrosvaccin är inte gratis, som medlen mot covid och influensa. Men sköterskan sa medan hon satte plåster på mitt osynliga stick att hon verkligen rekommenderade alla att ta den sprutan också. Hon hade haft bältros och det var inget hon önskade sin värsta ovän, sa hon med en rysning. /.../ 

Jag har nog pratat om att ta de där sprutorna i ett par år, minst, utan att det har blivit av. Faktum är att prislappen känts avskräckande, trots att vaccinet både skyddar mot smittan och dessutom lindrar symptomen om man ändå drabbas.  

En dos av Shingrix, det nyare vaccinet mot bältros som de flesta rekommenderar och som påstås ge ett drygt 90-procentigt skydd, kostar någonstans kring 2500 kronor. Eftersom två sprutor krävs blir kostnaden alltså det dubbla. /.../ 

Inte mindre än 30 000 personer får enligt Folkhälsomyndigheten bältros varje år i Sverige. Deras vårdbehov varierar, den som träffar läkare och får sin diagnos snabbt kan klara sig bättre, medan den som kommer till doktorn senare kan bli en patient för lång tid och därmed också en kännbar kostnad för samhället, en kostnad som klart överstiger priset för (det i och för sig dyra) vaccinet. 

Därför är det väl självklart att äldre personer borde erbjudas gratis vaccin mot bältros, precis som med säsongsinfluensa och lunginflammation. /.../ 

Någon sorts utredning pågår i ärendet, startad av Folkhälsomyndigheten 2018, men behöver man verkligen tveka när allt tyder på att alla skulle tjäna på att göra vaccin mot bältros gratis för samtliga äldre som vill ha det? Gör det NU!  /forts

Du läser hela min text om den förskräckliga sjukdomen bältros som drabbar äldre allra värst här, på News 55. Öppen för gratis läsning inledningvis, sedan blir den bara åtkomlig för sajtens prenumeranter. Den som vill prova News 55 Premium betalar bara en krona för första månaden. Maila om du är intresserad!

Copyright Klimakteriehäxan

Hetta att njuta av

Möjligen är årets värmebölja över, men nog kommer vi att minnas den, vare sig den upplevdes som härlig eller plågsam – eller möjligen en blandning av båda. Hetta (eller andra ”varma” ord) i titeln är i alla fall ett vältajmat tema till Tisdagstrion från Ugglan & boken. Bara att elda på, med värme att njuta av!

"Hetta" (The Dry) av Jane Harper kommer nog fler än jag att nämna. Det är en rykande skildring från Australien, som upplever en lång och väldigt påfrestande period av torka och jättehög temperatur. En familj dör under mystiska omständigheter, en polis söker svar på en gåta. Spännande!

"Glöd" (A gyertyák csonkig égnek) är det enda jag läst av ungraren Sándor Márai men jag tycker det är en riktigt bra roman! Två män återses efter mycket lång tid. De var oskiljaktiga i ungdomen och en bra bit in i livet, men sedan hände något ... och den ene bara försvann, utan ett ord. Här handlar det om passion, om svek och om vänskap. Ska det också bli ett mord som hämnd? Ingen spoiler här!

Den är inte mindre än 55 år gammal, men oj att den är sevärd än: långfilmen "I nattens hetta" (In the Heat of the Night" med en ung och snygg Sidney Poitier och en ständigt tuggummituggande Rod Steiger. De är poliser båda två, men extremt olika på alla sätt och vis. Nu tvingas de att samarbeta ... Ray Charles sjunger titeltemat, inte fel det heller! Kan ses månaden ut på SVT Play och jag törs lova: du kommer inte att ångra att du valde att satsa en timme och fyrtiofem minuter på den rullen! (jag mindes den som jättebra, såg alltså om den och den höll!)

Copyright Klimakteriehäxan

Blommor som inte kräver vatten

Det är verkligen ingen hemlighet: jag är ingen vän av konstgjorda blommor. Älskar de naturliga, de som lever, vissnar och dör precis som vi människor. Men man ska ju inte sitta fast i sina gamla åsikter in absurdum. 

Alltså har jag fallit till föga, inte rakt av utan ganska begränsat, fast om man vill ha grönt omkring sig men ingen som kan vattna, då är en växt av plast eller siden rätt OK. Särskilt som de där konstgjorda plantorna blivit alltmer naturtrogna med åren, i alla fall om man tittar lite slarvigt och inte på väldigt nära håll.

I Barndomslandet har jag sedan ganska länge flera konstgjorda växter, helt nödvändigt eftersom vi åker fram och tillbaka. Hemma i stan har jag dock "hållit mig för god" för att ståta med artificiell blomsterprakt.

Nu har jag trillat dit ändå. Mina en gång så fina hängpelargonior i hörnet av balkongen har gjort sitt, det tvingades jag inse. Och så hampade det sig så att jag stod framför en butik där man inför sommarstängningen hade halva priset på sina pelargonior, antagligen äkta kinesisk import. Fina ändå!

Jag tog för säkerhets skull en bild på hur det såg ut. Så kan ni jämföra med hur det blev. Lite sorg och skam känner jag över att ha "slaktat" två fullständigt levande växter som hade både knoppar och blommor, men ... jag tycker nog att det blev lite finare. Vad tycker du?

Copyright Klimakteriehäxan

Läs på skylten vetja!

Ett budskap direkt riktat till alla kissnödiga (han)hundar här. 

Den här skylten får mig att minnas en Hasse&Tage-sketch. Hasse berättar om sin intelligenta hund, som minsann kan läsa. Håller fram en bok framför vovven. Inte ett ljud hörs! Vilket Tage påpekar i besviken ton. Naturligtvis inte, säger Hasse irriterat, han läser ju tyst!

Inte en dag går utan att jag förundras över den mängd avfall jag generar. Hur mycket som ska i soporna, till återvinningen eller till miljörummet. Hela tiden! Därför är det lätt att se att den som kom fram med affärsidén Big Bag kom på något riktigt bra. 

Man bokar en jättekasse – storlek Large tar 1,7 kubikmeter – och när den är fylld knyter man ihop säcken, som sedan hämtas och innehållet hanteras på bästa möjliga sätt. Samtidigt som den stora loggan är skylten som berättar, att här tar vi minsann hand om skräpet!

Efterord till min följetong om den "anlagda blomsterängen". Nu är den ordentligt grön,
men blommorna tillhör inte de där vackraste sorterna, fast det är naturligtvis inget fel
på baldersbrå, maskros eller vippiga gräsarter. Men om en trädgårdsansvarig inom
Stockholms stad anser detta vara en perfekt sommaräng, ja då får jag väl låta mig
nöja ... Lite känns det som ödets ironi att på andra sidan gatan blommar en superfin
cikoria som kommit dit alldeles av sig själv. Utan skylt.

Skyltsöndagsprojektet hålls troget och träget vid liv av ett antal bloggare anförda av BP. Via henne hittar du fler skyltar.

Copyright Klimakteriehäxan

Minnet av Ewonne

En mångårig kollega som också en period var min chef avled för en tid sedan: Ewonne Winblad, länge ett av landets mest välkända ansikten. Tidningen Fokus bad mig skriva minnesord om henne, och det gjorde jag. Finns att läsa digitalt här (för prenumeranter) och i den tryckta tidningen. 

Fokus vill inte ha alltför personliga texter om de avlidna, så därför står där exempelvis inte att jag gifte mig i en klänning jag lånat av Ewonne, det framgår inte heller att hon och hennes man Lennart var värdfolk på vårt bröllop ... inte heller påpekar jag där att hennes bok om Margaretaskolans grundare är klart läsvärd men det är den ... så här skrev jag (har kortat ned tidningsversionen lite):

Ewonne Winblads karriär kan liknas vid en flickboksdröm som går i uppfyllelse: blond vacker flicka lägger en jättepublik för sina fötter. De där fötterna bär henne sedan spikrakt uppåt och till toppen för Sveriges mäktigaste mediasfär, public service.

Ung och snygg, med bra röst och språkkänsla, utsågs Ewonne Winblad till en av de första i Sverige som fick jobbet som tv-hallåa. Det gjorde henne rikskänd på rekordtid. Landet hade bara en tv-kanal, det var ett hedersamt uppdrag att lotsa publiken genom kvällen. /.../

1980 kom hon till Rapport-redaktionen, Sveriges i särklass mest betittade och respekterade nyhetsprogram. Hon hade en naturlig fallenhet för jobbet som programledare: noggrann och nyfiken, god vän med kameran. /.../

Efter sex år på jobbet som nyhetsankare kom kvällen då Sveriges statsminister Olof Palme mördades, och Ewonne Winblad blev väckt mitt i natten för att skynda till tv-huset på Gärdet. Det var hon som fick förmedla den dramatiska nyheten till en stor del av svenska folket. Bara den som kände henne väl kunde ana känslorna bakom det behärskade framträdandet och hennes perfekta yttre, klockan fyra på morgonen.

1988 tog Ewonne nästa kliv på karriärstegen när hon efterträdde Ingemar Odlander som chef för Rapportredaktionen, i en tid då ännu inte så många kvinnor fått framstående positioner i medievärlden. /.../ 

Det blev på Sveriges radio hon kom att avsluta sin bana inom etermedia, radion där hon en gång startade karriären. Ewonne blev chef för prestigekanalen P1 fram till sin pensionering. Därefter kom böckerna. Först ”Närbilder” som handlade om yrkeslivet, arbetsuppgifterna och kollegorna – alla uppskattade inte bilden som boken förmedlade. En annan, ”Frälst, förmögen, förskingrad”, berättade historien om Hanna Lundmark, Margaretaskolans relativt okända grundare. /.../

Många år har gått sedan Ewonne Winblad slutade dyka upp med dagens världshändelser i landets tv-apparater. Både apparaterna och hela medialandskapet ser annorlunda ut. Ändå skulle hennes proffsiga framträdande inte bara hålla måttet än i dag, det skulle också väcka både respekt och beundran så som goda förebilder gör.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om folk inte heller jag gillar

Hur lyder Veckans mening, den som jag stannat upp inför om än aldrig så kort stund och av vilken anledning som helst? Det är Skriv-Robert som satt denna sten i rullning. Och eftersom jag, som ni som följer den här bloggen vet, är inne i någon sorts långvarig lässvacka har jag inget ur en bok att komma med. Däremot noterar jag tacksamt att Svenska Dagbladet som sommarläsning ämnar publicera inte mindre än tjugo utsnitt ur nyutkomna svenska memoarer, med start i dag. Först ut är Marianne Lindberg de Geer, en dam med mycket skinn på näsan, väldigt rött läppstift och en stor och uppskattad konstnärlig produktion bakom sig (ja hon fortsätter, tro inget annat!). Hennes bok heter "Utan hänsyn" och i en dagboksanteckning skriver hon om presidentvalskampanjen i USA som hon följer med intresse och där Donald Trump är en stark kandidat. Hon uttrycker också mina känslor, och ja, man bävar inför nästa omgång:

Nej, jag har inte nerver att se den där grisen manipulera sig till seger igen.

När jag fortsätter läsa hennes text inser jag att jag kanske borde ge mig på hela boken, vi verkar tycka lika om fler saker. Som exempelvis om Katarina Frostenson, som först kom ut med "K" och sedan fortsatte sin högst egna version av skandalen inom Svenska Akademien där hennes man, den s k Kulturprofilen, stod i centrum, med att publicera uppföljaren "F". Lindberg de Geer skriver:

Förlaget vädrar morgonluft och hoppas på storförsäljning, men om folk reagerar det minsta som jag gör, kommer ingen att vilja dyka djupare ner i hennes förvirrade verklighetsuppfattning.

Copyright Klimakteriehäxan

Vad händer om det händer?

Fem fredagsfrågor från Elisa Matilda har blivit en vana, även när fredagen känns lite ovanlig: gråa moln,vått på marken, regn i luften, vind i trädtopparna, ingen trängsel på badbryggan. Här kommer frågorna, fullständigt oberoende av vädret:

1. Vad skulle hända om du försov dig? Ingenting. Mer än att frukosten blir lite sen. Har jag en tidig tid att passa har jag definitivt ordnat väckning.
2. Vad skulle du göra om du vinner storvinsten? Skulle ge bort det mesta. Fast inte allt.
3. Vad gör du om du missar bussen? Tar nästa buss. Eller går om det inte är stekhett, svinkallt eller ösregnar.
4. Om du skulle låsa dig ute, vem kan släppa in dig? Två goda grannar och Sonen har nyckel.
5. Vad skulle hända om du fick strömavbrott? Om det blir långvarigt oroar jag mig för godsakerna som finns i frysen.

Copyright Klimakteriehäxan

Kvar i lässvackan

När månaden heter juli är det semestertider. Också en tid på året då många läser mer än vanligt, i skuggiga bersåer eller mysiga hängmattor – i sådant sommarväder som vi har just nu blir det inte solstolen som drar, för då blir det snabbt alltför varmt för att hjärnan ska hänga med i några litterära svängar, inte ens om de är av enklaste slag ... 

Mia i bokhörnan undrar nu i ännu en helgfråga, precis som hon brukar på torsdagarna: Har du gjort en tbr för sommaren (to-be-read, alltså en lista på böcker som ska bli lästa)?

Ack nej, det skulle bara göra mig deprimerad. Är fortfarande inne i en lässvacka, det kan gå dagar när jag inte öppnar en bok. Tråkigt, men ett faktum. Hoppas bara att jag "tillfrisknar". Och om/när jag gör det har jag travar, ja mängder med böcker som jag egentligen vill läsa! Både nya och gamla faktiskt. Men nån planering kommer det inte att bli tal om.

Copyright Klimakteriehäxan