Dagens ord 56

VILLHÖVER

-Det perfekta kombinationsordet när köpsuget slår till. "Vill ha" är definitivt inte alltid samma sak som "behöver", men tillsammans som "villhöver" blir det ju glasklart: bara att shoppa loss ... Ordet dök upp i en kommentar här på min blogg från Boklysten, och jag adopterar det omedelbart.

Först och sist

Ugglan ger instruktioner för ännu en tisdagstrio. Nu ska det finnas "första" eller "sista" i boktiteln.

Jag kommer direkt att tänka på den just nu släppta, mycket omtalade och tämligen enhälligt hyllade "Den siste teaterdirektören: berättelsen om Benny Fredriksson" av Johan Hilton. Fredriksson var skådespelare, regissör och chef för Stockholms stadsteater, dessutom gift med operasångerskan Anne-Sophie von Otter. En mäktig man i nutidens kultur-Sverige. I och med sitt självmord har han kallats ett offer för metoo-vågen.

"Min första krets" av Olof Lagercrantz var en sån där bok man "skulle" läsa och jag gjorde det. En mäktig man i dåtidens kultur-Sverige skriver självbiografi på ålderns höst. Känns inte som om den gjorde något större intryck på mig, men kanske var jag för ung när jag läste?

Vilhelm Mobergs "Sista brevet till Sverige" läste jag om för för bara något år sedan. Den åldrade utvandraren ser tillbaka på sitt liv, i denna Utvandrarseriens fjärde och sista del. Karl-Oskar heter Charles O. Nelson. Evigt grön läsning (förstås) för alla i alla tiders kultur-Sverige.

Nu råkar vi i vår familj redan ha utvandrarserien i flera olika versioner, både i inbundet skick och som pocket, men nu upptäcker jag en senare pocketversion som utlöser min villhöver-reflex. Böckerna har helt fantastiska nya omslag! Det är broderier som skapats och sytts av textilkonstnären Karin Holmberg. Hon har verkligen lyckats omsätta historierna i sina bilder. Så fina! Och allra finast det sista och fjärde!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om shopping

Hittar en liten tunn bok i en vrå. "Shoppinglogik. Konsten att försvara sitt handlande" heter den, skriven av Caroline Edengren och med illustrationer av Karin Hoxter. Antagligen är boken en present från någon som är väl bekant med faktum: jag tillhör befolkningsgruppen som villhöver (och köper) mer än jag borde. Eller så har jag köpt den själv, i ett anfall av självinsikt. Boken är, står det på omslaget, "en hyllning till det kreativa tänkande som sätts igång hos shoppare på jakt efter prylar att stilla begäret med. /.../ den påhittade, men ändå så verkliga, logik, matematik och filosofi som shopparen uppfinner och återuppfinner varje gång hon eller han beträder konsumtionstemplen". Tillåt mig le igenkännande!

Alltså finner jag mellan de här mjuka pärmarna med sidor med väldigt kortfattad text (så passande för en bokvän som råkar befinna sig i en lässvacka) Veckans mening, den som vi presenterar på lördagar efter initiativ av Skriv-Robert.

Med tanke på priset vore det kriminellt att inte slå till. 

Copyright Klimakteriehäxan

Hopplöst höstmode

Eftersom jag är så kallad medlemskund hos Åhléns får jag mail ifrån dem, mail med reklam och om speciella erbjudanden till de trogna.

Nu har jag fått ett som handlar om höstens mode, något man helst inte vill tänka på än på ett bra tag – men branschen ligger ju alltid före, snart dyker de första erbjudandena om julbord upp säkert som amen i kyrkan ...

Supervida byxor för hösten kostar 700:-. Sugen?
Bild från Åhléns.

Dock har Åhléns ett jätteproblem inbakat i sin avdelning för dammode. Problemet heter Carin Wester. Hon gör inför varje säsong kollektioner speciellt för just den här varuhuskedjan. Och bombsäkert kan du, om du råkar fastna för något plagg, snart köpa det till reapris. Själv brukar jag inte ägna många sekunder åt att titta på hennes modeller, det behövs helt enkelt inte. Dessutom verkar jag vara i gott sällskap! Skulle vilja kalla det för hopplöst mode.

Fast nu har copywritern på deras annonsbyrå jobbat hårt och fått ihop följande: Möt höstens första svala vindar i en mjuk och feminin look. Stickat, bomullstwill och veckad viskos blandas med jackor och byxor i veganläder och rutiga flaneller i en lek med blanka och matta ytor. Färger som french vanilla, oliv och tuggummirosa möts i en härlig mix. 

Själv har jag ett säger ett plagg som det står Carin Wester i nacken på, en grå och skön tröja som absolut kan komma till användning i höst. Köpt med 70 procents rabatt i fjol. Känner ingen annan som har hennes kläder. Någon måste det ju ändå finnas?

Jag kan helt enkelt inte fatta att Åhléns fortsätter samarbetet med den här designern, det kan omöjligt vara en lönsam historia. Och alla butiker utan undantag, det vet vi bättre nu än någonsin, behöver glada kunder som hittar sådant de villhöver. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hundar

Skriv-Robert vill få koll på om vi hittat någon mening i det vi läst i veckan, en mening som står ut lite i mängder av text. Han letar bara i böcker, jag plockar mina meningar lite var som helst ... Ögnar Johan Hakelius "dagbok" som dyker upp i mailkorgen. Fokus politiske chefredaktör sätter denna gång fokus på hundarnas ställning i vårt moderna samhälle. Vad skulle hända med dem om det vi idag kallar vår kultur plötsligt kastas om och vi tvingades leva mer som i forntiden? Han kommer fram till att bland våra fyrbenta vänner skulle nog katterna reda sig, men han oroar sig för hundarna (jag råkar veta att Hakelius har hund). Vi är skyldiga att skydda dem, vi har lärt hunden, "människans bästa vän", att lita på folk och pälsklingarna ger så mycket kärlek och värme tillbaka! Nu är väl inte hotet om kulturens undergång överhängande, men ändå ... hundens roll är värd uppskattning och en vänlig tanke!

Vi har ägnat 10 000 år eller mer åt att göra hundarna till familjemedlemmar, ofta de socialt bäst fungerande familjemedlemmarna vi har.

Vill göra en liten uppdatering med fokus på ämnet hundar. Jag kan nämligen inte se mig mätt på alla de fantastiska kassarna som man kan köpa från missyusabags.com. Det är djur och blommor i alla möjliga tolkningar och jag villhöver ju allihop! Nej OK jag gör väl inte det, inte på riktigt. Men finner hur som helst stöd för tankarna kring hundens popularitet och viktighet: det finns jättemånga väskor just för hundvännerna!

Bloggutmaningen för att få november månad lite gladare och glittrigare leds av LillaSyster.  "Blogga om vad ni vill under november, men det viktigaste är att också lägga upp minst en färgsprakande bild i 30 dagar. Valfritt motiv," skriver hon.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en sorts självsvält

"Jag behöver lära mig att svälta. Jag vet det, och ni vet det och ni behöver också lära er. Men hunger är inte bara dåligt och girigt och kortsiktigt. Tror jag. Vi behöver kanske bara lära oss att drömma om andra saker, än saker."

-Hanna Hellquist, mediemänniska som dyker upp snart sagt överallt, skriver krönika i Dagens Nyheter om sin egen prylfixering, en som hon förvisso delar med fler. Hon bekänner hur hon ständigt shoppar saker hon verkligen inte behöver. I texten finns också en tanke om modebranschen: "Den existerar tack vare den känsla av evighet och förnyelse som köpet av en ny vinterkappa skänker konsumenten". Ack ja, vi är många som villhöver både det ena och det andra, det måste ju inte vara lampor, som det handlar om i Hannas fall den här gången.

Kampen för plats i garderoben

Marimekko 1988 (ja jag minns exakt!) i ett tyg att bli glad av. En riktig midsommarklänning!

Man behöver ju inte kalla det döstädning.

Men utan tvekan är det så att det av och till uppstår behov av rensning. Det gäller böcker, kläder, husgeråd, krukväxter, prylar. Av och till förresten, för den som fyllt sisådär femtio är det ofta så att behovet är konstant. 

Jag har riktigt svårt för det där. Välja, och framför allt välja bort! Visst, om "bäst-före-datum" är passerat med råge går det bra (råkade hitta en konserv som skulle ha ätits upp före 2013 års slut), men så många av mina ägodelar duger fortfarande enligt min åsikt, och duger bra dessutom!

Det handlar ju om saker som jag valt med kärlek och omtanke, om det är sådant jag skaffat själv. Sedan finns det presenter som man inte visste att man ville ha, men som per automatik får ett affektionsvärde som inte kan förringas.

Eftersom jag ständigt lever med de där tankarna på rensning gör jag då och då punktinsatser. Plötsligt fann jag mig stående i vårt källarförråd, där inte bara hyllorna utan även golvet är tämligen fullbelamrat. Efter en stund hade jag fem tomma resväskor utplockade, tillsammans med ett antal prydnadskuddar och riktigt många mattor i olika färger och storlek. Myrorna nästa!

Några skor beslöt jag också att skiljas ifrån. Och flera handväskor. Hade två snygga, nästan exakt likadana, syrran övertog den ena med glädje. Men både skor och väskor har också hamnat i grovsoprummet. Då har det handlat om hjälplösa fall, ett par superbekväma dojor verkade plötsligt vilja hoppa av fötterna ... ovanlädret "flagade" fast klack och sula var OK!

Det riktigt svåra i mitt fall, det gäller trots allt klädesplaggen. Visst finns det så kallade "felköp" men de är inte många. Jag kan slå till snabbt utan att grubbla jättemycket över prislappen (inom rimliga gränser) men då handlar det ju om kärlek och stark villhöver-känsla. Sedan har vi den där krympningsbacillen som stundtals härjar i min klädkammare. Men resten!

Tycker ändå att jag varit lite duktig på sistone. Har gett bort en hel del kläder till bekanta, har sålt enstaka plagg, gynnat både Stadsmissionen, Röda korset och Frälsis. Lämnat in hos en second hand-butik som säljer på kommission, vet inget om resultatet.

Men ironiskt nog har också saker dykt upp från forntiden, kläder som legat i källaren och som jag inte haft en tanke på på åratal. Visst, jag känner till teorin om att allt man inte använt på ett år ska rensas bort, men det går inte. Inte när man till exempel återser en fantastisk Marimekko-skapelse från 80-talet eller en enkel men vacker lång klänning från samma årtionde. 

När jag gräver vidare hittar jag flera guldkorn. Några hamnar i tvätten, andra får ta en sväng på balkongen och lufta sig. Två älskade 70-talsklänningar, också från Marimekko, kan tänkas inbringa några  hundralappar.

Bara att gräva vidare, fast kul tycker jag inte att det är. Jag fortsätter i alla fall på den inslagna vägen: lägger i olika högar för "ge bort", "testa second hand", "hopplöst fall". De senare är extremt få! Och ytterligare nån gammal goding från 70- eller 80-talet dyker upp. 

Nå, blev det mer plats i garderoben? Nej det märks ingen skillnad. Hur är det möjligt? 

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt skyltat

Eftersom Valentin nu råkar ha namnsdag på en söndag kan vi fira Skyltsöndag och Alla hjärtans dag på en gång. Och när passar skylten på Katarinahissens topp bättre än just i dag? Ett hjärtligt budskap, framfört nästan 40 meter upp i luften över Slussen.

Min andra skylt passar bra sisådär drygt 360 andra dagar om året. För visst behöver vi saker, hela tiden, eller möjligen handlar det om att vi villhöver?

Ett stopp på Slussen bjuder i dessa dagar på ännu en, väldigt speciell, skylt. Det kallas "Konstpaus 3", verket som blinkar fram på LED-skärmarna längs gångbron mellan hissen och (det som en gång var) restaurang Gondolen. (Krogen tros öppna igen 2022.)

Niki Lindroth von Bahr är konstnären bakom verket, och de till synes helt lösryckta meningarna som visas är hämtade ur en film hon gjort, "Något att minnas". Trots att jag stod kvar och läste samtliga textrader får jag nog medge att jag inte är helt glasklar över vad budskapet är. Både döden och Gud finns med, och "Drottningen har en ny vän" var en rad som fastnade i mitt minne ... oklart vilken drottning, dock. Orden jag fick med på fotot är i alla fall något vi håller med om, i såväl bildlig som bokstavlig mening.

Ytterligare två stora LED-skärmar ingår i konstprojektet, en på Kungsgatan och en vid Stureplan, och sex olika konstnärer har av Stockholm konst bjudits in att visa sina verk under 2021. Jag får ta en sväng till city och kolla endera dagen!

Skyltsöndag är som ni nog vet en liten fotostafett som rätt många bloggare deltar i och vi samlas under BP:s paraply.  Klicka över till henne så hittar du fler skyltar, några får du säkert tips om här i min kommentarsspalt!

Copyright Klimakteriehäxan

Effekten av en SELFIE

Bara en bråkdel syns på bilden ...
det var fullt på golvet också ... 

I den senaste versionen av SELFIE-stafetten handlar det ju om hur man har det hemma. Jag gjorde en liten träda-fram-are där och bekände ett överflöd av vaser och ljusstakar. Och hur det nu gick till – är rätt förundrad själv! – har jag idag tömt fyra proppfyllda skåp och rensat. Tror att inspirationen helt enkelt kom från det där blogginlägget, fast det handlar om något jag borde ha gjort för riktigt länge sen. 

Här gömde sig både skräp och små godbitar från förr, dessutom en jättetjock bunt med gamla recept och viktväktartips i parti och minut! Men också ett litet kul fynd från förr som kommer att bli ett alldeles eget blogginlägg inom kort (snacka om cliffhanger)!

Tre rejäla kassar med mycket varierande innehåll väntar nu på transport till Stadsmissionen eller Myrorna, för vidare befordran till någon som villhöver prylarna ... för det vill jag tro att det finns.

Copyright Klimakteriehäxan

I ordspråkens värld

Långhelg väntar, kanske med brasor och fyrverkerier? Man kan i alla fall smyga igång firandet med att svara på Elisa Matildas fem fredagsfrågor. Nu vädrar hon fem gamla ordspråk!

1. Anfall är bästa försvar – när deltog du i bollspel senast? I går kväll. I morgon är jag där igen!
2. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – vad väntar du på? Att jag ska få resa nånstans. Behöver inte vara långt, men miljöombyte skulle vara kul. Har inte varit utomlands sedan 2019.
3. Bättre ensam än i dåligt sällskap – när ville du senast bara gå hem? När jag gick på ett föredrag som handlade om gamla krig. Föreläsaren var helt värdelös, hade han varit skicklig hade jag kanske blivit intresserad?
4. Den som spar han har – vad sparar du till? Tycker jag har det jag behöver, utan anledning att spara. Köper sånt jag villhöver ändå. 
5. En plats för var sak och var sak på sin plats – vad hos dig ligger aldrig på sin rätta plats? Letar ofta efter både mobil och glasögon. Hittar dem för det mesta, ibland just på det "rätta" stället ...

Copyright Klimakteriehäxan

Julsaker att tacka nej till

Visst var det väl länge sedan jag vädrade min ovilja mot vissa företeelser i vår omvärld? Nu i juletider kan jag meddela att det definitivt finns saker jag vill säga NEJ TACK till.

NEJ säger jag till lutfisken, denna sorgliga maträtt som halva svenska folket älskar och vi i den andra halvan avskyr.

NEJ säger jag till amaryllislökar i kruka. Stjälkarna springer lätt iväg och blir jättelånga om de råkar få en vattendroppe för mycket. Ibland kommer inte ett enda grönt blad. Men som snittblomma är amaryllisen underbar, vacker redan som knopp, tillsammans med en klädsam grön kvist av någon annan art!

NEJ säger jag till veckotidningarnas speciella julnummer. De har förföriska omslagsbilder men ungefär samma (mat)tips år efter år, det råkar jag veta eftersom jag tidvis varit prenumerant på några blankpappersmagasin. Lösnumren till jul är dessutom extra dyra.

NEJ säger jag till de "moderna" konstgjorda granarna med alla "barren" i neonfärger eller guld/silver. Gul, rosa eller ljusblå julgran? Nej men det måste väl alla begripa att det inte funkar!  Har haft plastgran (grön förstås) men det var inte nån höjdare, den barrade till och med! Julgran vill jag ha, men en riktig.

NEJ säger jag till sminkföretagens "julaskar". Dem köper man (om de innehåller produkter man gillar och villhöver) för halva priset direkt efter jul.

Som tur är finns det mycket med julen som jag gillar också! Både i matväg och när det handlar om prylar. Lägg till viss musik och många speciella broderier, förfärdigade både av mig själv och andra. Exempelvis.

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Alltid retar det väl någon! (Hukar mig redan för mothugg från lutfiskälskarna och de rosa plastgranarnas vänner). Jag började min gnällkampanj i somras men sedan har jag glömt bort den. För inte kan det väl vara så att jag inte hittat något att gnälla på? 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild innehåller bajs

Tillåt mig presentera Matilda, nyss fyllda tre år. Och tillåt mig också att introducera bajsspelet, som hon fick i födelsedagspresent, en pryl inköpt av hennes farmor (som är jag). Man "skjuter" bajskorvar (liknar mer bullar) som ska hamna i toaletten, det finns sex ljusbruna och sex mörkbruna bajsar, och den av två tävlande som först får i alla "sina" i toastolen vinner. Mycket uppskattat! Kanske vaknade din villhöver-känsla också nu? Då får du rusa till Lekia ... 

Själv kan jag inte låta bli att fundera över hur någon någonsin kläckt idén. Men idén till Veckans bild vet jag var den kommer ifrån: det är Åke som är Mannen Bakom Tanken! 

Tillåt mig samtidigt säga välkommen till ljuset och våren. Moderna klockor ställer om sig alldeles på egen hand, men jag har kommit ihåg att dra tillbaka övriga ur en timme också! Det blir nog trots allt sommar i år igen! Och fler tillfällen att spela bajsspelet!

Copyright Klimakteriehäxan

Allestädes närvarande

Om man är som jag, det vill säga kry, får man vara glad och tacksam i dessa coronans tider. Folk som driver krogar är mindre glada. Nu försöker man erbjuda hämtmat till rabatterade priser för att slippa sparka sina kockar och annan personal. "Vi desinficerar alla ytor" står det på skyltarna.

När vi kliver på bussen är det numera nolltaxa som gäller. Passagerarna använder sig av bakdörrarna både för att stiga på och av, väldigt smidigt. Chauffören har säkerhetsavstånd till dem som åker, alla lyder uppmaningen att sitta glest och det är inget problem, eftersom det är gott om plats.
Skyltar i taket på de långa bussarna trumpetar ut den viktigaste regeln på en rad språk: tvätta händerna!

Alla förhållningsorder som går ut på att vi helst bör stanna hemma är naturligtvis kloka, men när vädret visar sig från sin bästa sida måste det ju ändå vara OK att ta en promenad utomhus eller hur? Så resonerar uppenbarligen inte bara jag, för på strandpromenaden längs Årstaviken är det lika många människor på torsdag eftermiddag som det brukar vara en fin söndag i april. Antar att det är de som jobbar hemma som tar lite rast.

Denna skyltsöndag blev det enkelt att illustrera ett tema. Vård, medicin, försiktighet, specialrabatter. Allt corona-relaterat. Fler söndagsskyltare hittar du till via BP. Och du missar väl inte att scrolla ner till det lilla leendet?

Svart humor är som bekant något som har räddat många människor i svår knipa från att bli helt tokiga. Alltså förekommer även skämt om corona-viruset och det som rör sjukan som heter covid-19. Att folk hamstrat toalettpapper för att klara pandemin är, tycker jag, tämligen obegripligt, men uppenbarligen vanligt. Och se här! Här finns örhängena som passar just nu! I flera modeller! Fast tyvärr: om du känner att du villhöver ett par blir det svårt. De är nämligen slutsålda. Till hamstrare som vill skylta med att de tänkt till och fyllt lagret???

Copyright Klimakteriehäxan
Bilderna på örhängena från Wish

Störst är verkligen inte alltid bäst

Alla barn längtar efter att bli stora. Har aldrig stött på ett undantag från den regeln. Föga anar de små liven att det där med att vara stor, det är inte alls bara kul. Och i den mån saker och ting beror på storleken är det inte alls säkert att störst är bäst.

Resonemanget kan föras över på en mängd olika plan. Personligen tenderar jag alltmer till att föredra saker och ting som finns i mindre skala. Trivs exempelvis inte på vare sig NK eller Åhléns i City, men tycker att Åhléns Söder är riktigt mysigt, om man nu kan säga att ett varuhus över huvud taget kan vara just mysigt?

Det är väl därför jag tycker det är så bekymmersamt med butiksdöden som grasserar i såväl små som stora städer. Mindre affärer där kunden rent av syns gynnar jag mycket hellre. Service är guld värd!

Stora och små städer, förresten. Jag vet att jag aldrig, vad som än händer, ska till Delhi eller Bombay, lika lite som till Kairo eller Nairobi. Visst, Mexico City är ingen liten håla det heller, men där har jag varit, så jag behöver inte nödvändigtvis åka tillbaka. Minns bilköerna, luften som gjorde ögonen knallröda, och ryser.

Bor jag på hotell kan jag nästan få en känsla av att kvävas när byggnaden är som en hel liten stadsdel alldeles själv. Medan ett ställe där folk i receptionen rent av känner igen sina gäster åtminstone på dag tre är betydligt mera hemtrevligt (ja, jag har den konstiga vanan att kalla även hotell där jag tagit in för "hem").

För att inte tala om muséer. Blotta tanken på Louvren ger mig magknip. Museum of Modern Art i New York må vara ett av världens finaste, men det tar ju aldrig slut. Museishoppen räcker! Tacka vet jag The Frick Collection i samma stad, eller Hallwylska i min hemstad Stockholm. Man tar sig igenom utan att bli helt slut, vare sig av synintryck eller av trötta fötter. Men blir berikad.

När vi flickor blir stora på riktigt, om årsdagarna räknas, hamnar vi inte sällan i storlek L, XL eller rent av XXL. Även här kan man konstatera att M som i Medium faktiskt är att föredra, av hälsoskäl om inte annat.
Fast det är klart, man kan trösta sig med orden från innehavarinnan av en modebutik (en sån där trevlig liten) där jag nog faktiskt kan kallas stamkund.

Lotta (så heter hon) på O´Sofina vet nämligen att L också kan uttolkas som Lagom, XL blir då Extra Lagom och ja, XXL blir förstås väldigt lagom, det med ... Hennes butik är en av de där som (alltför?) ofta lockar med saker man villhöver ... och samtidigt naturligtvis en som lider i tider då vi helst ska stanna hemma, oavsett köpsug och längtan efter vårmodet.

Det där med stor och liten är faktiskt ett väldigt tänjbart begrepp. Även den som minns barnets längtan kommer att inse det så småningom.
Men störst är inte alltid bäst, det vill jag härmed slå fast å det bestämdaste!

Och när det kommer till shopping: om du ska handla, gör det i den lilla affären i ditt kvarter, i din egen stad! Överger vi den nu kanske vi aldrig får se den öppen igen. Gör det du kan i kampen mot butiksdöden!

Stor är alltså inte alltid bäst. Men den graffitimålare som skapade den här bilden
av en "Big Beautiful Woman" har i alla fall ingenting emot storleken XXL som i
Lottas uttolkning betyder Extra Extra Lagom ...

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag med små skyltar – på Skansen

Åktur i bilbanan med faster. Visst finns det skyltar längs vägen, men dem brydde sig
inte Klas om ...

En heldag på Skansen i sommarsol tillsammans med mina två barn, svärdotter och två barnbarn blir ett av sommarens bästa minnen att tänka tillbaka på när kvällarna är mörka och vinden snål. Vi gick långt och länge, hittade björnar och älgar, får som ville bli kliade mellan hornen och ekorrar som åt ur en utsträckt hand (inte någon av våra händer, dock). Järven kutade förbi, sälarna höll sig mest under vattenytan, medan den fantastiska lappugglan höll oss under sträng uppsikt.

Visst är det en upplevelse att vandra runt på Skansen tillsammans med barn. Fast det är nog inte ett nöje som alla kan unna sig. Säg att det handlar om ett föräldrapar med två barn mellan 4 och 15 år. Entrén för en vuxen går på 220 kronor. För barn betalar man 70 kronor (0-3-åringar går in gratis). Vill du åka bergbanan upp kostar det 30 kr per person. Och vill du gå in på Akvariet (det vill du sannolikt, för där vet du garanterat att djuren syns) betalar den vuxne 140 kronor till, barnet 70. 

Alltså kostar enbart entrébiljetterna 1000 kronor (bergbanan inte medräknad). Lägg till bussbiljetter eller parkeringsavgift.

Åka karusell eller bilbana? 30 kronor per bil, exempelvis. Hungrig? Jo då, mat finns det, men riktigt gratis är faktiskt inte den heller ... fast man kan förstås ha matsäck. Önskemål om glass blir det lätt om sommardagen är fin. Där gick det ett par hundringar till. Raskt har ytterligare en tusenlapp fått vingar. Kanske villhöver barnen också något de ser i shoppen? Visst, det finns ett litet ord som heter "nej" men det är inte alltid lätt att använda!

Skansen är en turistmagnet och en pärla, av stort kulturhistoriskt värde. Både barn och vuxna vill se de sällsynta djuren. (De bevarade byggnaderna lockar dock en annan publik än barnfamiljerna.) Många som besöker Stockholm tar det för självklart att ta sig till Djurgården, där Skansen är en av de stora attraktionerna. Även de som finns året runt i huvudstaden vill gärna gå dit. Dock är det lätt att räkna ut, att många inte har råd. Hur kan det inte finnas en familjerabatt?

Visst, det finns årskort. Kostar 365 kronor. Då får ett barn mellan 4 och 15 gå med gratis. Så vill man gå igen och igen blir det en skaplig rabatt, absolut. Vilket knappast är aktuellt för den som valt att "hemestra" i Sverige. För Jonas Wahlströms akvarium, som är ett separat företag, ligger priserna fast.

Ukrainska medborgare går dock in gratis! Snygg gest, i och för sig. Men jag upprepar: Hur kan det inte finnas en familjerabatt för en vanlig svensk familj? Alla har inte jättegott om pengar!

Jag tänker uppmärksamma Skansens chef John Brattmyhr på det här inlägget. Blir spännande att se om han svarar. Gör han det ska ni få veta det!

Detta är alltså ännu en Skyltsöndag i Blogglandia, denna gång med ett väldigt tydligt tema hos mig och jag erkänner gärna att just skyltarna i dag inte är det centrala i min bildskörd ... de råkar ju dessutom vara rätt små ... Om du klickar dig över till BP har hon listat bloggarna som brukar skylta!

"Sopa eller soppa" står det på väggen i Lill-Skansens kök. Det blir naturligtvis soppa,
god soppa när Klas är kock!

Klas klappade försiktigt på boaormen Snoddas i terrariet. Men huvud och svans fick man
inte röra, det står klart och tydligt på skylten.

Den kraschade jeepen intresserade Klas, men reg skylten var det mest jag som var road av.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsommar

Det var en gång ... ja det är ju så de gamla klassiska sagorna börjar, inte sant? Det var en gång en tid när midsommarrean bröt ut efter midsommar. Den shoppingsugna fick försöka behärska sig och alla villhöver-känslorna, eftersom i princip allt gick att köpa till halva priset bara den där stången hade lövats och rests och blommorna under huvudkudden hade avslöjat vad som väntade i framtiden.

Så är det verkligen inte längre. Nu börjar butikerna skylta med nedsatta priser flera veckor före den där helgen. Bara att jaga fynden! För egen del försöker jag avstå. Samtidigt kan jag reta mig en gnutta (men inte mycket mer än så) på att de tre bokstäverna R E och A inte duger längre utan ofta ersätts med S A L och E. Vi är väl ändå kvar i Sverige?

Det är förstås glasklart att det är Skyltsöndag igen, en liten sak ett gäng bloggare ägnar sig åt söndag efter söndag, vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in ... 
Fler skyltande bloggare hittar du enklast om du tar vägen via BP.

P-förbud, visst. Vem kan ens drömma om att parkera sin bil
mitt i denna lilla idyll? 

Här en del av förklaringen till att jag försöker undvikasommarrean: håller på med
garderobsrensning, ett projekt som leder rakt in i evigheten. En bieffekt är att jag
fått väldigt många galgar över, så jag kollade om nån annan behövde några. En del
försvann, resten tog jag till det s k miljörummet. Skylten skrev jag förstås alldeles själv ...

Vi är nu framme vid tionde kapitlet i den oliiiidligt spännande bildföljetongen om
den "anlagda blomsterängen" utanför mitt fönster. Det har abolut blivit grönare
sedan jag tog det första fotot 5 mars (nedan), men riktigt nöjd är jag ändå inte.
 

Nu är det i alla fall NÅGOT som händer: knopp i vad jag tror är baldersbrå.
Jag får nöja mig med det. Sista kapitlet nu. Men nog är jag lite besviken ...

Copyright Klimakteriehäxan