torsdag, november 15, 2007

Dörrknackare

Det ringde på dörren för en stund sedan. Trodde det kanske var grannen som behövde låna ett ägg eller bara prata en liten stund, men när jag öppnade stod jag öga mot öga med två för mig helt okända barn i 7-8-årsåldern.
-Hej, vi undrar om du vill köpa en tidning?
Man skulle ju kunna tänka sig att det handlade om någon jultidningsförsäljare som med MP3-spelare, platt-tv eller annan säljpremie för ögonen fått ändan ur vagnen lite i senaste laget.

Men nej, det handlade inte om kolorerade tomtar eller korsordstidningar för 100-tals kronor.
-Vi har gjort den själva, upplyste flickan, som verkade vara den som förde ordet och bestämde över pojken hon hade i släptåg.
Grabben sträckte stumt fram ett exemplar till påseende.

Jag tittade lite misstänksamt på deras produkt och undrade vad den kunde tänkas innehålla.
-Bara skojiga saker, försäkrade flickan.
Jovisst, ”Roligt och kul” står det på omslaget, med åtföljande varudeklaration: ”I denna tidning finns det bl. a. Gåtor, Roliga Historier och Smått och Gott”. Några bleka Smileys är omslagsbild.

Jag törs med viss säkerhet hävda, att det handlar om en lågprisprodukt.
Två vita A4-ark har printats i en skrivare i vilken färgpatronerna är så gott som tomma. Pappersarken är vikta på mitten och två häftklämmor håller ihop hela härligheten.
Först kommer en innehållsförteckning.
Nästa sida är avdelad till roliga historier, varav den första är den här: Det var en gång – och den var sandad.
Sedan upptas nästa sida av gåtor. Nummer 1: Vad får man om man korsar en igelkott och en orm? Svar: taggtråd.
De två sista sidorna ägnas åt ett recept på äppelkaka.

Lite imponerad av initiativkraften blev jag ändå. Och frågade vad härligheten betingade för pris.
-Tio kronor, sa tjejen bestämt.
Jag hejdade en impuls att försöka pruta och gick i stället och hämtade pengar, som dörrknackarjunioren snabbt och lite girigt stuvade ner i en ficka.
-Vad ska pengarna gå till då? undrade jag innan de hunnit vända på klacken.
De små oskyldiga liven utbytte en blixtsnabb blick.
-Vi ska skänka dom till Röda Barnen, sa säljledaren och tog ett skutt in i hissen.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Och eftersom tidningen hette "Roligt och kul" kostar jag på etiketten "roligt" här...

5 kommentarer:

  1. Det var ju riktigt gulligt. Inte som när jag som 7-åring "broderade" en kudde, ett vitt tyg med ett sytt ljus på, och sålde lotter för 25 öre styck.
    Men - jag ångrade mig och behöll både pengar och kudde... Tror att jag fick ihop åtminstone 5 25-öringar. Det var mycket pengar 1958
    Hit kommer det en massa ungar och säljer grejer - jag fattar inte att föräldrar vågar skicka ut småungar på säljrundor...

    SvaraRadera
  2. Anonym11:24 em

    Trevlig blogg. Skulle du möjligen vara intresserad av att tjäna extra pengar på den genom annonsering? Tveka inte att höra av dig eller kolla in vår sida!

    SvaraRadera
  3. Tja du Bloggblad, jag vet inte riktigt hur gulligt... de där "röda barnen" tror jag nog hade väldigt mycket gemensamt med verkets upphovsmän, tillika försäljare... men som sagt, initiativet var beundransvärt - och visst kan det väl vara svårt att skilja på Röda Korset och Rädda Barnen ibland?

    SvaraRadera
  4. Anonym11:44 fm

    Vad gulligt! Nog för att jag tvivlar på att pengarna går till välgörenhet istället för gottbutiken, men ändå! Att de varit så kreativa är ju helt fantastiskt.

    SvaraRadera
  5. Anonym10:39 em

    Det var ju bra initiativ, oavsett om det blir roda lördagsgodisar :)

    SvaraRadera