Jag har stått på Den Kinesiska Muren!

Det var Chi-Huang-Ti, kung av Tsin
Som lät bygga den kinesiska muren
Och bränna alla böcker i Kina
Detta hände på Hannibals tid, innan Jesus var född
Det var kungen av Tsin, Chi-Huang-Ti
Kring alla kungariken han besegrat
Lät han bygga den kinesiska muren

Jag hör Evert Taubes röst inom mig när jag står där.
I min fantasi har besöket vid kinesiska muren varit höjdpunkten på mitt första besök i Beijing. Så blir det också.
Efter att ha sett staden lagd i tät dimma de första dygnen har det lättat, och när bussen slingrat sig ur bilmassorna och kommit till förorterna i utkanten har vi ett strålande väder, med sol och nästan inga vindar.
Perfekt för ett besök på Muren, världens längsta byggnadsverk och sedan juli i år ett av våra nya underverk.

Den där Chi-Huang-Ti har jag bara hört talas om i Taubes text.
Hur kom han egentligen på idén att bygga muren? Upp och ner över bergstoppar, genom dalar. Bred, ibland brutalt brant förstås, med vakttorn. Det finns ungefär 24 000 stycken.
Hur gick det till att få ihop byggstenarna, som lär täcka en kärna av stampad jord?
Hur många kan ha dött under arbetets gång?
Hur kunde det över huvud taget bli klart, så ofantligt många år som det pågick?
Det finns ingenting ens avlägset liknande projekt i hela världen.

I dag är Muren en kassako för den kinesiska staten. Turisterna kommer i en aldrig sinande ström, de är kineser från andra delar av det väldiga landet, vi möter thailändare, amerikaner, britter, danskar, italienare, holländare, fransmän, spanjorer. Alla pustar över de ojämna och svårklättrade trappstegen, vi stannar och tar bilder på utsikten, på varandra. Andas ut.
Ett gäng japaner vill bli plåtade tillsammans med oss, vi poserar och roterar kameran mellan oss så att alla får vara med. Inget av mina fotografier blir förresten riktigt bra, men de finns i mitt eget bildminne!

Platsen dit vi har kommit, Badaling, ligger vid ett av de restaurerade avsnitten av muren. Man kan välja: en vandring är brant, en är lite flackare.
Vi tar den branta, för där är trängseln inte särskilt stor. (Bilden ovan visar den flackare sträckan).
Men på varje avsats finns en förhoppningsfull grupp försäljare: mössor, t-tröjor, väskor, sjalar bjuds ut till ett pris som krymper i rekordfart ju mindre intresserad man verkar. Och utsikten kan de inte förstöra.

Jag känner en sorts andaktsfullhet när jag står där och ser ut över det böljande landskapet, de vassa topparna, den djupgröna dalen.
Jag står verkligen på Den Långa Muren. Ser hur den slingrar sig som en tjock orm, iväg från mina fötter och sedan nästan oändligt lång – jo, jag vet att vissa avsnitt rasat och att den inte alls hänger ihop hela vägen, men sådana petitesser bortser jag från.

Chi-Huang-Ti var säkert en gruvlig tyrann, men den där muren han bestämde sig för att bygga, den blev verkligen något att drömma om, något att uppleva, hur absurt den än kan verka, för egentligen var det väl inget annat än (storhets)vansinne som gjorde att projektet blev av, att Kina fick ett av världens underverk inom sina gränser..

Det är nästan jobbigare att ta sig ner än upp, men man har ju inget val.
Väl där nere igen köper jag en tröja, en på vilken det står ”I have climbed up the Great Wall”. Tyckte den var värd 25 spänn.
Fast besöket på Underverket Muren kommer jag minnas även när souvenirtröjan rämnat i sina sömmar – det kan ju i och för sig ske rätt så snart...

Copyright Klimakteriehäxan