söndag, juli 26, 2009

Dyrbar skörd

Varje gång jag ser en liten ask hallon i frukt- och grönsaksavdelningen på Ica ryggar jag för prislappen.
Så dyrt! För så lite! Vem köper?

Varje gång jag närmar mig en hallonhäck, i rejäla skodon mot eventuella ormar, med långa byxor och långa ärmar mot alla vassa utskott, med myggmedel överallt mot allt som flyger och bits, tänker jag att det där priset på hallon plockade och klara, det är faktiskt inte högt alls. Varför köper jag dem inte, och slipper denna plåga?

För lika mycket som jag gillar att äta de där bären, lika lite tycker jag om att plocka dem. Och det är ett familjedrag, så jag kan inte hoppas att någon annan tar ett steg fram och övertar ansvaret för skörden.

Det enda trevliga sättet att umgås med en hallonhäck är att den dels är tuktad så att den är någorlunda genomtränglig, dels att bären är många. stora och maskfria. Då kan man stå där och plocka – rakt i munnen, underbart! Men när förväntningar om litervis av bären väcks, med planer på sylt och fyllda burkar till frysen, då blir det krångligare.

Minns hur Dottern redan som liten kunde stå långa stunder och äta hallon just så. Märkligt nog var hon inte alls road av att få dem på tallrik, tillsammans med glass eller grädde. På den punkten har hon numera bytt åsikt.

Nu står vi sida vid sida i buskarna och biter ihop om vår gemensamma aversion mot bärplockning, med de där sylt- och infrysningsförväntningarna som svarta moln över oss.

Inte är de dyra, de där hallonen i butiken. Framför allt inte jämfört med dem jag mödosamt samlat ihop – det, mina vänner, det skulle bli riktigt dyra bär! Men de är verkligen inte till salu!

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. Över huvud taget tycker jag frysta bär är löjligt billiga. Tänker på det varje gång jag stretat ihop en liter, inte skulle jag sälja dem för några tior inte!

    SvaraRadera
  2. Det är ju mitt största nöje att stå där i min egen trädgård och stoppa solvarma bär i munnen. Någon gång kan jag få ihop någon ynka dl och stoppar i frysen, för att minnas sommaren vid jul.

    SvaraRadera
  3. Anonym8:28 em

    Förra veckan brottades jag med ett gigantiskt hallonsnår, blev biten av diverse flygfän och kryp, men det var helt klart värt besväret.
    Nu har jag tre burkar hallonsylt och känner mig jättenöjd!

    SvaraRadera
  4. Jag kör också med frysta numera. Förr, när vi bodde på landet, fanns där så mycket hallon att jag inte iddes ta mer än en bråkdel, det var likadant med jordgubbar, hur mycket som helst, jag bjöd in folk att komma och plocka när frysen var full och spisen kladdig av sylt.

    Tänker på det när jag köper... (Det kan väl inte vara så att minnet har förökat alla bär? Nej, jag minns att jag var less på att ta reda på allt...)

    SvaraRadera
  5. Som jag har syltat och saftat när barnen var små! Trodde inte att jag var en riktig mamma om jag inte gjorde det. Nu har jag lagt ner allt detta. Men plockar bär gör jag fortfarande, dock bara det som behövs till dagens gotter. När bärsäsongen är över blir det butikens frysdisk istället.

    SvaraRadera
  6. Visst har det väl sina poänger att veta exakt vad sylten innehåller, och att bären inte sprutats med nåt gift. Men svettigt är det! Och hur de djupfrysta hallonen kan vara så billiga, det är en verklig gåta!
    Om Hanneles sommarminne vid jul kan jag säga, att vi hade en tradition för länge sedan; när julklapparna var öppnade åt vi smultron med grädde, särskilt plockade och sparade för julnjutning! Det var högtidligt!

    SvaraRadera
  7. Att plocka bär är ganska olönsamt vad det gäller arbetsinsatsen ;)

    Gott är det absolut :). Frysta hallon vågar jag inte köpa eftersom jag hört att de kan innehålla Calicivirus.

    Ja vår dotter är också bärfantast så länge de växer på buskarna mindre intresserad att äta dem till fil och liknande :) Utvecklingen går ändå framåt kände mig lite besviken förra sommaren då hon inte gillade bär överhuvudtaget.

    SvaraRadera