söndag, september 14, 2014

LYX på en Skyltsöndag

Den stod parkerad mitt emot entrén till stället där vi röstar i dag. Förvisso en fin bil, men den där registreringsskylten får mig att tänka längre än så, eftersom det är just valdagen, demokratins egen högtidsdag.

Minns hur mamma och pappa tog på finkläderna för att gå till vallokalen och sedan intresserat avvakta resultaten  man stod kvar och väntade, fler var inte rösterna där i Barndomslandet än att de räknades på en kort stund. Och det där med valhemligheten, det var väl sisådär ...
"Jaså har kommunisterna gått ner med en röst? Ja just det, han dog väl i fjol han!"
"Folkpartiet ökade med fyra! Aha, det är den där familjen som flyttade in härom året!"

Vi tar det för självklart att ha rösträtt (svenska kvinnor har haft det sedan 1919, allmän rösträtt på riktigt fick vi först 1945) och en och annan medborgare rycker lite på axlarna, stannar på sofflocket, masar sig inte iväg, tar inte chansen.

Lite lyxigt är det trots allt att ha denna självklara tillgång till åsiktsyttring. Vi har nog inte vett att uppskatta detta tillräckligt, detta som människor på andra ställen krigar och dör för att uppnå.
Sedan kan det naturligtvis vara lyx att ha bil också, men det är liksom en annan historia ...

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag är från början Pumitas initiativ och hos henne dyker förhoppningsvis fler bidrag upp under dagen. Och så uppskattar jag Googles aktuella vinjett, perfekt för den kombinerade val- och skyltsöndagen:

4 kommentarer:

  1. Lite så är det för mej också, vill inte se alltför rufsigt ut inför grannarna :)

    SvaraRadera
  2. P.S.
    efter typ 33 år vet jag fortfarande inte vad maken röstar på ♥

    SvaraRadera
  3. För mej har det förstås med jobbet att göra, men jag berättar verkligen inte för någon vad jag röstar på. Och jag är nöjd med det!

    SvaraRadera
  4. Nej, hemma i mitt föräldrahem fanns det inga valhemligheter. Min farfar hade högerbyrå i Mållilla och förmodligen fortplantade sig även hans åsikter till sonen. När jag stod på barrikaderna i slutet på 60-talet kommer jag ihåg att han bröt kontakten med mig ett tag...
    Ingrid

    SvaraRadera