måndag, augusti 01, 2022

Vildtovat

Det är många år sedan nu. Mamma var på Stockholms-besök och vi tog en promenad på strandpromenaden längs Årstaviken. Framme vid det som brukade kallas Street var det marknad. Vi nöp i något, klämde på något annat, vände på en pryl, lyfte prövande på ännu en grej.

Men vi köpte inget. Inte förrän vi kom till ståndet där ett par kvinnor sålde sitt textila hantverk. Det slutade med att vi gick hem med var sitt kuddfodral. De var sydda i linnetyg, knäpptes med fina knappar och hade ett infällt motivparti på framsidan, en kvadrat av tovad ull.

Mor min valde en segelbåt. Jag tog en med ett motiv som inte var alldeles självklart. Var det kanske en blomma? Eller en flygande fågel? Eller en glimt av solen som lekte i en vattenyta? Intensivt turkosblått var den dominerande färgen, jag tyckte om motivet vad det än "föreställde".

När åren gick hamnade min kudde på balkongen. Och där har den legat. Ingen har brytt sig, ingen har "sett" den. Så kom dagen för några veckor sedan när jag tog mig i kragen och röjde där ute. Bort med alltför stora och skrymmande krukor, halvdöda växter hamnade i soporna, dammsugaren slukade torra löv, vissna blommor och spindelväv som satt i hörnen.

Min kudde såg bara överbliven och trist ut, lite fläckig också, så jag tänkte langa hela skapelsen i textilåtervinningen. Fast något hejdade mig. Fram kom saxen. Jag klippte ut det tovade partiet, letade upp en påse Y3 ("tvättar kallt, ylle och allt", ni vet ...) och voilà! Fram kom färgerna! Jämnade till kanterna och satte in den tovade biten i ram. Upp på väggen kom den också. Mycket finare än den nånsin varit som kudde!

Inte mindes jag vem som sålde den, vem som hade tovat bilden. Men hör och häpna: i mammas kudde sitter etiketten kvar! Upphovspersonen heter Malin Ajnestål, textilkonstnär och filtmakare. Hon kallar sin verksamhet för Vildtovan, och till och med prislappen (275 kr, det var billigt!) sitter kvar på mammas båtkudde som ligger i en soffa i Barndomslandet.

Det tillför absolut något att veta vem som skapat de där konstverken man omger sig med, de må vara amatörprodukter, dyrköpta förälskelser eller enkla men snygga souvenirer från någon resa. Eller från en vandring längs Årstaviken, där man förvisso nästan dagligen så här års kan se en alldeles "riktig" segelbåt.

Copyright Klimakteriehäxan

16 kommentarer:

  1. Så smart att göra om kudden till att en tavla. Hehe, det där med tvätta kallt påminner om alla ylleplagg som blivit feltvättade av vikarier som inte vet hur man tvättar ylle.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag är ju helnöjd med resultatet! Usch, feltvättat ylle är inte roligt ... när en fin tröja plötsligt byter från storlek 40 till 110 centilong ...

      Radera
  2. Vilken trevlig historia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och en trevlig liten tavla blev det ...

      Radera
  3. Visst är det kul att veta vem som gjort sakerna man har, antar att du nu tagit en kopia av mammas lapp och satt på baksidan av ramen. Så att de som visar upp tavlan i antikrundan om hundra år lättare kan få den värderad.

    Bra jobbat med både städning och tavla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den blir nog aldrig jättedyr ... men det gör mig ingenting!

      Radera
  4. Så fina kuddfodralen är, båda faktiskt. De är ju helt olika och jag gillar som sagt båda. Smart att rama in din vildtova. En himla tur eller om det var skicklighet att du hittade textilkonstnärens namn. Alltid roligt att veta vem som har gjort en tavla/ett broderi.
    Y3 - har jag aldrig hört talas om. Kan bero på att jag inte har någonting med ull...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också båda, men båten blir aldrig en tavla. Att hitta etiketten var en glad överraskning!
      Y3 tvättade jag tröjor med, i handfatet, redan på 60-talet tror jag ...

      Radera
    2. Anonym9:40 fm

      Y3 köptes i små påsar, smidigt att ha med på resor. Allt gick att tvätta med det.
      /Bloggblad

      Radera
    3. Det är såna jag har! Är de kanske urgamla? Funkar hur som helst jättebra.

      Radera
  5. Vilken härlig berättelse. "Street" minns jag och passerade ofta men tror aldrig jag köpt något där. Vilken god idé att tvätta och ta till vara delar av kudden och förvandla den till en läcker tavla. Och nu också veta vem som gjort dessa tovade saker är ju extra roligt.
    Vad gäller segelbåtar så har vi dem ju dagligen helt inpå- Men den i Barndomslandet är ju speciell.

    Och sedan segelbåten-

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faktum är att det finns en historia bakom nästan allt som hänger på mina väggar! Många har jag köpt på resor, andra har gjorts av folk jag känner - och av barnen, förstås! Och av mig själv ...

      Radera
  6. Anonym9:42 fm

    Med åren blir det allt viktigare, tycker jag, att omge sig med tavlor/prylar som betyder något och har en historia. Men jag rensar hårdare för varje år. Lärde mig tänka ”nu har jag haft glädje av den här prylen i x antal år, nu får någon annan glädje av den” och så hamnar det i Röda korsets butik.
    /Bloggblad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt klokt av dig. Jag kan tänka så om somliga saker, men verkligen inte om allt ... Är notoriskt usel på att rensa.

      Radera
  7. Svar
    1. Aj då, den har inte jag sett ... vad sägs om en fjäril?

      Radera