Ett äppelår kräver väl äppelböcker?

Det finns äpplen som verkar mer sociala än andra. Det här ville absolut säga hej, kände jag!

Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen), det ska det vara i de tre böcker man plockar in i sin tisdagstrio denna vecka, så har Skriv-Robert bestämt. Och eftersom vi konstaterar att 2024 är ett prima äppelår passar det väl extra bra att satsa på just äpplen, eller hur? 

Jag börjar med en favorit bland barnböckerna: Jan Lööfs "Sagan om det röda äpplet". Både barn och vuxna gillar den, det är en perfekt högläsningsbok och man hittar hela tiden nya saker i bilderna, tröttnar inte. 

Men det var ett grönt äpple som  gjorde att jag läste min första bok av Annie Ernaux, "Sinnenas tid" (Passion simple). 

Äpplet på omslaget drog till sig mina blickar och det var rea, jag slog till utan att ha minsta hum om vad jag köpte. Föga anade jag då att författaren sisådär tjugofem år senare skulle bli Nobelpristagare! I dag har jag nog läst nästan allt hon skrivit.

Visst vet jag att granatäpple inte är som andra äpplen, det är en helt annan sorts frukt, men här kommer det med ändå. För på omslaget till "Under valnötsträdet", en av få kokböcker jag behållit, finns granatäpplen tillsammans med annat gott, som fikon och nötter exempelvis. Mor och dotter Bergenström (Anna och Fanny) har gjort boken och den är härlig att bläddra i! Numera har jag också fått lära mig att granatäpplet i flera religioner har symbolisk betydelse. För judendomen betyder det fruktbarhet. 

De goda saftiga röda kärnorna kan man njuta av hur som helst, passar också i en vanlig grönsakssallad! För att inte tala om den balsamvinäger som görs med granatäpple. Nu snackar vi godis på riktigt!

Copyright Klimakteriehäxan