fredag, maj 04, 2007

Som champagne och pitepalt

Visst, många har redan gjort det.
Tagit klivet ur sin egen bransch och blivit reklampelare.
Madonna har ju gjort det, för H&M. För att ta ett fräscht exempel.
Men nu – jag tror inte mina ögon. En svensk reklamspot i tv som jag inte hinner zappa bort ifrån.
Hallå – det är ju HAN! En sann idol! En dröm-man! En riktig Karl! Hur har han hamnat här? Som klädhängare? För svenska Kapp-Ahl, av alla butikskedjor som världen är full av?!

Det är Dustin Hoffman som ska få kunderna att rusa till Kapp-Ahls butiker och ekipera sig inför våren och sommaren.
Dustin Hoffman och Kapp-Ahl. Känns som champagne och pitepalt. Eller hummer och pulverpotatismos. Eller möjligen korv och räksallad (jo, jag vet, många tycker att det är en utsökt kombination, men jag hör inte till den konsumentgruppen).

Dustin Hoffman, född 1937, har blivit fotomodell lagom till 70-årsdagen.
Ja nog kunde Kapp-Ahl ha hittat en sämre karl att sätta sina byxor på.
I min värld är Dustin en Idol, med stort I.
Ingen kan undgå att minnas ”Mandomsprovet”, genombrottsfilmen, när han och Anne Bancroft fick ihop det, trots åldersskillnaden. Och i ”John & Mary”, från 1969, var han omöjlig att inte bli kär i, inte bara för Mary, som spelades av (en väldigt ung) Mia Farrow.

Sedan dess har han radat upp rolltolkningarna, och vi, miljoner biobesökare världen över, har bara kunnat tacka och ta emot.
I ”Midnight Cowboy” var han Ratso, en inte alltför sympatisk typ som till sist dog i armarna på Jon Voigt medan Harry Nilsson sjöng ”Everybody´s talking” – vilken låt, vilken film, vilket skådespeleri!

När han försökte vara ensamstående pappa i ”Kramer mot Kramer” räckte inga näsdukar till. Meryl Streep hade inte en chans. I ”Tootsie” blev han både riktigt snygg och rolig som någon sorts transa, med många förvecklingar som följd. Som åldrad indian i ”Little Big Man” kändes han alldeles äkta.

Ibland hamnade han nära politiken – som i ”Alla presidentens män”, om NY Times-journalisterna som avslöjade Watergate-skandalen, och i den självlysande ”Wag the Dog”, om hur ett litet krig kan komma väldigt lägligt för somliga.
Som ”Rain Man” blev han en representant för alla de människor som drabbats av autism (var det väl?).
Filmerna med Dustin Hoffman i huvudroll är många, två gånger har han fått en Oscar.
"Parfymen", som väl är den senaste, har jag inte sett.

Hur landade han nu i Kapp-Ahls annonser?
Svaret lär man väl aldrig få veta.
Men vore jag man skulle jag rusa iväg till affären och handla.
En mikroskopisk chans att något av Dustin Hoffmans magi kan följa med på köpet skulle räcka för mig.
Och man kan alltid dra sitt MedMera-kort så får man bonuspoäng också.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Anonym9:52 em

    Jag råkade gå till affären och handla och Dustin Hoffman möter mej i dörren, bilden alltså, och man stannar till och tittar på honom, länge..

    SvaraRadera
  2. Anonym10:09 em

    Visst är han härlig ...

    Sarah

    SvaraRadera
  3. Ja, nog är det konstigt att han hamnar som reklam. Man har ju levt med hans filmer i så många år, det känns som milstolpar när du räknar upp dem. Vilken bredd!
    Men jag har aldrig varit kär i honom, av förklarliga skäl...

    SvaraRadera
  4. Anonym10:04 fm

    Vilka fina minnen du bjöd på! För mig är han också en Idol. Jag smälter inför hans sneda leende som ofta övergår i skratt.

    SvaraRadera
  5. Anonym1:01 em

    I verkligheten är det bara sex års åldersskillnad mellan Dustin Hoffman och Anne Bancroft. Han lyckades se mycket yngre ut och hon mycket äldre. Men bra var den!

    SvaraRadera
  6. Instämmer, det är en mysko kombination. Men nu har jag sett Bilden som Hannele nämnde, jag tvärnitade utanför KappAhl ... ujuj. Har han någon son månntro?

    SvaraRadera