Grattis Barbro! (som skrev bästa poolboken, fast det känner hon inte till själv...)

En av våra i särklass mest produktiva författare av barn- och ungdomsböcker får årets Selma Lagerlöf-pris.
Barbro Lindgren, som gett ut ett 50-tal böcker alltifrån pekböcker (Max-serien) till historier för vuxna, har också fått rader av priser tidigare, snart är det bara Nobel-priset som fattas… fast det vet man ju hur det går med den saken för folk som heter Lindgren.

Hur som helst: nog är hon en skribent som förgyllt många lässtunder. I sin självbiografiska trilogi om en knoppande tonåring har massor av tjejer hämtat tröst och glädje – ”Jättehemligt”, ”Världshemligt” och ”Bladen brinner” heter de olika delarna.

”Sparvel”-serien handlar om en lite yngre flicka, ”Den vilda bebin” (också i flera delar) har något att hämta både för barn och högläsande förälder.
I ”Vems lilla mössa flyger” gäller det att hänga med i snabba, lätt absurda vändningar! Barbro Lindgren har också skrivit om sin egen hund, som lystrar till namnet Rosa men som i litteraturens värld bland annat kallats ”Kungsholmens Ros”.

Men de av hennes figurer som rönt mest uppskattning hemma hos oss, det är ändå utan jämförelse ”Loranga, Masarin och Dartanjang”. Här är inga idéer för galna, inga upptåg för tokiga, inga inspel för korta eller för långa. Historien kan avnjutas som talbok, med Toivo Pawlo – fullständigt underbart! – och den har också spelats på teater, en jublande glad föreställning som vi avnjöt på Gröna Lund-teatern för ganska många år sedan.
Själv har jag också haft viss framgång med boken om än i mycket liten skala.

Det var på den tiden när ungarna knappast gick att få upp ur poolen eller havet när vi var på semester. De dök, hoppade, skvätte, plaskade, simmade och dök igen, outtröttligt.
Då införde jag begreppet ”poolbok”.
När jag ansåg att barnen hade legat i blöt tillräckligt länge och kunde behöva skugga, vila och kanske en liten macka förkunnade jag att det var tid för poolboken, bara att komma upp, inga undanflykter, inget ”ska bara”.
Och en sommar, jag minns att det var på grekiska ön Lefkas, var det just ”Loranga, Masarin och Dartanjang” som jag hade valt.

Sonen och Dottern kom upp nästan utan protester, de har alltid gillat när vi läst för dem.
Fast den här gången växte publiken snabbt. Ryktet spred sig: där läser man högt, en ”poolbok”, den är jätterolig, vi kan också lyssna!
Rätt som det var hade jag åtminstone tio personer som andäktiga åhörare, både unga och gamla. Det hände att någon kom fram och ängsligt frågade: Du har väl inte läst redan? Eller: Vänta, vänta, vi kommer, vi kommer!
Men det är förstås så att succén var Barbro Lindgrens förtjänst, inte min.

Grattis till ännu ett pris, alltså!
Att det är just Selma Lagerlöf-priset glädjer förmodligen mottagaren lite extra, eftersom hon har värmländska rötter (Fröding-priset har hon sedan tidigare) även om hon numera bor i exil på Öland.

I juryns motivering står det bland annat att Barbro Lindgren har ”ett unikt tonfall. Där finns konkretion och poesi, eftertanke och full fart, sorg och gapskratt, vemod och livsglädje. Det är okonstlad stor konst som aldrig viker en tum från barnets sida.”

Prissumman är på 100 000 kronor, men pengarna får hon vänta på till i augusti när det blir högtidlig prisutdelning på Mårbacka.
Och redan i sommar kommer två nya böcker, plus en samlingsvolym om Rosa, älsklingsvovven.
Rosa får säkert ett extra fint ben att gnaga på idag.

Copyright Klimakteriehäxan

Mer om priset här och här också.