Festfunderingar

Det drar ihop sig till studenttider.
En av de första dagarna i juni ska Dottern lägga de tolv grundläggande skolåren bakom sig och bli en av dessa människor i vit mössa, som plötsligt översvämmar staden.
Vilket medför ett och annat praktiskt problem för själva studentmamman.

Det är det där med maten.
Nu har jag tillbringat flera kvällar med att ligga och bläddra i tidningarnas matbilagor om hur en lämplig buffé bör se ut. Paj är ett måste, står det i en. Glöm de eviga pajerna, skriver en annan matexpert. Och för allt i världen, se till att vegetarianer har alternativ! Lite kött, lite fisk och gärna lite kyckling. Tårta, förstås. Alkoholfria alternativ. Stora termosar. ”Rätt” sorts potatissallad. Hur mycket ost? Ingen ost alls?
När jag sedan släcker sänglampan är jag klarvaken.

Hur ska allt få plats i kylen? Måste man ha starköl? Lite bubbel (Chapel Hill!) är ju väldigt trevligt, men det måste vara riktigt kallt! Kan grannen tänkas ha gott om plats i sitt kylskåp? Hur mycket vin går det åt? Vad ska jag göra själv och vad ska jag köpa färdigt? Hinner jag göra fruktspett som är både gott, vackert och nyttigt? Ska jag ta alltihop från en cateringfirma och acceptera att det blir dyrt? Finns det någon som kan tänkas vilja hjälpa till i köket, mot en ringa betalning? Blir det som förra gången, när Sonen tog examen, att vi nästan drunknade i rester eftersom jag är paniskt förskräckt för att maten inte ska räcka till alla?

Sedan har vi det där med klädfrågan.
Jo, Dottern ska ha vitt. Matchar ju mössan.
Men Mamman får absolut inte ha sin gamla studentmössa – det har man absolut inte i Stockholm, fast jag vet att man absolut har det på många andra ställen. Mamman ska nog undvika vitt. Mamman bör dock helst se ut så att Dottern inte behöver skämmas. Jag jobbar på det. Det är inte alldeles enkelt.

En sak till har vi att klara ut: Vem ska sjunga med i studentsången? Jag, som kan texten och gärna sjunger allsång? Eller Dottern, som slutade sjunga för åratal sedan – och, såvitt jag vet, fortfarande inte lärt sig texten till ”Sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens vååår, än klappar hjärtat med friska slag – å den ljusnande framtid är vår! Inga sorger än i våra sinnen bo, hoppet är vår vän och vi dess löften tro, när vi knyta förbund i den lund, där de härliga lagrarna gro, där de härliga lagrarna gro!…”
Där fick hon i alla fall att öva på.

Medan jag ligger sömnlös och vrider mig över den ofärdiga menyn, den knepiga garderobsfrågan och utrymmesbristen i kylskåpet.
Fest kräver en hel del funderingar i förväg.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Utmärkta Chapel Hill har nummer 7649 på Systembolaget och kostar 56 kronor.