Dit alla vägar bär

Ni vet ju hur det är: alla vägar bär till Rom. Alltså hamnade jag också där nyss. Och eftersom kanske du också kommer till staden på de sju kullarna tänkte jag bara komma med ett litet restaurangtips i all enkelhet.

För hur det än är, hur gärna man än äter italienskt, hur gott rykte deras kök än har så kan man ändå inte vara alldeles säker på att bli nöjd med ett krogbesök, inte tycka sig ha fått valuta för pengarna – allt är ju numera tämligen dyrt i Italien, där lönerna är höga och levnadsstandarden för väldigt många inte visar upp några brister alls.

Den här gången landade jag i området vid Termini, Roms stora centralstation där en tågresenär kliver ut direkt i en jättegalleria med kaféer, restauranger, affärer. Och tänka sig: bara ett endaste kvarter från huvudingången, i hörnet av Via Marghera och Via Magenta ligger stället som gjorde mig riktigt glad. Ristorante da Nazzareno heter det.

I tjänligt väder sitter gästerna vid bord på trottoaren, med riktiga dukar och tygservetter. Skulle regnet ösa ner finns en matsal inomhus som starkt påminner om gamla tiders matinrättningar – och då menar jag det i positiv bemärkelse!
Vad var det då jag åt?
Pastan, som på menyn kallas agnelotti men mest liknar ravioli, var god men inte märkvärdig. Fortsättningen är det som är grunden för min rekommendation. Kalvköttbiten till huvudrätt är utsökt, salladen fräsch, pommes friten nygjord och rykande. När jag ber om svartpeppar kommer genast en kvarn fram – inte alls självklart, faktiskt.

Kronan på verket hittar jag på dessertbuffén som bland annat visar upp bakverk som Torta Caprese, Torta de la Nonna, en anrättning på äpplen, färsk frukt både i sallad (macedonia) och i större bitar. Glass finns förstås. Chokladmousse. Och så hemgjord creme caramel, perfekt! Servitören tar den lilla rostfria formen, skär loss puddingen från kanterna, vänder ned den i en tallrik. Ut rinner den brända sockersmeten … mmm …

Husets vin är gott och billigt. Hela middagen, tre rätter för två med kuvertavgift, vin och en stor flaska vatten, kostar strax över 600 kronor.
Och när jag stönar att jag nog faktiskt är i mättaste laget står raskt en ”digestivo”, ett glas limoncello, framför mig. Utan att sätta spår på notan.

Den som orkar kan övergå till shopping efter middagen. Coin inne på Termini har öppet till 22, med massor av designerartiklar, sport- och parfymavdelningar, väskor, alla sorters kläder.
På snabbmatsstället i hörnet mot Via Marghera får man dessutom en utmärkt capuccino med brioche för €1:80 – billigare frukost eller eftermiddagsfika får du leta efter!
Om nu du skulle råka ha vägarna åt Rom-hållet, alltså. Och så blir det väl förr eller senare. För det är ju dit alla vägar bär.

Copyright Klimakteriehäxan