Somliga jobbar trots att det är helg

Jakt var en gång i tiden människans sätt att överleva. I grund och botten är vi alla födda till jägare, det är ett faktum som måste accepteras.

Ändå är det åtminstone med mig så, att jag inte jagar – annat än reafynd eller så. Fast just den sortens jakt anses åtminstone av vissa psykologer vara kvinnans svar på mannens drift att nedlägga ett stort vilddjur, med helt jämförbar tillfredsställelse i slutändan. Villebråd som villebråd, helt enkelt …

Men man ska aldrig säga aldrig. För i går förvandlades jag till enträgen jägare. Kameran var mitt vapen, bytet en humla som dök upp när jag stod och beundrade nyutslagna stockrosor. Insekten dök in i blomma efter blomma, det gick undan värre. Att midsommarfrid råder och befrielse från arbete gäller de flesta, det har ingen betydelse: somliga jobbar förvisso trots att det är helg.

Om någon såg mig skutta runt, stundtals med i alla fall ena foten i rabatten, måste mitt uppförande ha väckt viss förvirring. Rabatter ska behandlas med största respekt, det har jag inpräntat i mig sedan barnsben när jag trots förmaningar råkade stå på näsan rakt ner i mammas finaste plantor, trots att jag skulle ”inte röra, bara lukta”.

Resultatet av min jakt ser ni i alla fall här: en och samma humla, tre olika blommor, förvånansvärt mycket frömjöl. Och det är läge att sända ännu en tacksamhetens tanke till kameratillverkaren. Tänk att det går att ta hyggliga närbilder på en humla med en av dessa små maskiner!
En annan sak undrar jag också: hur får humlan sedan ihop det där frömjölet som fastnar över hela kroppen?



Copyright Klimakteriehäxan

Klicka på bilderna för förstoring!