måndag, juli 13, 2020

Springa i New York

Springa är denna veckas dubbeltydiga nyckelord som gäller som tema för Gems Weekly Photo Challenge. Om man bortser från verbet ska det handla om något långsmalt man kan kika genom, ungefär. Det finns förstås både pyttesmå och väldigt stora sådana springor!

Av en ren händelse klickade jag runt bland mina bilder och hittade diverse springor, alla hemmahörande på Manhattan. Och av olika storlek. Valde några av dem.

Å så gärna jag skulle vilja återvända till New York! Ja förstås inte nu, inte till den stad som stängts ner på grund av coronapandemin, utan den där härliga, brusande metropolen där allt och alla kan passa in! Där jag upplevt massor med härliga stunder, med vänner och kollegor, på teatrar, på krogar, i parker, bland blommande magnolior, på museer, på shoppinggator, i ösregn och knallvinter och stekande hetta ... men det var då det.

Ringer då och då till min kompis som bor på 23th Street, där jag kinesat åtskilliga nätter. Hon lever försiktigt, håller sig väldigt isolerad, även om hon går ut och rör på benen varje dag. Båda är vi glada åt att vi (hittills) är friska. Förr i världen ägnade vi oss faktiskt också åt att springa (joggare brukar förvisso vara en vanlig syn i staden), men vid mitt senaste besök för fyra år sedan var det promenader som gällde ... Det var då jag tog de här bilderna.

Den här sortens blickfångande springa kallas stundtals för Silicon Valley.

En glipa – springa – mellan de enorma höghusen mitt på Manhattan
släpper ner solljuset till  några träd som tackar med att grönska på
vackraste sätt.
Å i en springa (rätt bred, medges) dyker Empire State Building upp.
 Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 12, 2020

Tröstens budskap på ny skylt

Skyltsöndag är ett bloggprojekt som numera hanteras av BP. Hon brukar ibland ta "hjälp" till sin blogg med bilder som andra personer än hon själv tagit. I dag gör jag för en gångs skull samma sak.

För det visar sig att på Sippvägen i Viggbyholm sitter den fina uppmuntringsskylten uppe i en lite ny variant, fast i grunden är det precis samma som den jag repeterat vecka efter vecka (plåtad vid Sergels torg i fjol) under rådande pandemi. Vi längtar ju, allihop. Söker tröst och framtidstro.

Nu tackar jag min goda vän Ulla som såg skylten och plåtade den dessutom. Utan den hade det nog faktiskt inte blivit någon Skyltsöndag för mig denna gång!
Du hittar skyltbloggarna enklast i BP:s högerspalt, här.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 11, 2020

Slätstickad men inte slätstruken

Porträtt av Karin Larsson, skickligt tolkat i slätstickning
av Margareta "Gagga" Björkäng 2020.

Karin Larsson 1882 (?)
Karin Larsson har ofta och orättvist hamnat i skuggan av sin make, målaren Carl Larsson. Men i hemmet i Sundborn var det Karin som bestämde över det mesta. Hon skapade mönster och textilier som reproduceras än i dag. Jag har en ripsmatta i hennes design, i typiskt svartvitt, bara en sån sak ...

I sommar hyllas Karin med en liten utställning inspirerad av hennes skaparglädje på Konsthantverk i Arvika, en pärla som du inte ska missa om du är i närheten! Det här är Sveriges äldsta konsthantverksbutik, den öppnades redan 1922 och finns sedan 1924 i samma lokal, vid Kyrkogatan mitt i stan. 

Initiativtagare var konstnärinnan Maja Fjæstad som såg behovet av en förening för att traktens alla aktiva konstnärer skulle kunna sälja sina alster. Och på den vägen är det. Fast det är förstås nya generationers konsthantverkare som nu visar upp sina produkter: glas, keramik, trä, textil, metall.

Margareta Björkäng Eriksson, med konstnärssignaturen Gagga, är numera ordförande för Konsthantverksgruppen och själv en mycket aktiv slöjdare med stickning som specialitet. Nu har hon stickat ett porträtt av Karin Larsson. En drygt 20-årig ung kvinnas fasta blick möter betraktaren, ögon avbildade i slätstickning. Men någon slätstruken dam var hon alltså inte!

Det Larssonska hemmet utanför Falun i Dalarna är ett härligt utflyktsmål för den som är det allra minsta road av konst och formgivning. När man vandrar runt i de olika rummen ser man hela tiden exempel på Karins design, i vävnader och broderier. Hon gick på Konstakademien i fem år innan hon träffade Carl och gifte sig med honom.

Beroende på vilken guide man får blir upplevelserna av rundturen olika. Själv har jag guidats av tre olika personer, alla kunniga men med var sitt tydliga specialintresse, vilket betydde att besökarna fick fördjupa sig på olika områden. Undrar om jag har chans på en fjärde om jag kommer tillbaka igen?

Gaggas stickade porträtt tror jag Karin Larsson skulle ha uppskattat hur som helst. Rimligen hade hon också glatt sig åt att ha inspirerat till ännu en ny utställning. Men hon har varit död i mer än 90 år, så vi får aldrig veta. Hennes egna produkter är hur som helst fortfarande i högsta grad levande.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 10, 2020

Fem frågor om sommaren

Vädergudarna verkar ha tryckt på pausknappen och gör ett rejält uppehåll i sommaren. Vaknade till nio plusgrader i dag! Inte precis vad jag och en massa semesterfirare önskar mitt i juli. Fast vi har förstås ingenting att säga till om.

Elisa Matilda har i alla fall inte tagit paus, utan fortsätter ställa fem fredagsfrågor till oss andra bloggare. I dag är det sommartema som gäller:
  1. Hur spenderade du somrarna som barn? Jobbade alltid i vår lanthandel som expedit från tidiga tonår. Men det blev bad också, simskola när jag var liten. Kanske extra umgänge med släkten dessutom. Minns dessutom ett par bilresor med mamma och pappa. Och tält.
  2. Hur spenderar du sommaren i år? Hemester, delad mellan Stockholm och Barndomslandet. Med social distans på båda ställena.
  3. Vad skulle du vilja göra i år men som inte går? Hade velat göra en liten resa, före midsommar, kanske till Mallorca. Eller Grekland. Eller Italien. Undrar när det ens är teoretiskt möjligt igen? På riktigt?
  4. Vilken är favoritsysslan på sommaren? Bada, läsa, sola, njuta av grönska och blommor. Strosa i någon "ny" sommarstad, äta utomhus.
  5. När brukar du ta första doppet? Någon gång i maj, men det varierar förstås med det aktuella väderläget.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 09, 2020

Följetongens tid är förbi

Minnet är lika kristallklart som om det hade varit i går. Hur jag väntade. Längtade. Undrade: hur skulle det gå?

Dagarna kröp fram. Men så, äntligen, hade den stipulerade pausen tagit slut. Allers kom, och med den fortsättningen på den (oftast olidligt) spännande följetongen.
Visst, andra veckotidningar publicerade också romaner i veckoportioner, men Allers var ändå bäst ...

Det var i Allers jag lärde känna Martina, huvudperson i "Barn 312" av Hans-Ulrich Horster. Jag ville se ut precis som hon, ha det långa vackra håret, de stora ögonen, den fina munnen och det tunna armbandet, allt tecknat av den legendariske Kurt Ard. (Det var, inom parentes, inte exakt så jag såg ut.)

Hur många avsnitt det var i den där historien om flickan som saknade sina föräldrar efter kaos på den stora centralstationen i Wien, där mamma Ursula tappade bort henne, det vet jag inte. Men när den väl var slut infann sig en stor tomhet, så där som det fortfarande kan göra efter en riktigt fin läsupplevelse.
Faktum är att jag läste om "Barn 312" i vuxen ålder och tyckte (till min stora lättnad) att den höll rätt bra.

Vad det beror på vet jag inte, men jag kan konstatera att mitt tålamod definitivt inte är lika stort i dag som det var då. För nu har jag börjat läsa sommarföljetongen i Dagens Nyheter, "Dockorna" av Katarina Wennstam, en text som kallas "spänningsroman". Den är uppdelad i 57 dagsbitar, och de är helt enkelt för korta och det är inte kul att vänta på nästa. Tålamod är inte min bästa gren. Tror att tiden för mig och följetonger är förbi, definitivt, men jag måste förstås följa Wennstams berättelse in i mål.

En sak till: ibland kommer frågan upp. Vad heter egentligen följetong i pluralis? Kan det heta följetänger, det uttalas ju ändå som -tång?
Nej, det heter följetonger. Faktiskt.

Stina Wirsén illustrerar "Dockorna" i DN. Ger mig dock inte samma vibbar som Kurt Ards Martina ...

Det här inlägget är helt enkelt mitt svar på helgfrågan från Mia i bokhörnan. Frågan är kort och koncis och lyder som följer: Vad läser du nu?
Bonusfrågan hänger förstås också på: Semestertips, filmtips, recepttips eller något annat tips?
Upprepar något jag tipsat om förr: testa radioföljetongen, finns ett antal i utbudet på Sveriges Radio. Gratis och oftast bra. Och ett bevis för att följetongens tid trots allt kanske inte är förbi helt och hållet ... Men här lyssnar/läser man i egen takt.

Copyright Klimakteriehäxan

Promenad i juli

Upp-och-ner-vända världen ... 
En foderväxt som vi aldrig lyckas bli av med. Vackert blommande i blått
en kort tid dock.
Vem kommer först när körsbären mognat - jag eller fåglarna? Det brukar bli fåglarna.
 Men jag blir inte jätteledsen, det är en ganska sur sort.
Och de italienska bigarråerna man köper är mycket godare ...
Mig veterligen finns ingen golfentusiast i bygden. Men OM det finns måste detta
vara värsta utmaningen!
Om lingon är skogens röda guld så är smultronen guldet på vägkanten.
Vi har inte alls lika gott om prästkragar nu som förr. Trist.
När lupinerna ser ut så här bleknar till och med min entusiasm ...
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 08, 2020

Pulitzer – ett pris att räkna med

Om en bok har fått Pulitzerpriset för skönlitteratur tror jag per automatik att den är läsvärd. Priset instiftades 1917 till minne av journalisten och tidningsmannen Joseph Pulitzer och delas ut årligen, i 21 olika kategorier.

Romanerna ska vara skrivna av amerikanska författare och företrädesvis beskriva delar av livet i USA, och det är Ugglan & Boken som påmint mig om priset och listat alla de förnämliga titlarna.

Den här raden av böcker har hittills vunnit Pulitzerpriset, och jag skulle alltså våga påstå att det är en uppräkning av utmärkta lästips, även om jag bara läst en bråkdel. Ska jag peka på några favoriter blir det John Updikes böcker om Haren och "Purpurfärgen" av Alice Walker.

Blåmarkerade titlar på listan har jag läst, rödmarkerade titlar finns väntande i hyllan eller står åtminstone på listan över sådant jag tänkt mig att läsa, även om det är oklart när:

  • 1918 His Family, Ernest Poole
  • 1919 The Magnificent Ambersons, Booth Tarkington
  • 1920 Inget pris delades ut detta år
  • 1921 The Age of Innocence, Edith Wharton
  • 1922 Alice Adams, Booth Tarkington
  • 1923 One of Ours, Willa Cather
  • 1924 The Able McLaughlins, Margaret Wilson
  • 1925 So Big, Edna Ferber
  • 1926 Arrowsmith, Sinclair Lewis (avstod priset)
  • 1927 Early Autumn, Louis Bromfield
  • 1928 The Bridge of San Luis Rey, Thornton Wilder
  • 1929 Scarlet Sister Mary, Julia Peterkin
  • 1930 Laughing Boy, Oliver La Farge
  • 1931 Years of Grace, Margaret Ayer Barnes
  • 1932 The Good Earth, (Den goda jorden) Pearl S. Buck
  • 1933 The Store, Thomas Sigismund Stribling
  • 1934 Lamb in His Bosom, Caroline Miller
  • 1935 Now in November, Josephine Winslow Johnson
  • 1936 Honey in the Horn, Harold L. Davis
  • 1937 Gone with the Wind, (Borta med vinden) Margaret Mitchell
  • 1938 The late George Apley, John Phillips Marquand
  • 1939 The Yearling, Marjorie Kinnan Rawlings
  • 1940 The Grapes of Wrath, (Vredens druvor) John Steinbeck
  • 1941 Inget pris delades ut detta år
  • 1942 In This Our Life, Ellen Glasgow
  • 1943 Dragon's Teeth, Upton Sinclair
  • 1944 Journey in the Dark, Martin Flavin
  • 1945 A Bell for Adano, John Hersey
  • 1946 Inget pris delades ut detta år
  • 1947 All the King's Men, Robert Penn Warren
  • 1948 Tales of the South Pacific, James Michener
  • 1949 Guard of Honor, James Gould Cozzens
  • 1950 The Way West, A.B. Guthrie, Jr.
  • 1951 The Town, Conrad Richter
  • 1952 The Caine Mutiny, Herman Wouk
  • 1953 The Old Man and the Sea, (Den gamle och havet) Ernest Hemingway
  • 1954 Inget pris delades ut detta år
  • 1955 A Fable, William Faulkner
  • 1956 Andersonville, MacKinlay Kantor
  • 1957 Inget pris delades ut detta år
  • 1958 A Death in the Family, James Agee
  • 1959 The Travels of Jaimie McPheeters, Robert Lewis Taylor
  • 1960 Advise and Consent, Allen Drury
  • 1961 To Kill a Mockingbird, (Dödssynden) Harper Lee
  • 1962 The Edge of Sadness, Edwin O'Connor
  • 1963 The Reivers, William Faulkner
  • 1964 Inget pris delades ut detta år
  • 1965 The Keepers of the House, Shirley Ann Grau
  • 1966 The Collected Stories of Katherine Anne Porter, Katherine Anne Porter
  • 1967 The Fixer, Bernard Malamud
  • 1968 The Confessions of Nat Turner, (Nat Turners bekännelser) William Styron
  • 1969 House Made of Dawn, N. Scott Momaday
  • 1970 The Collected Stories of Jean Stafford, Jean Stafford
  • 1971 Inget pris delades ut detta år
  • 1972 Angle of Repose, Wallace Stegner
  • 1973 The Optimist's Daughter, Eudora Welty
  • 1974 Inget pris delades ut detta år
  • 1975 The Killer Angels, Michael Shaara
  • 1976 Humboldt's Gift, Saul Bellow
  • 1977 Inget pris delades ut detta år
  • 1978 Elbow Room, James Alan McPherson
  • 1979 The Stories of John Cheever, John Cheever
  • 1980 The Executioner's Song, Norman Mailer
  • 1981 A Confederacy of Dunces, (Dumskallarnas sammansvärjning) John Kennedy Toole
  • 1982 Rabbit Is Rich, (Haren är rik) John Updike
  • 1983 The Color Purple, (Purpurfärgen) Alice Walker
  • 1984 Ironweed, William Kennedy
  • 1985 Forreign Affairs, Alison Lurie
  • 1986 Lonesome Dove, Larry McMurtry
  • 1987 A Summons to Memphis, Peter Taylor
  • 1988 Beloved, (Älskade) Toni Morrison
  • 1989 Breathing Lessons, Anne Tyler
  • 1990 The Mambo Kings Play Songs of Love, (Mambo Kings spelar och sjunger om kärlek) Oscar Hijuelos
  • 1991 Rabbit At Rest, (Haren vilar) John Updike
  • 1992 A Thousand Acres, Jane Smiley
  • 1993 A Good Scent from a Strange Mountain, Robert Olen Butler
  • 1994 The Shipping News, Annie Proulx
  • 1995 The Stone Diaries, Carol Shields
  • 1996 Independence Day, Richard Ford
  • 1997 Martin Dressler: The Tale of an American Dreamer, Steven Millhauser
  • 1998 American Pastoral, Philip Roth
  • 1999 The Hours, Michael Cunningham
  • 2000 Interpreter of Maladies, Jhumpa Lahiri
  • 2001 The Amazing Adventures of Kavalier & Clay, Michael Chabon
  • 2002 Empire Falls, Richard Russo
  • 2003 Middlesex, Jeffrey Eugenides
  • 2004 The Known World, Edward P. Jones
  • 2005 Gilead, Marilynne Robinson
  • 2006 March, Geraldine Brooks
  • 2007 The Road, (Vägen) Cormac McCarthy
  • 2008 The Brief Wondrous Life of Oscar Wao, Junot Díaz
  • 2009 Olive Kitteridge, Elizabeth Strout
  • 2010 Tinkers, Paul Harding
  • 2011 A Visit From the Goon Squad, Jennifer Egan
  • 2012 Inget pris delades ut detta år
  • 2013 The Orphan Master's Son, Adam Johnson
  • 2014 The Goldfinch, (Steglitsan) Donna Tartt
  • 2015 All the Light We Cannot See, (Ljuset vi inte ser) Anthony Doerr
  • 2016 The Sympathizer, Viet Thanh Nguyen
  • 2017 The Underground Railroad, (Den underjordiska järnvägen) Colson Whitehead
  • 2018 Less, Andrew Sean Greer
  • 2019 The Overstory, Richard Power
  • 2020 The Nickel Boys, Colson Whitehead

tisdag, juli 07, 2020

Sitt fint – nu i barnstorlek

Visst är det trevligt att sitta fint! Dessutom bra om möbeln är ergonomisk, gärna i naturmaterial. Men allra trevligast och bäst blir det att sitta om stolen är gjord med både hjärta och humor, förutom skaparglädje och hantverksskicklighet.

Om du har sett andra stolar jag fallit i farstun för och visat upp här på bloggen fattar du direkt att jag verkligen älskar den här kostolen i barnstorlek. Stadig och robust i trä, unik, tillverkad av Marita Olsson, en fantasifull träsnidare som blivit jättepopulär för sina härliga skåp men som nu också breddat sin repertoar till att omfatta möbler för barnkammaren.

Stolen kan dessutom kallas pedagogisk. Det påstås ju att nutidens ungar tror att mjölk per automatik kommer i purepak, med skruvkork av plast ... De har alltså inte en susning om att kor har juver och att det är där mjölken levereras på riktigt. Men kostolen är komplett, med "mjölkcentral".

Copyright Klimakteriehäxan

Marita Olssons träskapelser säljs i Arvika, både i Rackstadsmuseets shop och i butiken Konsthantverk.

måndag, juli 06, 2020

Fel packning

Befinner mig i Barndomslandet.
Har medfört solfjäder, shorts, baddräkt och solskyddsmedel samt mörka glasögon och sandaler. Senast vi var här behövdes alltihop.
Fast nu regnar det, tätt och strilande.

Alldeles säkert är det bra: brandrisken minskar, grundvattnet fylls på, törstig växtlighet får sitt lystmäte. Gräsmattan är nästan grön.
Och jag kan tycka att det är rätt mysigt att somna till ljudet av droppar som trummar mot löven i den stora lönnen. Om regnet glesnar blåser det i stället ordentligt.

Packningen var inte helt rätt. Långt ifrån idealisk, om sanningen ska fram. Dessutom gillar mördarsniglarna att marken blivit våt. Men vi gillar inte mördarsniglar.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 05, 2020

Bland snabba bilar och röda bär

Snubblande nära mässfall denna skyltsöndag. Men jag får till något i sista stund. Ett visdomsord eller kanske snarare en livsfilosofi (inte helt lätt att leva upp till) från Ayrton Senna, legendarisk racerförare från Brasilien som dog bara 34 år gammal. Nu i ett skyltfönster på Östermalm.

Senna hade vunnit det mesta, men det slutade med att han körde in i en mur. Hela Brasilien sörjde! Så här i eftertankens kranka blekhet var det kanske inte det allra bästa mottot ...

Sedan ser jag förundrat på annonsen om jordgubbar. Här erbjuds alltså bär MED SMAK. Ja, vem vill ha UTAN? Vem odlar ens sådana? Brukar den här gården sälja smaklösa jordgubbar? Man tager sig för pannan ... och jag blir för min del inte det minsta frestad att åka dit för att testa.

Skyltsöndag är, det vet ni redan, en lättsam fotostafett bland bloggare varenda söndag året om, i alla väder. BP håller igång verksamheten och i hennes högerspalt hittar du enklast de som deltar just denna gång.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 04, 2020

Just nu i juli

Just nu läser jag sommarföljetong i Dagens Nyheter, som presenterar "Dockorna" av Katarina Wennstam utportionerad med en bit per dag i två månader. Fast man kan "tjuvläsa" på nätet. Har precis börjat. Hon skriver bra den tjejen.

Just nu lyssnar jag på sommarpratare i radio, i efterhand. Egentligen är jag jättetrött på programmet, men det hindrar inte att några som medverkar ändå är riktigt intressanta. Så jag ger dem en chans. En mycket hörvärd: Björn Natthiko Lindeblad om liv och död och kärlek och svår sjukdom.

Just nu tittar jag på utsikten från vår balkong och tänker att jag ska minnas varenda blomma den dag vi har hagelskurar och snö och vinterstorm. Fast jag tittar på några tv-serier också. Brittiska "Familjeband" (drama/krim i sex delar) och svenska "Att rädda ett barn", en omistlig dokumentär (i tre delar) om Elias, 8 år. Båda på SVT. Och båda är spännande, fast på helt olika sätt förstås.

Just nu längtar jag efter exakt samma sak som förra månaden, och den dessförinnan och ... Att få krama min dotter igen, "inlåst" på grund av coronaviruset i Oslo där hon bor! Vi har inte setts irl i år!

Det här är en stafettpinne tänkt att plockas upp den första lördagen var och en av årets månader, så nu var det dags igen! Svårt att fatta att vi redan är inne på andra halvåret, på väg mot mörkare tider.

Om några fler hakar på hittar du förmodligen länkar till dem via Bloggen Kulturkollo som har infört den här sortens månadsuppdatering. Lägg gärna också en länk till ditt inlägg i kommentar här!

Att komma ihåg när mörkret lagt sig över oss igen ...
 Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 03, 2020

Ögonblick att minnas

När jag söker upp de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda inser jag att de är långt ifrån lätta att besvara. Dels för att man kanske måste tänka efter rätt långt tillbaka, dels för att det handlar om hur man definierar saker ... se här, det handlar om ögonblick som man verkligen borde minnas:
  1. När senast var någon artig mot dig? I går när en kille stod och höll upp dörren i porten för mig och mina (många) matkassar.
  2. När senast förlät någon dig? Ibland säger man "förlåt" och menar det förvisso, men då handlar det oftast om en struntsak. Men förlåtelse på riktigt? Minns inte. Kan det handla om förträngning?
  3. Vad för något köpte någon nyligen till dig? Jag köper (alldeles för ofta) gärna saker till mig själv. Då vet jag att jag får sånt jag gillar.
  4. Vad blev senast taget från dig? Har gudskelov inte blivit bestulen på länge. Men på Centralstationen i Göteborg blev jag av med plånboken för något år sen. Trist.
  5. När blev du senast överraskad? Kan känna att jag sagt "å, nu blev jag glad" för inte så länge sedan men kommer skamligt nog inte ihåg anledningen. Älskar att bli överraskad, men helst positivt då förstås.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 02, 2020

Tbr – sådant man tänker läsa

Har du gjort någon Tbr för sommaren?
Det är Mia i bokhörnan som undrar, och Tbr står väl såvitt jag vet för "to be read". En att-läsa-lista helt enkelt.

Men mitt svar är nej. Jag går på instinkt och ögonblickliga ingivelser! Så det kan bli idel överraskningar, även för mig själv. Vilket inte är tråkigt alls.

Vad brukar du laga för gott en fredagskväll? är bonusfrågan. Mia går på semester efter fredagens jobb, så kanske är hon ute efter tips på något lite extra?

För min del är svaret väldigt ooriginellt och helt utan ansträngning vid spisen. Vi har fått som fredagsvana att äta räkor med baguette, god ost och kex och några grönsaker. Vitt vin till. Just i morgon ska ändå vi bryta lite mot det vanliga: jag köpte grönt vin, portugisiskt vinho verde, i dag. Somrigt.

Fast jag tog ännu en flaska från Portugal-hyllan på Systemet, enbart för den trevliga teckningen från Lissabon på etiketten. Det vinet är inte grönt, visar det sig, utan vitt. Etiketten är hur som helst fortsatt jättebra tycker jag, som låter förståsigpåarna fnysa åt den urvalsprincipen (som jag ofta tar till).

Copyright Klimakteriehäxan

Lycka i en skål!

Har ni någon gång undrat hur lycka ser ut? Om den går att föreviga på bild?
Här har ni svaret.

En skål i mitt kök fylld av färska svenska jordgubbar, till det oerhört sympatiska priset av fyra liter för en hundring. Det fick jag en liter för ganska nyligen, och de var inte lika goda som de här! Ett enda bär har jag fått kasta, helt begripligt lite trött efter en resa ända från Mörbylånga på Öland till Södermalm, Stockholm.

Nu återstår bara att mumsa i sig hela härligheten. Det ska bli ett nöje. Och en sorts odiskutabel lycka. Lyckans färg är röd, inte bara i en del romantiska historier utan även på sommarens matbord. Då passar det extra bra med den fina skålen från Nybro glasbruk, mitt i det småländska design/glasriket! Den är som gjort för de här bären!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 01, 2020

Tidens gång i balkonglådan

Nyss hade jag så fint på balkongen att jag bara kunde sitta där och titta på mina blommor och njuta. De klarblå violerna blev bara fler och fler, jag plockade nogsamt bort de vissna precis som man ska och allt var frid och fröjd.

Så kommer supervärmen. Visst har jag vattnat. Fast det har nog inte varit tillräckligt.
Det som nyss var grönt och friskt och fräscht börjar gulna, ser allt ledsnare ut för var dag som går. Nyss spänstiga skaft förvandlas till trista revor.

Till sist finns inget att göra, inget hopp kvar. Bara att riva upp alltihop, langa i soporna. Det är tidens gång. Men som den blöthjärtade blomstervän jag är kan jag inte slänga de blommor som fortfarande ser OK ut, så jag lägger ner löjligt många minuter på att skapa en bukett av dem.

Glädjen är förstås ändå kort. Och jag får väl försöka hitta någon ersättare till lådan som nu gapar svart och tom. Har man hemester måste man åtminstone ha blommor. Fast violens tid är förstås ohjälpligt förbi för den här gången.

Copyright Klimakteriehäxan