torsdag, juli 09, 2020

Följetongens tid är förbi

Minnet är lika kristallklart som om det hade varit i går. Hur jag väntade. Längtade. Undrade: hur skulle det gå?

Dagarna kröp fram. Men så, äntligen, hade den stipulerade pausen tagit slut. Allers kom, och med den fortsättningen på den (oftast olidligt) spännande följetongen.
Visst, andra veckotidningar publicerade också romaner i veckoportioner, men Allers var ändå bäst ...

Det var i Allers jag lärde känna Martina, huvudperson i "Barn 312" av Hans-Ulrich Horster. Jag ville se ut precis som hon, ha det långa vackra håret, de stora ögonen, den fina munnen och det tunna armbandet, allt tecknat av den legendariske Kurt Ard. (Det var, inom parentes, inte exakt så jag såg ut.)

Hur många avsnitt det var i den där historien om flickan som saknade sina föräldrar efter kaos på den stora centralstationen i Wien, där mamma Ursula tappade bort henne, det vet jag inte. Men när den väl var slut infann sig en stor tomhet, så där som det fortfarande kan göra efter en riktigt fin läsupplevelse.
Faktum är att jag läste om "Barn 312" i vuxen ålder och tyckte (till min stora lättnad) att den höll rätt bra.

Vad det beror på vet jag inte, men jag kan konstatera att mitt tålamod definitivt inte är lika stort i dag som det var då. För nu har jag börjat läsa sommarföljetongen i Dagens Nyheter, "Dockorna" av Katarina Wennstam, en text som kallas "spänningsroman". Den är uppdelad i 57 dagsbitar, och de är helt enkelt för korta och det är inte kul att vänta på nästa. Tålamod är inte min bästa gren. Tror att tiden för mig och följetonger är förbi, definitivt, men jag måste förstås följa Wennstams berättelse in i mål.

En sak till: ibland kommer frågan upp. Vad heter egentligen följetong i pluralis? Kan det heta följetänger, det uttalas ju ändå som -tång?
Nej, det heter följetonger. Faktiskt.

Stina Wirsén illustrerar "Dockorna" i DN. Ger mig dock inte samma vibbar som Kurt Ards Martina ...

Det här inlägget är helt enkelt mitt svar på helgfrågan från Mia i bokhörnan. Frågan är kort och koncis och lyder som följer: Vad läser du nu?
Bonusfrågan hänger förstås också på: Semestertips, filmtips, recepttips eller något annat tips?
Upprepar något jag tipsat om förr: testa radioföljetongen, finns ett antal i utbudet på Sveriges Radio. Gratis och oftast bra. Och ett bevis för att följetongens tid trots allt kanske inte är förbi helt och hållet ... Men här lyssnar/läser man i egen takt.

Copyright Klimakteriehäxan

29 kommentarer:

  1. skulle kunna tänka mig att läsa Dockorna av Wennstam som följetong, men jag har redan tappat intresset för den följetong som går i lokaltidningen. Söta, röda drömmar av Christoffer Holst. Radioföljetongen har jag också tipsat om

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte brytt mig om en följetong i tidning på många många år! Du kanske kan vara lite smartare än jag och spara ner Wennstam så att du kan läsa i din egen takt n'r du har alla delarna?!

      Radera
  2. Oooops! Har faktiskt aldrig läst följetonger i tidningar. Och Allers samt liknande tidningar har jag bara läst hos frisören eller läkaren.
    Gillar teckningen till "Dockorna" skarpt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Följetong är för mig en sorts kulturyttring i barndomen. Det här återfallet kommer inte att följas av fler. Wirsén är skicklig.

      Radera
  3. Jag handlade hem en Allers nu i veckan. Kombinationen mycket korsord och något stickmönster får mig lätt på fall, men det visade sig att det fanns ett recept på tomatsås som min son behövde i den också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade Allers hemma i alla år, mamma fortsatte prenumerera tills hon dog, då var hon 93 och löste korsord vareviga dag. Det var korsorden hon ville ha, tror inte hon läste följetong i modern tid hon heller.

      Radera
  4. Denna följetong minns jag också. Så sorglig. Och jag köpte senare boken.
    Tycker också att Katarina Wennstams följetong har för korta avsnitt. Trodde att det var mitt tålamod som inte räckte. Men du har ju också denna känsla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är vi åtminstone två! Undrar om jag kommer att hålla ut eller om jag förstör en bok som jag i grunden tror är bra?

      Radera
  5. Wennstam har jag funderat på att läsa, men det får bli bok eller ljudbok. Radioföljetong har jag lyssnat på någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja bättre val än i tidningen, absolut! Jag har hört en rad jättebra radioföljetonger, men alla är förstås inte lika bra - gäller både text och/eller inläsare.

      Radera
    2. Det som är bra med radioföljetongen att hela ligger klart för lyssning när bitarna börjar sändas i radio. Så man lyssnar i sin egen takt.

      Radera
  6. Jag läste också följetonger förr. Skulle jag faktiskt kunna göra nu också, för hustrun har både Allas och Allers.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men pallar du väntetiden mellan bitarna?

      Radera
    2. Nej, det gör jag nog inte nuförtiden.

      Radera
    3. Nä jag tror inte det skulle funka, jag tycker ju att en bit om dagen funkar dåligt.

      Radera
  7. Problemet blir ju om det är för lite i varje del, då blir det bara ryckigt och osammanhängande. Det finns väl också en orsak till varför att se en hel serie på en gång är bättre än att se en gång i veckan, man tappar så mycket emellan.

    Samtidigt så går man miste om att se fram emot något. Det tror jag är ett problem i dag, allt ska ske på en gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klok analys. Vad beträffar den här följetongen jag börjat läsa tror jag att den absolut blir bättre av att läsas i ett svep.

      Radera
  8. jag har läst följetong i veckotidning, sann kvinnohistoria:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2012/03/antligen.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om jag förstår ditt inlägg rätt tröttnade du för att sen läsa hela historien i ett svep? Förstår det, i så fall.

      Radera
  9. Jag har inga veckotidningar satsar på böcker istället. Blir för jobbigt att vänta på nästa nummer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte heller någon vecko- eller månadstidning längre.

      Radera
  10. När jag var ung så läste jag följetong i tidningar, men aldrig numera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Då hade jag inte så mycket böcker att välja bland.

      Radera
  11. Min mormor prenumererade på Allers, Allas, Året runt och Hemmets veckotidning. Vi fick allihopa och jag följde flera av följtängerna slaviskt. Tror inte jag numera skulle ha det tålamodet. .Barn 312 är en av de där böckerna som gjorde väldigt starkt intryck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade Allers och Året runt, och det var rätt mycket att läsa i dem bägge. Nu har jag ingen, brukade ha Femina förr, i många år.

      Radera
  12. Jag känner igen mig i den här nästan outhärdliga väntan på nästa Allersnummer, framför allt när jag var i de späda tonåren. Jag läste allt som fanns att läsa i tidningen och av serierna älskade jag Fantomen. Sen dess har jag haft en förkärlek för män i slängkappor - mest på film förstås.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst läste man i princip varenda rad!!! Men några män i slängkappor har jag nog aldrig träffat ...

      Radera
  13. Länge sen jag läste en följetong. Köper liksom inte tidningar längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä man gör ju inte det! Men jag tror att de har följetonger fortfarande. Så nån läser nog.

      Radera