Barnsligt bra

Tänk att sommaren kom tillbaka!
Det blev både promenad, solstol och dopp i sjön. Och så länge jag höll mig på torra land blev det också bok i öronen.

Så när Mia i bokhörnan håller fast vid den raka sommarversionen av helgfrågan Vad läser du? blir svaret att jag fortsätter lyssna mer än läsa på papper. Fast de "riktiga" radioföljetongerna är på upphällningen. Hade bespetsat mig på Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten" men det visar sig att avsnitten är så enormt långa att jag tror att jag mest skulle bli arg över hur svårt det är att hitta tillbaka till rätt punkt i ljudfilen efter en nödvändig paus.

Nu har jag hamnat i en annan avdelning av Sveriges Radio, den som kallas "drama för unga". Började med "Bröderna Lejonhjärta" som jag läste när den var ny men sedan inte återvänt till. Hade förstås glömt väldigt mycket. Astrid Lindgren har kanske aldrig varit bättre. Här alltså i en fint dramatiserad version.

Roald Dahls "Häxorna" blev det sedan, underhållande, lättlyssnat och fantasifullt, men inte samma dignitet som Lejonhjärta.

Eftersom jag tror stenhårt på att bra böcker tänkta för barn och ungdom också har mycket att ge en vuxen publik är det här helt i sin ordning. Barnsligt bra, helt enkelt.
Kanske blir det "Anne Franks dagbok" härnäst.

Som bonusfråga fiskar Mia efter andra trevliga tips. Då landar jag i tv-soffan. "The Split" på SvT håller. Och "After Life" av och med Richard Gervais verkar lovande, efter ett par avsnitt. Ses på Netflix. Den som händelsevis inte sett "The Crown" på samma kanal kan jag bara gratulera. Tre säsonger, kanonbra rakt igenom. För att inte tala om "Flykten från Dannemora" på HBO Nordic.

Copyright Klimakteriehäxan