Om något är fel är det kanske trots allt inte höger ...

Se där en rubrikrad du absolut inte begriper. Nej, naturligtvis inte! Men om du fortsätter läsa kommer du att haja vad jag är ute efter. 

Det är så gott som helt omöjligt att undgå reklam. Och även om jag tittar bort, försöker tänka på annat, så ser jag ett och annat budskap som inte alls vänder sig till mig – men som ändå lyckas engagera mig. Och när jag skriver "engagera" ska du läsa "reta upp" mig. Hur är det möjligt att det produceras sådana ofantliga mängder med annonser av olika slag utan att någon egentligen granskar budskapet? Har alla annonsbyråers samtliga proffs gått i pension eller blivit ordblinda eller något?

Låt mig ta några färska exempel. Hur pålitlig tror jag att däckfirman är, den som trumpetar ut att "det är dags att byta till sommardäck" när vi är i mitten av juli? Vad tänkte den kommunale tjänsteman som sa OK till reklamsnutten i vilken man vill locka folk att flytta in – eftersom de erbjuds utrymme att "göra det dem är bäst på"? Städfirman som erbjuder "mattvät" kanske är levande och effektiv, deras språkgranskning är död. Antagligen har den aldrig funnits.

En klädfirma som är väldigt aktiv med annonser i sociala medier kom just i dag med ett nästan oemotståndligt förslag, i alla fall om jag vore man. För vad sägs om "unisexväst för män"? (Men särskilt snygg var den inte.)

Ibland ser man att det är en digitaliserad översättningstjänst som är boven. I min mobil får jag ideligen upp reklam för ett spel som ska hindra mig från att få Alzheimers (bara att påstå en sån sak!) och det går ut på att hitta motsatsord till ett som spelet spottar ur sig. Vad sägs om frågan "Om något inte är fel är det ..." och svaret som kommer upp är "HÖGER". Eftersom inte datorn är på det klara med att det engelska "right" kan betyda mer än en sak på svenska.

I min värld ska reklam, bra reklam alltså, bygga förtroende för företag, innehålla faktiska upplysningar, saluföra deras produkter på ett trovärdigt sätt, skapa goodwill. Tillkommer en gnutta humor är det ett plus. Har det blivit omodernt eller? Och tror jag rätt när jag misstänker att man har så bråttom på jobbet att INGEN någonsin läser de texter det egna företaget skickar ut i världen?

Visst, vi är inte så få som gnäller om den borttappade korrekturläsningen på våra tidningar och andra sajter för nyheter etc. Jag är förvisso en av dem. Men ett skrivfel i nyhetssammanhang slipper man i alla fall se återkomma, dag efter dag, vecka efter vecka, ja månad efter månad. De här annonserna verkar ha snudd på evigt liv.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarböcker

Böcker med sommarkänsla (i titel, handling eller på omslag) ska det vara i veckans tisdagstrio, enligt påbudet från Ugglan. Finns förvisso en hel del att välja på. Här tre som kanske kan passa?

"Vuxna människor" (Voksne mennesker) är en av norska Marie Auberts populära historier, här om familjen som kommer till sommarstugan där idyllen borde vara ett faktum. Men i stället blir det en hel del konflikter, trots den ymniga grönskan, det vackra havet och de bästa intentioner.

"En dag till skänks" (L'échappée belle) av Anna Gavalda handlar om tre syskon som åker på ett sommarbröllop någonstans i Frankrike. Men festen är tråkig och trion rymmer, till ett alldeles eget äventyr med riktig sommarstämning. Man riktigt känner hur luften blir friskare och skönare ju längre från det stela bröllopet de kommer. 

"Vi på Saltkråkan" är en evig favorit. Astrid Lindgren skrev först denna härliga historia om en familjs sommarvistelse i Stockholms skärgård som manus till en tv-serie. Serien blev omåttligt populär och så småningom kom också boken. Sedan dess bär vi alla Tjorven, Pelle, Malin och Båtsman i våra hjärtan.

Årets sista rhododendronblomma?

Copyright Klimakteriehäxan

Drömmar om skor och skor som är som drömmar

Nej, jag vet, jag skulle inte kunna gå i dem. Bortsett från "lapptäckesstöveln" som är galet snygg: perfekt klack, rak över vristen, helt rätt tå! Hade jag kunnat köpa den hade jag lätt kunnat leva på havregrynsgröt ett bra tag ...

Ja när Mats Gustafson ritar av skorna av märket Dior ser jag förverkligade drömmar. Även om jag inte kan ha skorna skulle jag kunna ha varenda en av hans teckningar på väggen, som de konstverk de sannerligen är. 

På Millesgården på Lidingö visas just nu en utställning där ett urval av Gustafsons fantastiska modeteckningar fyller en hel vägg. Han är ett jättenamn i modevärlden och det går lätt att förstå: vilken blick han har för linjerna, för proportionerna, för detaljerna, för stilen! Det ser så enkelt ut, det han gör, men det handlar snarast om perfektionism. 

För den sanna modevännen finns en fantastisk bok att köpa, "Dior by Mats Gustafson". Kostar en dryg tusenlapp och bjuder på riktigt många av hans bilder (inte bara skor utan också kläder). Om jag köpte? Nej, eftersom jag vet att sådana där "kaffebordsböcker" lika sällan blir lästa av mig som av de flesta andra som faller för frestelsen. Men oj så mycket ögongodis för pengarna! Här får ni i alla fall se några, alldeles gratis!

Utställningen pågår t o m 10 september.

Copyright Klimakteriehäxan

Vill du köpa en död fluga?

Det är inte varje dag man springer på ett konstverk vars informationsskylt och prislapp är så mycket större än själva verket. Men i Millesgårdens museibutik säljs keramikern Karol Zarbocks "fluga i pöl". Flugan är i naturlig spyflugestorlek och ser väldigt äkta ut, pölen cirka 5 cm bred. Den blir din för 1005 kronor, om du känner för det. För egen del avstår jag, har alldeles nog av döda flugor som är helt gratis.

Ett besök på Millesgården, museet på Lidingö, försåg mig alltså med lite skyltar till denna Skyltsöndag (fler skyltare hittar du via BP). Här ovan "logotypskylten" för den pågående utställningen "Reclaiming Beauty" (kvar t o m 10 september). Mats Gustafson och Ted Muehling visar sina verk, svensken akvareller och teckningar, amerikanen smycken och allehanda andra fantasifulla ting, ofta skapade med strandfynd som stenar och snäckskal.

En fördel Millesgården har framför andra muséer är den rymliga parken med mycket blommor, gott om sittplatser och utsikt över inloppet till Stockholm. Förutom skulpturer i mängd och en och annan fontän. Men där finns också försåtliga murar och bergknallar. Därav varningsskylten: klättra inte här!

Copyright Klimakteriehäxan

Historien om en badrock

När en av mina allra käraste väninnor födde sitt andra barn, en son, var jag stationerad utomlands  Självklart skulle Oskar – han hette så – ha en present! Jag visste direkt vad jag skulle köpa. Eftersom jag jobbade i Latinamerika hade jag då och då vägarna förbi El Salvador. Där fanns en textilfabrik jag kände till, Hilasal, som gjorde helt fantastisk frotté, superkvalitet som framför allt exporterades till USA.

Frottén trycktes ofta i lokala, typiska mönster, konstverk gjorda i traditionell stil och i härliga färger. En konstnär från Guatemala, David Ordoñez, gjorde bilder som passade utmärkt på både stora och små handdukar – jag har (förstås) en hel liten kollektion ... superfina!

Men i företagets hemland finns en by där man på 70- och 80-talet (och kanske än, det vet jag inte) gjorde en speciell sorts konstverk: man karvade ut ett mönster i en träbit och målade sedan figurerna. Byn heter La Semilla de Dios, vilket betyder Guds frö, och man tillverkade också hängsmycken som bestod av stora frön som klövs på mitten och fick ett mönster på brottytan (jodå, jag har såna också).

Och det var ett mönster från just den där lilla byn som fick följa med mig hem till Sverige och till Oskar. Det är tryckt på en badrock i storlek SuperSmall. Passar precis en liten person som inte hunnit fylla två år. Oskars mamma blev förtjust, själv hade han kanske inte så starka åsikter om sin present.

Året var 1980. Sex år senare var det dags för mig att få Sonen. Då fick han överta Oskars badrock! Underbart! Den såg dessutom alldeles ny ut, frotté från El Salvador verkar tåla oändligt många tvättar. Sonen använde den bland annat när vi badade i Miami 1987. Tanterna runt poolen visste inte till sig: SO cute! What a NICE little coat! Jag hade badrocken kvar när Dottern föddes, 1988. På med den efter doppet!

Oskar blev stor, han också, och blev så småningom pappa till en liten Ivar. Och vad skickade jag över till Ivar? Jo, en badrock i minsta storleken! Han kissade visserligen i den redan första gången han fick den på sig efter ett bad hemma hos sin farmor, men det är smällar en badrock får ta.

Nu är denna lilla textila juvel hos oss igen. Sonsonen har hunnit växa ur den, men nu är den något att krypa in i för sin sjätte användare, min sondotter. Fortfarande lika fin! Vart den tar vägen sedan, det vet jag ju inte, men vid det här laget är det en badrock med 43-årig historia, i skick som ny! Undrar om det inte är svårslaget i grenen?

Ett typiskt motiv från La Semilla de Dios. Badrocken pryds av ett snarlikt mönster.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om dumheter

Hur lyder den, meningen som jag bestämt mig för att kalla Veckans? Det är Skriv-Robert som efterlyser den, så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Jag har ännu inte läst ut (dvs lyssnat klart) på Håkan Nesser och hans "Från doktor Klimkes horisont" men där finns denna (helt sanna!) mening att ta in:

Vissa människor kan begå de mest häpnadsväckande dumheter och ändå komma ner med fötterna på jorden.

Copyright Klimakteriehäxan

Fem frågor om sommaren

Klätterrosen väntar men det är 37 mil dit ...

Trots att sommaren verkar ha kommit av sig lite för närvarande blir det ändå fem somriga fredagsfrågor från Elisa Matilda.

1. Vad är det längsta du reser i sommar? Troligen inte längre än 37 mil, vilket är enkel resa mellan Stockholm och Barndomslandet.
2. Hur spenderar du en regnig sommardag? Med bok, vid min laptop/läsplatta/mobil, framför tv:n. Och med en fin blombukett inom synhåll.
3. Blir det någon spontan utflykt i sommar? Man kan alltid hoppas! Och de spontana utflykterna känner man ju inte till i förväg ...
4. Hur svalkar du dig på bästa sätt? Tar ett dopp.
5. Har du något smultronställe där du är nu? Nej det har jag nog tyvärr inte. 

Copyright Klimakteriehäxan

Läsning utan stress

Mia i bokhörnan är en av många som nu går in i sin semester. Och det gör hon med denna helgfråga: Har du gjort någon sommar-tbr? (tbr=to be read, alltså en läshög.) Nej, jag har inte det minsta behov av en sådan lista, skulle bara känna mig stressad.

Dessutom har jag precis missat den bok jag var mest sugen på just nu, "Simmarna" av Julie Osaka. Gick till biblioteket i dag för att fråga efter den, eftersom jag ställde mig i kö för flera veckor sedan. Tji fick jag! Hade missat sms-et som tydligt och klart meddelade att den skulle ha plockats upp för två dagar sedan. Så nu står jag i kö igen ... 

Överväger dock allvarligt att ta ett nytt abonnemang på någon strömningstjänst. Det som drar mest är Åsne Seierstads "Afghanerna". Sedan är frågan om jag ska ge David Lagercrantz en ny chans, hans "Memoria" är sommarföljetong i Dagens Nyheter och om jag inte börjar förrän alla eller nästan alla delarna är publicerade behöver jag inte irritera mig på att tidningen ska bestämma min lästakt. Följetongsläsning tror jag hör till svunna tider. Fast jag minns hur jag ivrigt väntade på varje nytt nummer av Allers, där det alltid fanns ett nytt kapitel i en romantisk och spännande story ...

Annars har jag ju som ni redan vet metervis oläst i hyllan, och när jag ska hoppa på en ny titel blir det ofta slumpen som styr. Och sidantalet, för all del, min aversion för tegelstenar består! Även om jag inser att det absolut finns historier som motiverar sina 800 sidor.

Copyright Klimakteriehäxan

Färdigmumsat

Gillar du Mums-Mums? Den toppiga chokladbollen med sockrigt skum-innehåll på kexbotten har funnits sedan 1933 och glatt godisgrisar oavbrutet. Jag är förvisso en av dem. Men nu är det slutmumsat! Cloetta, som gör dessa godsaker, lägger ner tillverkningen. Efterfrågan är för dålig och produktionen därmed olönsam. Sista chansen får vi i september, verkar det som. Och nej, det går inte att hamstra, för när innehållet uppnått en viss seghetsgrad på grund av ålder är det inte alls lika mumsigt längre!

Kan som kuriosa nämna att en släkting till mig som flyttade från Sverige till Florida saknade både Mums-Mums och kokosbollar så gravt att hon gjorde ett allvarligt försök att lansera dem i sitt nya hemland. Det gick inte alls. Vädret i Florida var inte det rätta för att sälja/lagra den sortens godsaker, de smälte ihop och det blev bara kladd av alltihop oavsett hur hon försökte förvara dem! USA blev utan. Och nu blir Sverige det också.

UPPDATERING: Gick till matbutiken i dag torsdag och tänkte då passa på att köpa en liten låda Mums-Mums att överraska Maken med (han är minst lika stor godisgris som jag). Men tji fick jag! Hyllan var tom. Slutsålt, plötsligt!

NY UPPDATERING: På fredag hade ny leverans kommit, hyllan var full, så nu har vi mumsat Maken och jag!

Copyright Klimakteriehäxan

Snyggt och stensäkert

Vem har sagt att ordet sten måste inledas med prefixet ädel- för att stenen ska vara vacker? Det är ju helt uppåt väggarna! Urberg är väl också både ädelt och äkta! Titta bara på soffbordets yta (bilden ovan)! En skiva som jag tycker är otroligt snygg, om än synnerligen opraktisk eftersom bordet är jättetungt ... 

Eller kolla in  den märkliga turkosa stenen i muren utanför kapellet i Långvind, Hälsingland (bilden nedan). Här fanns ett järnbruk i drift i ett par hundra år, och de vackert färgade stenarna är en sorts slaggprodukt från den tiden som någon smart människa hade vett att ta vara på.

Min senaste "stenupplevelse" fick jag igår på Millesgården. Där ställs Mats Gustafsons verk ut. Hans berömdhet består förvisso mest i de fantastiska modeteckningar han gjort och gör, men en hel vägg i utställningshallen är behängd med akvareller med ett och samma motiv: stenar som speglar sig i vatten. Gustafson bor nära stranden på Long Island utanför New York stora delar av året, och där har han hämtat inspirationen. En och en tyckte jag inte de var så märkvärdiga, men som en stenvägg blev det en riktigt anslående syn!

Copyright Klimakteriehäxan

"Det svenska deckarundret"

Att svenska författare gärna ägnar sig åt poliser, allehanda bovar, advokater och folk som lever på att plåga andra, det är fort gjort att konstatera. En del av dem lyckas slå igenom även internationellt, kanske framför allt i Tyskland där svenska ruskigheter fått en egen etikett: Schweden-Krimi. I andra sammanhang talas det om "det svenska deckarundret".

Nu tycker Ugglan & Boken att det är läge att lista våra svenska deckarfavoriter för att få ihop ännu en tisdagstrio. Kruxet är ju att här finns nästan oändligt många att välja bland! Många BRA! Författare som säljer enorma upplagor, som får priser från alla håll och kanter, som blir översatta jorden runt, som får sina böcker överförda till film eller tv-serier, författare som tagit sig in i litteratur-Sveriges finrum. Några har en agenda: samhällets olycksbarn ska skildras, brott mot kvinnor lyfts fram, historisk rättsröta kan det också handla om. Googlade "svenska deckarförfattare" och fick upp en lista med ungefär 200 namn! Men nu ska den alltså kokas ner till tre ...

Bokhyllans deckarkändis nr 1 är väl Sherlock Holmes.
Men svensk var han inte ... 

Kan man förbigå skrivarparet Sjöwall-Wahlöö? Svårligen. De bildade skola, de skrev flitigt, de lät samhällskritiken synas. Kallades ibland för Sveriges svar på Ed McBain, men det lär de inte riktigt ha gillat. Det blev ett tiotal numera klassikerstämplade romaner om brott mellan 1965 och 1975 då Per Wahlöö dog.

Anders Roslund har lämnat journalistiken och är nu sedan rätt många år författare på heltid. Inledningsvis skrev han tillsammans med Börje Hellström, sedan samarbetade han med Stefan Thunberg, men numera kör han sitt eget race, och det gör han med den äran. I ärlighetens namn har jag inte hunnit läsa hans senaste, men det kommer! Roslunds styrka är samhällsengagemanget och fenomenal research, och så har hans fokus sett ut ända sedan debuten. 

Att Karin Alvtegen inte orkar skriva mer på grund av sjukdom är verkligen sorgligt, en stor förlust för deckarvännerna. "Skuld", "Saknad", "Svek" och "Skam" är fyra utmärkta krimhistorier som utspelar sig i Stockholm, bitvis i min närmiljö på Södermalm. Tror inte att de känns "gamla" alls om du plockar fram dem idag!

Se där en trio som heter duga, tre ordbrukare med eget förhållningssätt till hur man bäst berättar en ruskig, ibland sorglig, men alltid spännande historia. Vilket inte hindrar att väldigt många fler producerar moderna svenska kriminalromaner (av olika dignitet) i en strid och aldrig sinande ström. 

Copyright Klimakteriehäxan

Välkommen till min akvarellateljé!

Min karriär som akvarellkonstnär tar slut idag, här och nu, när jag bjuder in er till min "ateljé". De alster ni fått se här på bloggen skapades, allihop, under en sammanlagd tidsperiod på mindre än tio minuter. Det är så lång tid det tar att köra genom mackens biltvätt.

Just när jag satt där och bara väntade på att vår snälla Ford skulle bli befriad från pollen, damm och lerfläckar såg jag hur bilderna dansade fram inför mina ögon. Snabbt upp med mobilen och – voilà! har man sett på maken! – det blev en lång rad foton som jag tyckte var riktigt fina att titta på.

Så det lät jag även mina bloggbesökare göra, med den adekvata beskrivningen: man tar vatten och färg och blandar över en plan yta, det behöver inte vara svårare än så! Jag ljög verkligen inte, kan möjligen beskyllas för att ha varit en aning otydlig ... Slutresultatet blev alltså dels en mycket renare bil, dels en rad "konstverk" som nog inte kommer att gå att sälja för några större summor ... men man har som bekant inte roligare än man gör sig. Jag tyckte detta var kul!

Där är de, glasdörrarna som stått för ljusinsläppet medan vattnet strömmat över
vindrutan.

Copyright Klimakteriehäxan
 

Sånt som suger ...

UTAB, så heter företaget som kom och tog hand om vår översvämning, har sin tydliga logga i rumpan på den jättestora lastbilen med, såvitt jag förstår, högst avancerad teknik. Fler skyltar hittar du om du går via BP:s blogg Konst eller konstigt.

Om någon skulle komma på tanken att fråga mig om råd: Ska jag/vi köpa ett eget hus? skulle jag svara ett rungande NEJ. 

Vi är husägare. Vi är olämpliga husägare. Men vi har blivit det eftersom vi, efter viss tvekan men ändå av känslomässiga orsaker, övertog mitt föräldrahem i det jag brukar kalla Barndomslandet. 

Huset är ett åretrunt-boende. Fast det behövde göras saker. Fasadmålning. Översyn av elinstallationer. Ny tvättmaskin. Diskmaskin (som inte fanns tidigare). Byte av köksgolv. Nya armaturer. Tapetsering. Så började det, men det var förstås långt ifrån allt.

Sedan fick vi en vattenskada. Badrummet revs ut, asbestsanering krävdes och fördyrade det redan rätt kostsamma projektet. Ingen försäkring gällde, prylarna var för ålderstigna. Nytt sanitetsporslin förstås. En annan vattenläcka befanns vara lättare åtgärdad. Så en dag läckte ett element. Alla (det är rätt många) fick nya kranar, det var nödvändigt. Allt läcker dock inte, ett duschmunstycke har kalkat igen ... Det ena efter det andra dök upp som ni förstår, och nog för att det finns ROT-avdrag men ...  Listan över sånt som suger i sammanhanget kan göras lång.

När vi kom hit förra veckan vägrade diskmaskinen att jobba. Vi bedömde efter konsultation att det var vettigare att köpa en ny än att ta hit en reparatör som kanske ändå inte skulle kunna få igång den. Ny maskin levererades och installerades blixtsnabbt, tack för det!

Dagen därpå kom nästa överraskning. Dottern kom uppför källartrappan och meddelade att vi hade översvämning. Jo då. Katastrof! Snabbt gallskrik på hjälp, och den kom tack och lov! En jättestor lastbil med pump och sug och all möjlig teknik (bilden). En timme senare var översvämningen borta och det som blockerat avloppet avlägsnat. Men med en upplysning: våra rör är i eländigt skick och måste åtgärdas.

Där har ni förklaringen till att jag avråder alla från att skaffa ett eget hus. Problemen står på kö, inte minst om kåken har några år på nacken (som vår) och allt som behöver åtgärdas kostar. Kostar mycket.

Det finns förstås undantag. Händige herrn som kan fixa nästan allt, Den Fantastiska Husmodern som hinner med saker både inom- och utomhus. Samt de som råkar ha supergoda vänner eller familjemedlemmar som besitter snickarkunskaper, rörmokarkvalifikationer, målarexpertis eller kanske en egen grävmaskin som kan plockas fram vid behov. Miljardärer behöver väl inte heller bekymra sig, alla tjänster går ju att köpa.

Vi har/är inget av detta. Slutsats: vi borde inte ha hus. Det jobbiga är ju att vi trivs här. Och affektionsvärdet är högt. Tills vidare fortsätter vi som husägare, mot allt vett och förstånd. Trots att sånt som suger händer ideligen. Vad blir det nästa gång?

EN LITEN SKYLT TILL: Parkeringsplatsen är upptagen, men råkade ändå vara ledig i går. Alltså struntar man i skylten! Bara att dra fram en stol och slå sig ner för att titta på VM i dragkamp! Ja, inte världsmästerskap då, utan Värmskogsmästerskap. Fem lag deltog, jag såg hela turneringen från "parkettplats" men lyckades inte plåta det vinnande laget, Prästbol. Alla ansträngde sig, tyvärr med väldigt få påhejare/åskådare.

Copyright Klimakteriehäxan

 

Årets skörd

Å dessa underbara bär! Men vädret har nog varit i torraste laget för att smultronen ska trivas. Ändå fick jag en liten näve som bjöd på sommarsmaken framför andra. Tänk att när jag var liten var jag allergisk mot både smultron och jordgubbar! Vilken evig tur att det gick över!

Den här lilla skörden blir nog årets hela, tror jag. Minns hur en av våra grannar, en till åren kommen tant, bad folk plocka smultron åt henne. Och vad gjorde hon med dem? Jo, håll i er, hon gjorde sylt. Säkert god sylt men jag kan inte tänka mig att det smakade bättre än de färska nyplockade gör.

I vår familj ingick smultron länge i julaftonstraditionerna. När klapparna var öppnade bjöd mamma på smultron som hon förvarat i frysen sedan plockningen var avklarad på sommaren. Fantastiskt gott, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att hamna utanför

Har jag under läsning i veckan stött på en mening som fått mig att stanna till en extra liten sekund? Det är Skriv-Robert som dragit igång denna återkommande efterlysning. Veckans mening kan vara klok, rolig, korkad eller rent av vacker. Huvudsaken är att den har en liten extra knorr som gör att man tänker till. Denna lördag plockar jag min mening ur Sara Kadefors roman "Kast med liten kniv". Läsaren får följa huvudpersonen Jonas som vuxen med ständiga tillbakablickar på en start i livet som var långt ifrån okomplicerad, ibland rent dramatisk. Jonas minns hur det var att inte "höra till" och som vuxen, i sällskapslivet, är han inte alltid helt bekväm med regler och konventioner. Tror nog att hans sits inte så sällan delas av andra! För ibland kan man hamna på "fel" ställe!

Det skulle kännas som att stå i ett hörn med en dumstrut på huvudet hela kvällen.

Copyright Klimakteriehäxan