Historien om en badrock

När en av mina allra käraste väninnor födde sitt andra barn, en son, var jag stationerad utomlands  Självklart skulle Oskar – han hette så – ha en present! Jag visste direkt vad jag skulle köpa. Eftersom jag jobbade i Latinamerika hade jag då och då vägarna förbi El Salvador. Där fanns en textilfabrik jag kände till, Hilasal, som gjorde helt fantastisk frotté, superkvalitet som framför allt exporterades till USA.

Frottén trycktes ofta i lokala, typiska mönster, konstverk gjorda i traditionell stil och i härliga färger. En konstnär från Guatemala, David Ordoñez, gjorde bilder som passade utmärkt på både stora och små handdukar – jag har (förstås) en hel liten kollektion ... superfina!

Men i företagets hemland finns en by där man på 70- och 80-talet (och kanske än, det vet jag inte) gjorde en speciell sorts konstverk: man karvade ut ett mönster i en träbit och målade sedan figurerna. Byn heter La Semilla de Dios, vilket betyder Guds frö, och man tillverkade också hängsmycken som bestod av stora frön som klövs på mitten och fick ett mönster på brottytan (jodå, jag har såna också).

Och det var ett mönster från just den där lilla byn som fick följa med mig hem till Sverige och till Oskar. Det är tryckt på en badrock i storlek SuperSmall. Passar precis en liten person som inte hunnit fylla två år. Oskars mamma blev förtjust, själv hade han kanske inte så starka åsikter om sin present.

Året var 1980. Sex år senare var det dags för mig att få Sonen. Då fick han överta Oskars badrock! Underbart! Den såg dessutom alldeles ny ut, frotté från El Salvador verkar tåla oändligt många tvättar. Sonen använde den bland annat när vi badade i Miami 1987. Tanterna runt poolen visste inte till sig: SO cute! What a NICE little coat! Jag hade badrocken kvar när Dottern föddes, 1988. På med den efter doppet!

Oskar blev stor, han också, och blev så småningom pappa till en liten Ivar. Och vad skickade jag över till Ivar? Jo, en badrock i minsta storleken! Han kissade visserligen i den redan första gången han fick den på sig efter ett bad hemma hos sin farmor, men det är smällar en badrock får ta.

Nu är denna lilla textila juvel hos oss igen. Sonsonen har hunnit växa ur den, men nu är den något att krypa in i för sin sjätte användare, min sondotter. Fortfarande lika fin! Vart den tar vägen sedan, det vet jag ju inte, men vid det här laget är det en badrock med 43-årig historia, i skick som ny! Undrar om det inte är svårslaget i grenen?

Ett typiskt motiv från La Semilla de Dios. Badrocken pryds av ett snarlikt mönster.

Copyright Klimakteriehäxan