Den boken fick min kollega att gå in i väggen!

I sommarens "lediga" veckor vill Mia i bokhörnan ha tips om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Det är helt enkelt sommarversionen av Helgfrågan!

Helgen som gick bjöd SVT på en långfilm som jag tror att åtminstone alla fotbollsfans missade: "Gone Girl". Den hade premiär för tio år sedan, och jag tror att jag sett den men riktigt säker är jag inte.

Däremot är jag alldeles säker på att jag vågar rekommendera boken den bygger på, skriven av Gillian Flynn. En äkta bladvändare, kalla den deckare eller vad du vill, men spännande är den! Vad har egentligen hänt med Amy som försvinner, just när hon och Nick ska fira sin femte bröllopsdag?

Glömmer aldrig hur jag såg en kollega gå rakt in i en vägg på jobbet, eftersom han gick och läste, med boken framför ansiktet ... han kunde helt enkelt inte lägga den ifrån sig! Det var tack vare den incidenten jag läste boken faktiskt. Fortsatte sedan med fler titlar av samma författare, blev inte besviken! 

Filmen kan ses nu i juli på SVT Play. Boken hittar du där du annars hittar din läsning, det må vara second hand, nätbutik, bibliotek eller traditionell bokhandel! Perfekt sällskap på stranden eller i hängmattan, om du nu råkar vara så lyckligt lottad att du har tillgång till en sådan.

Copyright Klimakteriehäxan

En blomma att skryta med

Ursäkta mig ett litet ögonblick, jag lovar att inte bli långrandig men jag måste bara få skryta lite! På bilden ser ni föremålet för min stolthet och därmed mitt skryt: min pelargon som nu övervintrat flera gånger i sin kruka på balkongen, men som aldrig förr varit så här grann!

Den har inte fått extra gödning, ingenting extra över huvud taget. Men den stortrivs, uppenbarligen. När jag tog bilden var den 98 cm hög från golvet (ja jag mätte!) och när knoppen i toppen slagit ut är den mer än meterhög! Många fler knoppar finns det dessutom! Lite stryk har den tagit av den starka blåsten vi levt med i några dagar, dock. Fast visst är den fin ändå, min skrytblomma!?!

Copyright Klimakteriehäxan

Dags för stranden!

Dags för en tisdagstrio. Temat går i sommarens tecken, för så här formulerar Ugglan uppgiften: det ska vara strand (i författarnamn, boktitel eller miljö). OK! Dags att dra till beachen, playan, plagen eller den alldeles vanliga stranden!

"På sandstranden" (A Day at the Beach) av Kathryn Jackson kom ut som en i serien FIB:s Gyllene Böcker. Jag fick den på min femårsdag. Den finns kvar, är förstås gammaldags, men barnbarnen gillar den! En enkel historia om en sommardag, med hink och spade och bad och picknick. Allt är frid och fröjd!

Det blir en hel del badande även i Naomi Woods "Mrs Hemingway", en välresearchad och fascinerande berättelse om Ernest Hemingway och hans kvinnor. Gott om stämning från det glada (?) 20-talet i södra Frankrike vid Medelhavets strand, ofta i sällskap med en flaska gin. Bra läsning inte minst för Hemingways fanklubb! Han hade sina sidor, den mannen (och då tänkte jag inte framför allt på boksidor).

"Musselstranden" av Marie Hermanson kom ut för 25 år sedan och det var väl ungefär då jag läste den. Ja, ni har redan gissat det: jag kommer knappt ihåg något alls, men har för mig att jag tyckte den var klart läsvärd. Den där stranden gömmer i alla fall någon spännande men inte särskilt trevlig hemlighet ... Omläsning? Kanske.

Återstår bara att intensivt hoppas att det ska bli väder som lockar till strandutflykter för oss nu igen. Nu har det regnat och blåst så det räcker för ett bra tag framöver! 

Copyright Klimakteriehäxan

Det blev ingen favorit ...

Att jag anser att nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie är en skrivande stjärna, det är mina återkommande bloggbesökare väl införstådda med. Men hur ska hon kunna få Nobelpriset i litteratur om hon inte publicerar fler romaner?

Hennes senaste, den lysande "Americanah", kom ut för tio år sedan. Det hon skrivit därefter har varit kortare texter, en sorgebok efter pappans död, en feministisk appell och en bok om föräldraskap. Chimamanda har haft lite annat än skrivande att tänka på, har gift sig, fått en dotter, hennes första och hittills enda barn.

När dottern var ungefär tre år gammal skrev hennes mamma en saga till henne: "Mammas sovsjal" (Mama´s Sleeping Scarf), en bilderbok i storformat. Den sägs skildra en familjs ganska vanliga vardag i Lagos, Nigerias enorma huvudstad. Huvudperson är den lilla flickan Chino, och mammans mjuka gröna sjal med mönster av ringar i rött och blått har den andra huvudrollen. 

Naturligtvis blev jag nyfiken. Är Chimamanda genial även som barnboksförfattare? Med barnbarnen som alibi köpte jag boken och nu har vi läst den. Tyvärr är jag besviken. Att inte jag själv, som läste den först, tyckte att den var kanon säger ju inte så mycket. Men när de vanligen så bokintresserade ungarna tappade lusten innan vi kommit till sista sidan och inte alls vill läsa den igen tvingas jag inse faktum: det där blir ingen favorit, vare sig för 2,5 -åringen eller 4,5-åringen (den är tänkt för 3 – 5-åringar).

Lite märkvärdigt är det också (tycker jag) att ett annat namn står över Chimamandas på omslaget: Nwa Grace James. Pseudonymen, som betyder "Grace James´ barn" ska vara en hedrande gest till Chimamandas egen mamma, som heter just Grace James. 

Kan bara hoppas att det blir en roman snart, för då blir det garanterat bra – om än inte barnvänligt. Finns ju så otroligt många bra böcker för de yngsta ändå!

Ibland är det roligare att gunga än att läsa.

Copyright Klimakteriehäxan

Efterlyst: blomkrukor

Skylten sitter nära hörnet i porten där
det stod en blomkruka i våras.

Ibland måste man bara få bli ledsen, tappa lite hopp om världen och grunna över hur folk tänker när de gör idiotiska saker. Helst vill jag tro att de inte tänker alls, men så är det nog tyvärr inte. För mycket tyder på att den som begår någon sorts övergrepp funderat och planerat, för att en dag när det "passar", slå till.

Så måste det ha gått till när de tavlor jag hade satt upp för att pigga upp väggen utanför vår hiss en dag bara var borta. Det handlade naturligtvis inte om värdefull konst, det ena var ett billigt (men snyggt) tryck, det andra var en Ikea-ram med flera olika affischer i (jag brukade byta ibland, för skojs skull). Eftersom vi har portkod måste den som gillade mina tavlor haft legalt ärende in och sett att där fanns något hen gillade. För att återvända, kanske med jättestor väska där tavlorna rymdes men inte syntes?

Det var f ö andra gången samma sak hände, första gången försvann två vykort i billigast tänkbara ramar – men bilderna var tecknade av Lena Linderholm, och hon var ganska poppis som konstnär för några år sedan. Och visst, min cykel är också borta, förvarades visserligen i låst cykelrum, men där inser jag att tjuven sannolikt kan jobba tämligen ostört vissa tider på dygnet. Begagnade cyklar i hyggligt skick är lättsålda, det vet vi.

Flera gånger (jag har skrivit om det på både Facebook och här) har folk dessutom haft mage att gräva upp nysatta plantor ur de stora betongkrukor som står i våra portar. Kan man glädjas åt stulna blommor, jag bara undrar?

Nu har det hänt igen, men nu är inte bara växterna som är borta, utan hela krukan som var en tung sak, även om den var lättare än betongvarianterna. Här handlar det om att en boende, sann blomvän och energisk odlare, hade gjort en insats för att glädja oss, sina grannar, med lite färgprakt. Ni ser på skylten att det förvisso blivit uppskattat, väldigt mycket, men frågan är av vem? Eftersom TVÅ krukor försvunnit. Och nu handlar det om något som vägde ganska många kilon och nog behövde tas i bil.

Bor jag då i ett område som är formligen nedlusat av tjuvar? Nej, det tror jag verkligen inte. Kan inte tro att våra "vanliga" vänliga grannar är skyldiga, hyser inte minsta misstanke om något sådant. Och inte har det med den ruskiga gängkriminaliteten att göra heller ... Det är helt enkelt bara trista incidenter som ingen någonsin försöker sig på att reda ut. Men det blir tomt efter grejerna som "fått fötter". Sorgligt, alldeles i onödan!

Söndagar är skyltarnas dag i Blogglandia. Skylten med de efterlysta blomkrukorna blev den jag kom att satsa på i dag, i ensamt majestät! Den har suttit uppe i ett par veckor nu. Utan effekt. Andra skyltande bloggare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Och BP är projektets tillsynsperson.

Jag har inte gett upp ... tavlor finns fortfarande på plats utanför vår dörr!
Förhoppningsvis inte stöldbegärliga, fast jag gillar dem.

PS apropå stölder! Om du råkar ha ett par minuter att slå ihjäl upptäckte jag en femton år gammal bloggpost, som kanske kan roa eller intressera dig? Rubriken är "Hur mycket kan en t-tröja vara värd?" och budskapet gäller förvisso än i dag.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om packning

Den av mig efterlängtade nya boken av Jennifer Clement finns nu i min hand. "The Promised Party" är en självbiografi och den liknar inte alls hennes tidigare romaner. Men vad gör det: hon tar mig med till en högst ovanlig barndomstid i Mexico City och så småningom vet jag att "vi" flyttar till New Ýork, men så långt har jag ännu inte hunnit läsa. Hur som helst har jag hittat Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser: "En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Clement, som verkligen kan sitt andra hemland (hon är född i USA) konstaterar nämligen något som jag, trots att jag varit i Acapulco, verkligen inte kände till (och det gjorde inget heller för jag var helt viss om att inget bröllop var i faggorna). Och hon gör det, det är jag säker på, med ett leende och ett tydligt råd när resväskan ska packas:

Women in Mexico know if you´re going to Acapulco anything can happen, so make sure you pack a wedding dress.

Copyright Klimakteriehäxan

Fem frågor om sommaren

Inte i Stockholm, men
väl i Barndomslandet!

Elisa Matilda säger att veckans fem fredagsfrågor går i repris (från i fjol antar jag), men vad gör det! Sommaren 2024 är ju inte en blåkopia på 2023:s variant! Nu håller vi bara alla tummar som finns för ett skapligt semesterväder. Just nu är det gott om moln på min himmel, en del ser riktigt hotande ut. Det blåser friskt också, men det kan ju ändra sig snabbt! Här frågorna:       

           1. Vad är det längsta du reser i sommar? Stockholm-Barndomslandet. Enkel resa 35 mil. Skulle önska att det vore kortare körsträcka ...

           2. Hur spenderar du en regnig sommardag? Med bok, korsord, mobil.

           3. Blir det någon spontan utflykt i sommar? Hoppas på det! Men eftersom den ska vara spontan har jag inget planerat.

           4. Vad är något du vill göra i sommar? Vara med barn och barnbarn, bada, läsa, äta gott, umgås i enkelhet.

          5. Har du något smultronställe där du är nu? Nej inte riktigt, även om smultronställen kan vara mycket mer än en plats där man kan hitta goda bär att njuta av ...

Copyright Klimakteriehäxan          

Dagens ord 147

BIFFGAPARE

-De har blivit fler igen, biffgaparna. Det framgår bl a av diverse nyhetsartiklar och   -inslag. Det finns för få överkomliga bostäder för unga som vill ha ett eget hem, flytta ifrån mamma och pappa. Antalet ungdomar som bor kvar hos föräldrarna har ökat drastiskt från 2022 till 2023, det kan man läsa om bl a här. Undrar du då lite över dagens ord som du kanske inte stött på förut? Ja det kan bero på att du inte brukade läsa Klimakteriehäxans blogg år 2006, när jag lanserade begreppet som är en försvenskning av det brittiska "kippers" (Kids Invading Parents Pockets, Eroding their Retirement Savings). I min version ”Barn som invaderar föräldrarnas fickor och gör av med pensionspengarna”. Man har som bekant inte roligare än man gör sig! Vore kul om det kunde bli ett "nyord"  – aktualitet saknas uppenbarligen inte! Läs historien här!

TV-tips för regniga sommarkvällar

-Nää det skulle du väl aldrig ...?
-Jo visst. /paus/ Skulle inte du?

Det där kan se konstigt ut men jag ska förstås berätta vad det är: det är den absolut geniala och avgörande replikväxlingen i slutuppgörelsen mellan de två huvudpersonerna i dramakomedin "Hacks", amerikansk produktion som kan ses på Max (som nyss var HBO). Ett kanonslut på en riktigt underhållande serie!

Handlar om Deborah Vance, fiktiv ståuppkomiker med stor framgång och många år i branschen. Hon är snuskigt rik men inte nöjd och nu har hon hamnat i en nedåtgående karriärkurva, efter att med marginal ha passerat vad vi skulle kalla dagen för pensionering. En ung tjej ska hjälpa henne vidare genom att skriva nya fräscha skämt som kan få publiken att skratta igen.

Tre säsonger finns att se, nitton drygt halvtimmeslånga avsnitt, och jag kan lugnt rekommendera serien från början till slut. Storyn bygger delvis på Joan Rivers liv, en otrolig komiker som blev legendarisk för sina ofta grova men galet roliga skämt. Deborah drar sig inte heller för att ta risker, och hon vet verkligen att hon inte är klar med jobbet. Dessutom bjuder förstås hennes liv på en del andra delikata äventyr och också stunder av allvar, ibland är hon stenhård och faktiskt elak!

Rollen görs av 73-åriga Jean Smart, flerfaldig Emmy-pristagare, jättesnygg och vilka kläder!!! Hannah Einbinder spelar Ava, tjejen som kommer på de bästa skämten och de djärvaste poängerna. Det är alltså de två som har replikerna jag inledde den här textstumpen med. Och nej, det är ingen spoiler, för vägen dit är lång och tämligen krokig! Dessutom lär en fjärde säsong vara på g, med en ny och kanske ännu bättre final? Men det dröjer. Hur som helst har "Hacks" gett mig mersmak. Och ålder är ju bara en siffra, det är jag och Deborah överens om!

Nu hade jag tur som en tokig dessutom. För på torsdagseftermiddagen, när Mia i bokhörnan brukar lägga ut sin helgfråga varje vecka, visade det sig att jag redan hade besvarat den ... I sommarens "lediga" veckor vill Mia ha tips om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Kan bli matnyttigt på flera vis!

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om skrivande

Det finns fördomsfulla personer som tycker att man inte ska skriva kåserier efter 65 års ålder, och helst inte skriva något alls. Man behöver kanske inte sitta tyst i stadsparken och mata duvor, men hålla sig i bakgrunden när yngre personer tar till orda och breder ut sig. 

-Börje Karlsson hoppar in som vikarierande kåsör på Dagens Nyheters (numera generellt otroligt trötta och trista) Namn och Nytt-sida. Kan bara tacka för det lilla försvarstalet för oss som inte har vett att sluta skriva, på blogg eller annorstädes, för att vi blivit lite halvgamla ... dit jag naturligtvis måste räkna mig ...

Årets hittills bästa läsning

Bästa läsningen under första halvåret 2024, vilka tre boktitlar förtjänar det omdömet? Det är som vanligt Ugglan som ställer frågan som ska leda till en tisdagstrio. Jag anstränger mig för ett rättvist val, och här har ni resultatet:

"Amerikansk jord" (American Dirt) av Jeanine Cummins gör stundtals ont att läsa, huvudsakligen därför att man vet att även om man läser fiktion så ligger historien otroligt nära verkligheten. Om människor i nöd som flyr från Centralamerika med hopp om ett nytt och bättre liv i USA. En otroligt tung och farofylld "resa". men också om kärlek och stark vänskap.

"Samtycket" (Le consentement) av Vanessa Springora blev en sensation när den kom ut i Frankrike. Här handlar det inte om fiktion utan i stället blir en uppburen fransk "kulturman" avslöjad som pedofil och sexmissbrukare. Författarinnan är 14 år när han, en 50-åring, lyckas få henne på kroken – med  mammans godkännande! Boken ledde till att mannen petades ner från den kulturella piedestal där han suttit i åratal. Upprörande och fascinerande. Och tack och lov att flickan kom ut ur detta till synes (relativt) oskadd!

Min tredje bok är av helt annat slag: den är kul! Erlend Loe är förmodligen Norges roligaste författare, helt oförutsägbar ända sedan debuten med "Naiv. Super". Nu har jag läst "Fvonk" och det hoppas jag att fler gör! Den konstiga titeln är ett egennamn och på märkliga vägar får Fvonk en inneboende som heter Jens. Det visar sig vara ingen mindre än herr Stoltenberg ... som trots att han är statsminister (när boken utspelar sig, f n Natos generalsekreterare) och har mycket makt är allt annat än lycklig. Men Fvonk och han finner varandra och blandar blod!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett mirakel på min fönsterbräda

Naturligtvis tror jag inte på mirakel. Ändå har ett just inträffat. Ett som inte går att ifrågasätta.

På fönsterbrädan i mitt sovrum står två oansenliga kaktusvarianter i var sin skojiga kruka. De får varje söndag en pyttepytteliten skvätt vatten, det är så TLC (Tender Loving Care) ser ut i deras fall.  I övrigt ägnar jag dem alltså i princip ingen uppmärksamhet alls, även om jag vet och gillar att de står där.

Så överger vi Stockholm och far till Barndomslandet. Är borta en dryg liten vecka. Och miraklet har hänt! I blomvattnerskans frånvaro har en av kaktusarna bestämt sig för att blomma! Rakt upp står en flera decimeter hög stängel – hur mycket har den egentligen växt per dag? – och i toppen på den ett ax med långsmala klockformade, blekt rosa blommor. Nej, den är inte praktfull, det menar jag inte, men märkvärdig är den ändå!

Har aldrig sett något liknande, har aldrig väntat mig några blommor. Nu tittar jag nyfiket varje dag: slår de ut mer? Kommer det fler? Men jag är hur som helst förundrad och nöjd över mitt lilla mirakel på fönsterbrädan. Även om det inte blir mer, grannare, större och oftare! Google säger att min krukväxt är en borstaloe. Jag väljer att tro på det.

Jo, visst vet jag att det finns större suckulenter ... de här på Fuerteventura.
Klart av det pampigare slaget! Men jag är jätteglad över min!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kulturpolitik

Detta liknar Tyskland 1933. Politikerna vill styra, kontrollera och montera ned. Vi måste alla bli kulturaktivister!

-Årets Almedalsvecka, det återkommande jättestora arrangemanget i Visby dit alla politiker och inflytelserika personer strömmar i stora skaror, är slut. Det är nu flera år sedan jag var på plats (för jobbets skull), men jag läser om en del av det som utspelar sig där. I dagens Dagens Nyheter skriver Sonia Hedstrand om kulturpolitik, ett av de oändligt många debattämnena i Almedalen.. Läget för framtiden i public service ter sig darrigare än på mycket länge. Citatet ovan kommer från ett debattinlägg av en allvarligt oroad Janne Scherman, f d chef för Y`TV4 (och mångårig medarbetare på Sveriges Television dessförinnan). Han är oftast klok.

Känn dig välkommen!

Ja känn dig välkommen, både in i huset i Barndomslandet och hit till bloggen. För att bjuda på lite skyltar denna skyltsöndag blir det ett par bilder från veckans besök i Arvika.

Som vanligt på söndagarna är det BP som håller ett vakande öga på skyltandet, och deltar ofta gör Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, 

Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke.

Colorama heter färgaffären där man kan leta efter sådant man behöver, kanske till ett semesterprojekt i hantverksbranschen? Personalen har i alla fall haft en stund över 
mellan kunderna och det har resulterat i texten ni ser på skylten, som står bredvid
kassaapparaten och där köande kan få sig ett litet leende på köpet. Visst kan ni läsa?
Och kanske få idén att åka till Mjölby på semestern? För egen del ägnar jag
denna söndag åt den aktivitet som fått nr 10 på listan.

Ett sätt att säga välkommen kan vara att bjuda på en kall öl, perfekt när sommaren är
riktigt varm. Noterar att de alkoholfria varianterna är populära, och jag förstår varför:
de är riktigt goda! Just denna slank ner tillsammans med en suverän hamburgare på
Downstairs. Glömde ta bild på skylten ... så det får räcka med öletiketten ...

Tillåt mig "skylta" med en liten skörd av sommarens sanna delikatess: smultron.
Medan jordgubbarna fortfarande kostar uppåt 60 kronor litern är de här alldeles gratis i
Barndomslandet. Fast det kostar på att plocka dem, det kan inte förnekas ...

Min bästa smultronplockningshistoria är numera över 30 år gammal. Jag och Dottern är
på promenad i Barndomslandet och hittar MÄNGDER med mogna smultron. Vi har nån
liten påse, den blir snabbt full. Vad göra? Jo barnet har "cykelbyxor". De åker av, jag
knyter ihop dem och simsalabim, vi har en bärkorg! Varken hon eller jag glömmer det!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om frihet!

Nog är det en sorts frihetskänsla som inställer sig när man ligger där på stranden. Solen skiner, vågorna kluckar, fåglarna sjunger men ingenting stör. Stranden är helt enkelt min egen. Ja jag "äger" hela sjön, hela viken med klippor och all omgivande grönska! Så känns det!

En annan sorts frihet är den jag läser om i boken som följer med mig: "Fri" av Lea Ypi. Om hennes uppväxt i diktatorn Enver Hoxhas Albanien, med indoktrinering precis överallt. Påminner om skildringar från Kina och Nordkorea, misstänker att människor fortfarande har det likadant i dagens Iran och Afghanistan, till exempel. Kanske i Ryssland också? Oppositionen har det inte lätt i de där länderna!

Lea Ypi blir ändå fri. 1991 fick flera partier ställa upp i val och en ny era inleddes. Lea får utbildning som farbror Enver inte har något inflytande över. Partiet, det med stort P, odugligförklaras. Landet ska bli en demokrati. Yttrandefrihet en rättighet. Boken hon skrivit, och som fått mängder med priser och lovord, är en skildring av europeisk nutidshistoria som vi sällan tänker på. Den är inte helt lättläst, men klart intressant. 

Och vad strandliv beträffar, så har hennes gamla hemland Albanien klättrat på badturisternas favoritlistor. Redan på Hoxhas tid hände det att man fick åka till havet och då var det på statens bekostnad. Idag lär stränderna vara fantastiska och helt i klass med andra runt Medelhavet.

Nu tänkte jag att Lea Ypi också skulle få servera oss Veckans mening, den där som Skriv-Robert efterlyser på lördagarna. Det ska vara en mening man nyss läst och som fått en att hejda sig om än aldrig så lite, av vilken anledning det vara må.

Den här berättelsen handlar också om en familjs sönderfall. Mamman blir förtidspensionär och pappan får sparken, men de hanterar sin arbetslöshet helt olika. Mamman går in i politiken och blir aktiv medlem av Demokratiska Partiet, en frihet av ny sort i landet. Dottern beskriver engagemanget som nyss var otänkbart och som lite påminner om en nyfrälsts agerande:

Hon gick på partimöten, satt i valberedningar, ordnade manifestationer, kampanjade för olika reformer, tog plats i nationella kommittéer, träffade delegationer från utlandet.

Copyright Klimakteriehäxan