onsdag, augusti 29, 2018

Sånt man minns ...

Veckans utmaning hos Kulturkollo står Carolina för. Den handlar förstås om minnen eftersom vi pratar nostalgi den här veckan. Och nu vill jag att ni delar med er av era egna kulturella minnen. Välj ut vilka du vill svara på! 
Visst, så gärna! Tittade på Carolinas lista och så här blev resultatet:

Dina tre bästa låtar att gråta ut till efter att det tagit slut med pojk/flickvännen?
Francoise Hardy sjöng "Tous les garcons et les filles de mon age savez bien ce que c´est etre heureux" vilket betyder att alla mina jämngamla vet minsann hur det är att vara lycklig ... Jag kan fortfarande texten! Låten var också utmärkt att dammsuga till, med taktfasta drag! På senare år något av Carole King.  Och så "Anticipation" av och med Carly Simon, som kunde tolkas med bitterljuv saknad. 

Tidstypiska modeplagget/modedetaljen du verkligen minns att du hade och var stolt och glad över.
Glömmer aldrig de pepitarutiga, knälånga damaskerna jag köpte på NK under ett besök hos släkten i Stockholm. Så coola. Ingen annan i min närhet hade så häftiga "ben"! De värmde dessutom, bara en sån sak. Jag slet ut dem.
Den första ”riktiga” boken du läste själv (bestäm själv vad som är ”riktig”, om det innebär mer text eller svårare meningar, men alltså boken du kände att du verkligen var stolt över att ha klarat av).
Den första boken jag läste själv över huvud taget var Nalle Puh. Men än mer minnesvärd är nog Alistair MacLeans "Kanonerna på Navarone" (The Guns of Navarone), den första boken jag läste på engelska. Många ord begrep jag inte, men eftersom det var så spännande forsade jag fram till sista sidan. Och fattade galoppen!
Godnattsagan som lästes tusen gånger.
För mina barn läste vi Alfons Åberg oavbrutet, i olika versioner.  
Det här godiset minns jag!
Kokosbollarna så som de var förr i världen, med tunt kex i botten. 
Det här är den godaste GB-glassen genom tiderna. 
Päronpinne. Liten, billig och GOD.
Filmen ”alla” såg och vad du tyckte om den. 
"Sound of Music" med Julie Andrews hade svensk premiär i mitten av 60-talet. Den unga reportern som var jag fick uppdraget att recensera den i lokaltidningen. Ansåg den vara värd fem rader, riktigt dålig, helt enkelt. Jag var ju cineast, gubevars. Filmen har blivit en av världens mest sedda och älskade, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. Kanonerna på Navarone! Vilken seger att ta sig igenom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstod nog först långt senare vilken seger det var ...

      Radera
  2. Jag såg Sound of Music om och om igen när jag var liten. På en bilsemester i Europa åkte vi förbi Salzburg och såg familjen Trapps hus. Vid första försöket hamnade vi dock vid ett helt annat, vitt hus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det var ju så de flesta reagerade på den där filmen! :-D

      Radera
  3. Kanonerna på Navarone var så bra! Och den har jag faktiskt läst om i vuxen ålder och tyckte att den fortfarande var bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmen var ju också rysligt spännande!

      Radera
  4. Åberg är populär hos våra barnbarn.

    SvaraRadera
  5. Ja oj vad man gick på bio förr, men det var ju bra mycket billigare då oxå. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen! Nu kommer jag i väg alldeles för sällan.

      Radera
  6. Francoise Hardy's låt minns jag också. Kan fortfarande nynna melodin, men texten kommer jag inte ihåg.
    Sound of Music - annonseras inte musikalen på t-banan just nu?! Den var då verkligen poppis, och är det än idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sound of Music ska spelas nu igen. Jag såg den på Göta Lejon för ett antal år sedan, med Körberg och Carola om jag minns rätt! Filmen har jag bara sett om i några korta avsnitt.

      Radera
  7. Pepitarutiga damasker - wow! Hade glömt det där med kokosbollarna och kexet. Det var fler upplevelser för munnen.

    SvaraRadera