En bra historia om Kofi Annan

Kofi Annan är död. En allmänt beundrad människa, en senare tiders Dag Hammarskjöld, säger somliga. Hur som helst en person som visade mod och styrka som FN:s generalsekreterare. I den rollen var han också ett hett villebråd för journalister.

En av mina kollegor, verksam på Sveriges Radio, hade gett sig den på att få en ordentlig intervju med fredsmäklaren Annan, som också hade anknytning till Sverige. Hans fru är svenska och paret kom ofta på besök i hennes hemland, där de dessutom hade många vänner.

Aha! tänkte min kollega, en svensk fru är en bra ingång till denne man som undviker media, som inte har behov av att synas och märkas utanför ämbetet. Efter idog research hittade hen ett telefonnummer som verkade gå till paret Annans bostad i New York.

Telefonen ringde i den där lägenheten. En man svarade. På artigaste engelska meddelade den uppringande journalisten i Stockholm att hen sökte Mrs Nane Annan.
-Sorry, säger mannen i luren, hon är inte hemma just nu.
Vilken otur! Samtalet blir kort.

Men just när det klickar till på telefonlinjen, ett litet ögonblick för sent, klickar det också till i journalisthjärnan. Mannen som svarade – var inte hans röst rätt bekant?
Jo, det var den. Det var Kofi Annan som själv svarade i telefonen.
Fast någon intervju blev det ju inte.

Copyright Klimakteriehäxan