lördag, september 17, 2022

Veckans mening – om spioner

Det är Skriv-Robert som ligger bakom blogginslagen som vi kallar "Veckans mening". Man lyfter fram en mening ur det man nyss läst, och det ska vara ord som fått läsaren att hejda sig ett extra litet ögonblick. För min del väljer jag denna gång en bit plockad ur en klassiker som kom ut 1963, "Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) av John Le Carré. Han hette egentligen David Cornwell och hade varit brittisk spion på riktigt, vilket jag antar bidrar till att skildringen av agenternas hemliga liv känns äkta, rätt eller fel? Inget liv att önska sig hur som helst, bara ränker, svek och våld ... Jag läste boken för en halv evighet sedan, har nu lyssnat på den i radioföljetongsversion. Den är stundtals riktigt otäck, men håller mig hela tiden fast. Här en mening laddad med ödesmättad spänning:

Det påstås att dödsdömda ibland erfar en känsla av upprymdhet, som om de, liksom nattfjärilen som flyger mot elden, samtidigt med sin undergång uppnår sitt mål.

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. Det tycker jag låter vettigt faktiskt. Tänker att det är en försvarsmekanism att inte låta ångesten ta över utan istället se en viss lättnad i att det som ändå är omöjligt att ändra får sin gång.

    SvaraRadera
  2. Har också läst boken för "en halv evighet" sedan. Det är egentligen min man som var såld på John le Carré. Jag har läst några böcker av honom, men aldrig hajat slutet. Fick aldrig att gå det ihop i min lilla hjärna...

    PS. Om du vill läsa en "pensionärsdeckare" med huvudpersonen som var spion för MI5 så kan jag rekommendera "Torsdagsmordsklubben" och "Mannen som dog två gånger". Riktigt rolig läsning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här slutet är i f glasklart. "Torsdagsmorden" har jag liggande oläst.

      Radera
  3. Har läst boken ett par gånger och sett filmen så kanske dags att lyssna på radioföljetongen.
    Eftersom jag haft en pappa i "branschen" under andra världskriget så kan jag känna igen tankarna. Och man kan vara dödsdömd på olika sätt. Men någon upprymdhet i sammanhanget förmedlade han aldrig trots att han var det vid några tillfällen. Snarare; " Krig är alltid grymt och jag var en av dem som hade turen att överleva".Och det gjorde han. Dock tog Alzheimer hans liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja grymhet finns i många varianter, krig är bara en, alzheimer en annan ...

      Radera
  4. Man kan kanske unna dem en stunds upprymdhet inför det oundvikliga slutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo för all del om det funkar så!

      Radera
  5. Ja, så kanske det kan vara när utgången är helt bestämd. Men annars... "liv vill leva" och hoppet är ju det sista som överger oss sägs det. Oavsett vad det gäller.

    SvaraRadera