CITAT om Ryssland och ryssar

"I varje diktatur finns enskilda människor. Majoriteten av dem påstår att de inte har något val, och i en given situation kan det stämma. Men det finns alltid en historia som föregått situationen. Och det finns alltid modiga människor som går mot strömmen. /.../. Den stora gruppen väljer att vara passiv. Diktaturerna vilar på dem."

-Den alltid lika välformulerade Anna-Lena Laurén skriver i Dagens Nyheter om Ryssland och ryssarna och hur vardagen kan te sig för henne som lever i Sankt Petersburg, en stad som för inte så länge sedan precis som Moskva företedde stora likheter med metropoler i väst. Men där nu det gamla sovjetiska systemet allt oftare gör sig påmint.

På tyska

Författare eller handling från tysktalande land (t ex Tyskland, Schweiz eller Österrike) ska finnas med i veckans Tisdagstrio, som Ugglan styr och ställer med. Inser att jag inte har särskilt mycket att komma med, minns dock "Himmel, Meine Schuhe" som vi läste i tyskundervisningen på gymnasiet ... alltså jag minns ATT vi läste men inte ett skvatt av handlingen! Rörde det sig verkligen om skor? Skulle det föreställa en deckare?

Lite förvirrad känner jag mig också när det kommer till  Heinrich Böll. När han fick Nobels litteraturpris (1972) var jag omåttligt stolt över att redan ha läst "En clowns åsikter" (Ansichten eines Clowns) och till och med gjort det på tyska (det är en väldigt tunn bok ...). Efter det läste jag "Grupporträtt med dam" och "Katharina Blums förlorade heder" men minns idag nästan ingenting av dem. Heller.

Jan-Philipp Sendkers böcker kommer jag i alla fall ihåg (eftersom jag läst dem relativt nyligen). Han slog igenom stort med sin debutroman "Konsten att höra hjärtslag"  (Das Herzenhören). För min del är hans Kina-trilogi favoriten, har nämnt den här på bloggen flera gånger. Han har kommit med nya titlar men dem har jag inte hunnit med, trots att jag är ganska övertygad om att de är klart läsvärda.

En äkta pärla är hur som helst Bernhard Schlinks "Högläsaren" (Der Vorleser). Om 15-årige Michael och den tjugo år äldre Hanna. Deras relation är intensiv och består av två delar: de ligger med varandra och han läser högt för henne. Plötsligt tar allt slut, Hanna är försvunnen. Men läsaren får veta bakgrunden till historien - som jag inte ska avslöja. Spännande, gripande! Filmen, med Kate Winslet i huvudrollen, är också bra!

Copyright Klimakteriehäxan 

Än (eller igen?) är det vinter!

På Mariatorget.

Nu har vi vinter igen! Och eftersom den svala temperaturen inte är kombinerad med isvindar var det läge för en liten promenad i solens sken. Spår av julen finns ännu, inte bara i form av barr hemma hos mig, utan också i den ännu inte avhämtade anhopningen av avklädda juleträd. På Mariatorget står dock granen kvar i det längsta! 

Marken är hur som helst mestadels vit, fast envisa växter tränger sig upp och ut i luften. Nyis ligger längs Årstavikens strand, men skrinnarna får hålla sig hemma trots det vackra vädret. Nu håller isen bara för änder. 

Om någon mot förmodan betvivlar att istäcket är bräckligt är det bara att slänga ett öga på flakbitarna som lagt sig mot land. De fångar solens strålar, men smälter inte trots att de är tunna. Inte riktigt än. Halvt inbäddade bojar ligger snällt och väntar på att båtfantasterna ska rusta sina flytetyg och ta deras tjänst i anspråk igen.

Även på landbacken stöter vintern på motstånd. Envist gräs vägrar bli övertäckt.

Den exotiska mandarinanden – Stockholms mest fotograferade fågel – verkar ha anpassat
sig till vår svenska vinter, även om den inte stod på isen just den här gången.

Här ligger också min gran som jag med viss möda släpade hem – och sen hit ...

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det är tråkigt att man inte kan (det är ju helt otänkbart!) åka på semester till Turkiet numera.

OBS: detta skrev jag innan jag hörde talas om de ruskiga jordbävningarna som drabbade Turkiet i dag.

Djuriskt och minimalt skyltat

Folks behov av psykolog varierar stort, vågar jag påstå. Men om psykologen ser ut som den på affischen jag plåtat i t-banan tror jag att vi är många som känner lust att boka ett litet möte, även om vi aldrig känt det förr ... 

Sak samma med de andra två skyltarna, från samma källa (ett försäkringsbolag), som också slår an den ulliga och gulliga tonen. Precis som jag nu gör i denna veckas Skyltsöndag, vars nav ni hittar på BP:s blogg "Konst eller konstigt".

 

Men ett annat behov blir allt oftare aktuellt numera, trots att jag (efter starroperation) ser hyggligt bra. Fast det finns ju gränser! Ibland får jag upplysningar på så små lappar att de är svårtydda till och med när jag använder förstoringsglas. Om man dessutom har valt att trycka vit text på ljus eller till och med blank bakgrund kan avsändaren knappast vara särskilt angelägen om att budskapet ska gå fram eller hur?

Nu har jag trots allt kommit på ett sätt att – om man är angelägen på riktigt – ta reda på vad de där mikroskyltarna vill berätta: man tar en bild och sedan kan man förstora den ordentligt i sin bildbehandlare! Verkar inte riktigt smidigt, jag vet, men jag har i alla fall överlistat hemlighetsmakarna!

Två aktuella exempel på skyltar i minifomat. Om du vill veta vad det står: klicka på bilden så blir den större och texten (förmodligen) läsbar!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om modefärger

"Få saker osar lyx och privilegier som just kläder i toner av grädde, vanilj och nougat. /.../ Ljusa kläder har sedan länge favoriserats av en elit som har råd och möjlighet att både bo och bära kläder i en färgskala som får de flesta att nervöst börja hålla koll på var flaskorna med fläckborttagningsmedel finns."

-Susanne Ljung skriver i Dagens Nyheter om "vaniljflickorna" som klär sig i olika vita nyanser, ljusaste beige och ljust grått. Och de där gräddfärgerna finns på allt, även accessoarer och skor, ja till och med är de rätt så dominerande i heminredningsbutikerna. Som tur är får man bestämma själv, för min del är allt det där färglösa inte intressant alls. Tacka vet jag lite kulör! Och gärna lite mönster som inte framhäver utan snarare döljer minsta spill ...

Veckans mening – om sommarens frukter

Så har vi kommit in i februari. Dagarna bli en gnutta längre undan för undan, men naturligtvis har vi ingen värme även om solen tittar fram. Då är det lätt att välja något riktigt somrigt när man ska kora "Veckans mening", den där som höjer sig ett litet snäpp över det andra man läst under veckan. Det är så Skriv-Robert vill ha det! Och jag återvänder till Maria Langs ungdomsdeckare, "Akta dej, Katja!", den första av fyra om den snabbtänkta tonårstjejen med de gröna ögonen och det röda håret. Nu beskriver författaren en sommarscen som får det att vattnas i munnen, det handlar om bärplockning:

Överallt växte det smultron, frestande röda, ibland klotrunda, ibland spetsiga som toppiga kantareller, och högre upp på berget där smultronen inte trivdes längre tog hallonen vid, mer mörkröda men ännu saftigare, ännu mer lockande att stoppa i munnen i stället för i en sladdrig påse av plast.

PS: Maria Lang, som brukar kallas Sveriges deckardrottning, hedras extra i år då Svenska Deckarakademin arrangerar deckarfestival med Maria Lang-tema i april. Festivalen går av stapeln i Nora, den lilla staden i Bergslagen som Lang i sina böcker kallade Skoga och där hon själv bodde en stor del av sitt liv. (Hon var född 1914, debuterade 1949 och dog 1991.) I höst kommer dessutom en ny dokumentär om författaren att sändas i Sveriges Television. 

Copyright Klimakteriehäxan

Har natten varit god?

God morgon! Har du sovit gott? 
Visst börjar vi ofta dagen så? Ännu mer i dag än andra dagar, eftersom Elisa Matildas fem fredagsfrågor handlar om sömn.

1. Vad håller dig uppe om kvällen? Bok, tv, mobil, dator. Upprensning i köket, kanske (i alla fall om vi haft gäster)
2. Hur fungerar du på dålig sömn? Blir slö och gäspar mycket, men om något uppiggande händer brukar jag kvickna till trots sömnbrist.
3. När sover du som bäst? Efter en aktiv dag i tyst rum med sval luft, rena lakan, släta kuddar och gosigt täcke. 
4. Vilken är den konstigaste plats du sovit på? Vet inte riktigt. Finns nog ett antal. Men kan nämna "hotellet" i Nicaragua där en fet kackerlacka höll mig sällskap (oinbjuden) när jag duschade på morgonen. Tror inte jag sov särskilt gott innan heller. Kommer även ihåg den romantiska "hyddan" på stranden i Guatemala där det visade sig att också en orm tillbringade sin dygnsvila. Inte bra för sömnen! Plötsligt minns jag dessutom en vit ryamatta som jag sträckte ut mig på under ett kalas som pågick ända in på småtimmarna ...
5. Vad drömmer du mest om? Glömmer fort mina drömmar, men ofta handlar det nog om något som jag ska få gjort inom en viss tid. Hinner förmodligen inte bli klar ... fast det var vanligare förekommande när jag jobbade. Symptom på stress antar jag.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om heminredning

Ibland poppar de upp, vittnesmålen om hur folk levde förr i världen. Den som ser tv-serien 'Händelser vid vatten' blir tveklöst påmind om 70-talet, folk bodde i kollektiv och struntade i konventioner och levnadsregler som deras föräldrar försökt pränta in i dem. En av mina vänner minns en intressant scen från den tiden och han beskriver den på Facebook så här, jag kan inte motstå frestelsen att låta även mina bloggläsare ta del av bilden han förmedlar:

"Sitter ensam i kuddhögen som ska föreställa soffa i hippiekollektivets vardagsrum. Mitt i rummet står familjens 6-åriga dotter och betraktar rummet. Intensivt. Hon studerar alla kuddar, halvtrasiga fåtöljer, de fula mattorna, lakanet med mensfläckar som ska föreställa en tavla upphängd på väggen. Långsamt och så där koncentrerad som barn kan vara när dom verkligen tar in nåt. Till slut vänder hon sig till mig och säger med mycket allvarsam röst: 'När jag blir stor ska jag ha gardiner!'"

Kultur att må bra av

På onsdagar går jag till Enligt O för att kolla vad hon ställer för kulturfråga denna vecka. Så här skriver hon i dag: Om hopp och tröst handlar veckans kulturfråga, där jag vill veta vilken kultur du vänder dig till när du behöver muntras upp, få energi och må bättre. Det behöver inte vara specifika verk, utan en genre duger fint. Vilka kulturella verk får dig att må bra?

Det här blir helt enkelt en sorts träda-fram-are! En som visar att jag inte är någon äkta finsmakare i kulturens värld. Tänker på olika genrer i tur och ordning: film, tv, musik och böcker. Mitt första svar är: Alla filmer med Julia Roberts, be mig bara inte förklara varför!

Minns en gammal dansk tv-serie, "Lykke", som jag absolut inte missade och som jag gärna skulle se om. Härlig humor, bra skådespelare. Tyvärr tio år sedan. Kommer inte på någon aktuell serie som är lika uppiggande.

Och musiken då? Måste bli något med en av mina kära amerikanske singer-songwriters från 70-talet: Don McLean, Carly Simon, Carole King. Det handlar hur som helst definitivt om 70-tal!

I bokväg: "Samuel August från Sevedsboda och Hanna i Hult", Astrid Lindgrens lilla berättelse om föräldrarnas kärlekshistora. Och Tove Janssons "Vem ska trösta Knyttet?". En annan bok som jag la ifrån mig med ett leende på läpparna är Torgny Lindgrens "Berättelserna". Där finns historien om "Uppfinningarnas moder", suverän! och missa inte heller "I Brokiga Blads vatten"! Inte om du vill bli road, i alla fall.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 

... att Indiens heliga kor ofta syns i gatubilden. Men var finns tjurarna?

Beväpnad med en bok

Egentligen finns det nog bara ett vapen jag gillar utan reservationer: Carl Fredrik Reuterswärds skulptur "Non-Violence", pistolen med den knutna pipan. Den kallas ibland för Sveriges mest kända konstverk. Originalet står vid FN-skrapan i New York men det finns kopior på en hel del platser, och själv har jag en runt halsen. 

Men nu har i alla fall Ugglan & Boken bestämt att temat för Tisdagstrion denna gång är just vapen. Och eftersom jag gärna tar mig vissa friheter, samtidigt som jag delar åsikten att man alltid ska ha med Selma Lagerlöf om det är möjligt, så föreslår jag härmed "Anna Svärd". Den är den tredje och sista delen av romansviten Löwensköldska ringen, historien om en släkt och en guldring, som familjens anfader fått av Karl XII. Stor dramatik, med ond bråd död och lite spöken ... och svärd är ju ett vapen, eller hur? Om än lite lätt omodernt, nu när folk skjuter varandra till höger och vänster på det sorgligast tänkbara sätt.

En annan favorit kommer här: mexikansk-amerikanska Jennifer Clement som skrivit "Gun. Love". Clement får sina läsare att förstå och rent av känna hur utsatta barn kan ha det. Här bor huvudpersonen, en liten flicka, med sin mamma i en skrotbil. Mamma har framsätet som "sitt rum" och barnet baksätet (eller om det nu var tvärtom, minns inte säkert). Och visst finns det vapen i historien.

Avslutningsvis anknyter jag till den knutna revolvern, med  "Farväl till vapnen" (A Farewell to Arms) av Ernest Hemingway. Den ska åtminstone delvis vara självbiografisk och bygga på hans minnen från första världskriget. Hemingway var frivillig och tjänstgjorde vid italienska fronten som ambulansförare. Här finns en kärlekshistoria i krigets skugga. En bok jag känner att jag borde läsa igen. 

Och tänk om vi ändå kunde få ta adjö av krigets vapen, lägga dem på skrothögen, bygga om dem till civilsamhällelig nytta! Den som beväpnar sig med en bok utkämpar en annan, bättre, sorts strid.

Copyright Klimakteriehäxan

Rensa bör man annars ...

Det där med att rensa, det är förvisso ett evigt behov. Men det är inte det samma som att det blir av ... Nu fick jag i alla fall lite inspiration när jag bar tillbaka julprylarna till källaren. Oj, alla barnböcker jag sparat! I kassar och lådor!

Naturligtvis måste det ju ha varit med barnbarn i tankarna som jag behöll det mesta av allt vi läst, för vi läste mycket. Men nu när jag har barnbarn tvingas jag inse, att tiden inte stått still i barnboksvärlden heller. Alltså beslutade jag, i samråd med Sonen, att både Sune- och Bert-böckerna, en gång knallsuccéer skrivna av Sören Olsson och Anders Jacobsson, aldrig kommer att intressera den unge man som nyss fyllde tre, mitt äldsta barnbarn. 

Sak samma med sådant som finns kvar från min egen barndom: böckerna om grisen Nöff-Nöff, till exempel, och privatdetektiverna Humpe & Stumpe. "Elva katter i en säck" av japanen Noburo Baba gick också bort, trots författarens höga status. Och så där höll jag på.

Resultatet ser ni på bilden. Jag la ut boksamlingen i entrén till vår port med en liten skylt: "Självplock" och sim salabim! Några timmar senare återstod bara ett fåtal. När mindre än ett dygn gått var det tomt på golvet, till och med självplock-lappen var borta.

Kul att våra böcker blir återanvända, förhoppningsvis ger de många goda och glada lässtunder till barn som kanske bor här eller vars far/morföräldrar är våra grannar. Har gjort samma sak med "vuxenböcker" och de har också haft strykande åtgång, fast kanske inte riktigt lika snabbt som denna gång.

Copyright Klimakteriehäxan

Höga ambitioner

Ibland möts man av budskap som känns rätt så närgångna. Som det på skylten här ovan, plåtad i en av de lokaler där jag brukar spela pingis. Jo då, visst vill jag bli bättre, men riktigt bra – nej, det tåget gick för rätt länge sedan, det är lika bra att inse. Turligt nog kan man ha roligt ändå!

Budskapet på bilden nedan har också några år på nacken. Det är en häftig kasse som låter mig skylta med att jag handlat fantastiskt gott bröd hos Steinbrenner & Nyberg i Göteborg, ett bageri med höga ambitioner. "Naturen och livet i världens bästa bröd, solkysst korn och kärlek gräddas på passionens heta glöd." Ja ni hör ju själva, inte bara att det rimmar ... klart att det blir smaskens!

Här lever ambitionen att servera champagne, en flaska för en tusenlapp, till hugade
gäster med lite dyrare vanor.  Men själva stället är fortfarande stängt för säsongen. 

Det är ju Skyltsöndag, förstås. Kolla om det finns fler skyltar, roligare, snyggare, bättre via BP. I hennes högerspalt dyker skyltarna upp, hon har också en lista med presumtiva skyltbloggare men jag tror att långt ifrån alla hänger på fortfarande. Fast man kan alltid testa!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om ålderns klokskap (i en ungdomsdeckare)

Finns det en mening som står ut lite särskilt i det jag läst i veckan? Ja men det gör det väl alltid! Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen och Veckans mening presenterar vi på lördagar. I dag kommer mitt citat ur en gammal ungdomsbok: "Akta dej, Katja", skriven av ingen mindre än den svenska gamla deckardrottningen (det finns ju många nya som aspirerar på den titeln nu) Maria Lang. Hittade denna i en källarrensning och fick för mig att läsa den! Den tänkta publiken är i just den ålder där dagens otäcka krigargäng rekryterar sina nybörjare. På 70-talet (boken kom 1971) handlar det om att stjäla båtmotorer ... lite "snällare" brottslighet om uttrycket tillåts. Jag antar att 

Katja kommer att 

rida ut stormen, trots kidnappning och pistolhot, jag har inte läst färdigt än. Men detta är en välskriven historia, föga förvånande: Dagmar Lange, kvinnan bakom pseudonymen var svensklärare bland annat, och hon hanterar språket föredömligt. Dessutom lyckas hon spränga in lite levnadsvisdom, det här handlar om Katjas farfar:

Vid sjutti års ålder hade han lärt sig att människor är som de är och att det vanligen är bäst att låta dem vara såna.

Copyright Klimakteriehäxan