Ner i svackan – och upp igen!

Alla bokens vänner har uppenbarligen inte varit med om det, men jag har. Fenomenet att ramla ner i en lässvacka, efter att ha slukat böcker dagligen i ett långt liv, är nästan omöjligt att ta in. "Döden lurar i svackorna" var en slagkraftig slogan i en trafiksäkerhetskampanj när jag var barn. Det ligger mycket i de orden!

Plötsligt lockar ingen roman, deckarna är för blodiga och grymma, de faktabaserade historierna för långsamma, de ambitiösa texterna för tråkiga. Inte ett omslag får mig att vilja köpa en ny pocket, ingen recension väcker min nyfikenhet. Andra bokläsares rekommendationer faller platt till marken, ljudlöst eller rent av med ett litet äckligt slaskljud. Påbörjade böcker blir bara liggande.

Svackan kan kännas som
ett brant stup ...

Lässvackan är ett faktum och, tro mig, den kan vara djup och bli lång. Riktigt lång. Nu undrar Mia i veckans helgfråga: Har du några tips på hur man gör för att ta sig upp ur den? Ja kanske, jag tror i alla fall att jag vet hur jag kravlat mig upp igen.

Antagligen måste man börja med att fundera över hur man trillade över kanten. I mitt fall vet jag ganska säkert att det berodde på att jag pliktläste, under tidsbrist, i jobbet. Och jag hade inte valt böckerna själv, varför mitt spontana intresse inte var på topp. Det handlade om ett mer professionellt förhållningssätt. Men det gjorde inte saken roligare. Fast det var ändå skönt att ha analysen klar, så det tror jag är steg 1.

Nästa steg tror jag är att inte få någon sorts panik utan låta tiden gå. Det finns ju människor som lever hela, långa liv utan att öppna en enda bok efter skolåren. Men man kan se en och annan film, ta fram en gammal vinyl-LP, låta teven stå på och sedan och kanske framför allt plocka upp en och annan tidning, av så kallad magasinstyp. Att låta blicken vila på vackra bilder på papper är skönt för själen! Det är också värt att testa en hörbok, inte alltför lång.

En vacker dag händer det nog ändå: du ramlar på en bok som du faktiskt vill läsa. Fast den ska inte vara för tjock. Det ska nog inte heller vara den där boken som "alla andra" redan har läst, nyss. Varför inte leta upp ett ämnesområde lite vid sidan av allfarvägen? Ett ämne som känns främmande men också lite kittlande?

På det sättet kan man hamna i Asien men slippa den långa flygresan, komma undan de vanligaste klichéerna i den (ofta så anglo-amerikanskt dominerade) underhållningslitteratur som flödar över oss. Läs "Vita svanar" (White Swans) av Yung Chang, "Snöblomma och den hemliga solfjädern" (Snowflower and the Secret Fan) av Lisa See, "Den vita tigern" (The White Tiger) av Aravind Adiga, "En geishas dagbok" (Memoirs of a Geisha) av Arthur Golden, "Red Mandarin Dress" av Xiou Xiolong och "Käre ledare" (Dear Leader) av Jang Jin-Sung. Hej Kina, Japan, Indien och Nordkorea!

Dock bör jag kanske också berätta att lässvackan tyvärr kan dyka upp igen. Osäkert när och varför och hur långlivad. Då får man ta det steg för steg igen, utan att hetsa!

Copyright Klimakteriehäxan