torsdag, augusti 15, 2019

Höftfel

Hur är det egentligen: är alla mänskliga höfter konstruerade på samma sätt? Med likadana benbitar, senor, muskler och muskelfästen?

Nej, jag undrar inte för att jag ska bli höftbytespatient, annars så vanligt för folk en bit upp i åren.
Frågan beror på att jag modigt nog testat ett nytt gympapass: dance fusion.
Om det gick bra? Nej det gjorde det verkligen inte. Och jag vill (främst) skylla på mina höfter.

I sex år av mitt liv har jag flitigt rört mig i latinamerikanska miljöer. Jag har varit på sambaklubb i Rio de Janeiro och blivit uppbjuden på utedans i Nicaragua, försökt smälta in på födelsedagskalas i Guatemala och trånande sett på när proffs dansar argentinsk tango i någon bar i Boca-kvarteren i Buenos Aires.

Det där med att smälta in har varit helt hopplöst. Mitt blonda huvud syntes över alla de svarthårigas på golvet, vare sig det var Managua eller Rio eller Quetzaltenango. Min jämnåriga väninna flöt över golvet i suverän rytm på sitt 60-årskalas, jag kunde bara applådera. På "Svarta bollen" i Rio dansade jag bredvid en kvinna som säkert var 70+ (jag var trettio år yngre) och det var ingen tvekan om vem av oss som rörde sig mest förföriskt ...

Summan av kardemumman är att jag har ett praktfullt komplex när det kommer till att vicka på höfterna. Det går ju inte.
Och inte kan jag skaka brösten snyggt heller, oavsett vilken takt musiken spelas i. Tvärt emot alla rimliga principer, typ "försöka duger" och "alla barn i början", är jag körd direkt. Stel som en pinne!

Så här i efterhand kan man ju undra varför jag ändå gjorde ett nytt försök. Visst, flera andra på golvet i gympasalen hade också uppenbara problem. Men hade förmodligen inte lika stort komplex som jag ... Förvånansvärt många hängde ändå med, hoppade i takt och ruskade på rätt kroppsdel när ledarinnan så påbjöd.

Frågan kvarstår: är vi verkligen likadant skapta, oavsett om vi har fötts i Arvika eller i en brasiliansk favela? Ser blöjbarnet i Rio på Youtube. Ungen rör sig som en gud. Ingen har rimligen "lärt" henne konsten. Faktum är att jag inte kan påminna mig ha sett ett enda svenskt barn med samma rörelsemönster, samma självklara relation till musiken.

Om det blir nya dance fusion-pass för mig? Nej, det gör det inte. Dansar över huvud taget så gott som aldrig numera. Synd, för en gång i tiden tyckte jag det var jättekul, jag var inte oäven på sådant som vals, schottis, bugg och foxtrot, och motion fick man på köpet. Höfterna hängde med, kraven på dem var ju inte så stora då ...

Får helt enkelt nöja mig med att vara åskådare. Gillar balett. Älskade filmen "Vår sista tango" - se den om du kan! Och Youtube-barnet (videon nedan är inte den bästa, den jag egentligen ville ha med) kan jag titta på i hur många repriser som helst. Där finns inget höftfel. Ljuvlig!

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. duktigt av dig att kämpa på, kanske testa seniorträning... inte bli åskådare, boxning är bra för skelett, benskörhet. Jag har dansat mycket, men inser på gamla dar att jag inte har nån rytmkänsla, dansat jitterbugg, för några år sedan var maken och jag på veckoslutskurs med Lindy Hop med ungdomar, jättekul! Dottern och jag har testat olika danser på gymmet, kommer nya varje vecka, men vi är inte så begåvade... Min 87-åriga mor har dansat mycket, dansade för fullt på sin 80-års dag, men nu strejkar hennes knä..
    (jag borde ha trötta höften efter fyra graviditeter och foglossning, men allt ok)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur är kan man röra på sig utan att dansa samba!

      Radera
  2. Det är klart att vi alla inte är funtade på samma sätt! Jag fattar inte hur de gör när de dansar magdans, inte heller twerk (vilket i mina ögon är fullkomligt osexigt) och andra rörelser. Och då har jag dansat lite balett, jazzdans, bugg mm och var den som med fröken fick visa de andra i klassen hur man dansar folkdans.

    Men sedan är det en sak till: dans är inte bara att röra kroppen, det är även en mental inställning! Att våga tro och veta att man kan! Detta tycker jag särskilt gäller de latinamerikanska danserna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag vet att jag inte kan ... bara att acceptera!

      Radera
  3. Precis som du, har jag dansat mycket ”vanlig” dans och hängt med jättebra, inga minnen av att jag varit panelhöna. Aerobic och gympa en masse... men - sen råkade jag komma vid fel tid och hamnade i en avancerad grupp med nåt... ledaren tyckte inte att jag behövde gå hem, jag fick hänga på längst ner i ett hörn. Aldrig har jag känt mig så stel, orytmisk och otymplig... en ren plåga, knäckande för självförtroendet att ideligen stå med bösan åt fel håll eller snurra när de andra inte snurrade... och v v
    Så nåt med fusion... det hörs på namnet att jag inte ska välja det. Allt som börjar på senior- passar nog bättre även om jag ogillar det ordet. Pensionär låter mindre pretentiöst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker Norge valt ett bra ord: allt vi i Sverige kallar pensionärs-nånting heter där honnörs-! Nåt mer fusion-pass blir det inte för min del hur som helst. Man ska ha kul när man motionerar, inte känna sig "fel".

      Radera
  4. Hahaha! Nej, vi är inte likadant skapta, inte alls. Men vi är bra på olika saker. Å jag kan lugnt säga att jag heller aldrig haft förmåga att röra mig "koordinerat", oavsett vilken kroppsdel de handlat om. Å dans var/är det värsta jag vet. Undantag 1980-talets disco. Där kunde man röra sig precis som man ville och riskerade inte att trampa någon på fötterna;-)

    SvaraRadera
  5. de små kan, vårt äldsta barnbarn ålade sig som Lady Gaga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo då, även svenska småbarn dansar emellanåt, gärna framför teven, men inte som ungarna i Rio ...

      Radera