Faktum kvarstår: denna katt var min mammas enda husdjur i närmare sextio år. Hon fick den av mig i present. Jag köpte den för egna pengar, i en "bosättningsaffär" – jo, den hette så – som låg på Kyrkogatan i Arvika.
Porslinskatten, som bara är ungefär en decimeter hög, stod i skyltfönstret och jag förbjöd mamma att gå med in i butiken, ja så har historien i alla fall berättats för mig. Jag var kanske fem år gammal och hade uppenbarligen några kronor att spendera efter eget skön. Dyr var den förstås inte, förmodligen designad och tillverkad i Kina.
Det är väl ganska få presenter som får ett så långt liv. När min mamma hade dött blev det förstås ett evigt rensande, ja det är inte klart än. Och en porslinskatt med grumligt ursprung var bara en katt, inte en skatt. Eller?
Jag kunde inte slänga katten. Den står vid min säng i Barndomslandet. Framkallar minnen när jag tittar på den. Får väl förpassas till Myrorna eller soporna av nästa generation. Tills dess kallar jag den ett konstföremål, om än med ett litet frågetecken.
PS Jag kom inte ihåg det, men jag har, visar det sig, bloggat om katten i stolen tidigare, i samband med det där med hur barn väljer presenter. Här kan du också se en sak som Dottern valde till mig en gång för länge sedan!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
oväntat....! Något liknande ville min mormor köpa till mig, men min mor sa till henne att köpa en finsk brödkavel i stället! Det tyckte min mormor var lite knasigt... men brödkaveln finns kvar och jag har använt den drygt fem decennier:
SvaraRaderahttp://bp2.blogger.com/_WwCxSpQsio0/R4aj0QupdRI/AAAAAAAAGxc/sDRJ_trphdY/s1600-h/86kavel.jpg
En brödkavel är klart mer användbar än en porslinskatt även om den är söt ...
RaderaJag har inte bara något liknande, jag har en exakt likadan här hemma! Sant! Står IMPORT under den. En del porslinsfigurer har jag gett bort, men denna är så söt så den har jag behållit. Kanske fick jag den av en faster när jag var liten.
SvaraRaderaMen DET var ju rätt märkligt! Din kanske också har en liten historia dold bakom stolsryggen?!
RaderaDet står förstås IMPORT under min katt också!
RaderaI morgon kommer min kissekatt med i bloggen i onsdagsmixen med en länk till ditt inlägg här ;) Kissen var svårflörtad, ville inte vara med på kort ;)
RaderaVilket fint och varmt minne! Å på något sätt ser katten faktiskt värdefull ut. Då menar jag inte bara som minne utan även som objekt. Tänker omedelbart på Antikrundan här.
SvaraRaderaNja, tror kanske inte att Antikrundans experter skulle slå klackarna i taket om de finge möta min kissekatt ... men jag tycker det är kul att ha den kvar hur som helst!
RaderaVerkligen ett fint minne som du har med dig. Och klart att katten ska finnas i din ägo. Och den har ju sin plats i "Barndomslandet" och hos dig.
SvaraRaderaDen står faktiskt i mitt blickfång mer nu än den gjorde på mammas tid! Och det där med presenter som barn väljer, det är något särskilt med det. Barn väljer med hjärtat. Enbart!
Radera