Paraplyernas tid borde vara här – men den är förbi

Det är höst, vilket borde betyda paraplyernas tid. Men den är förbi. Märkligt nog! Av alla saker jag minns speciellt från min uppväxt är mitt första paraply en. Tror att jag fick det i födelsedagspresent, det hade stått högt på önskelistan. Att ha paraply gav vuxenpoäng, sådana man hela tiden eftersträvade … /.../

Favorit från förr.

Idag har jag ett ställ fullt med paraplyer i olika storlekar, en del ultralätta, andra gammeldags. Men de används nästan aldrig längre. Förklaringen är enkel: nu för tiden blåser det ju alltid småspik samtidigt som det regnar. Skulle vilja kalla det Den Nya Sortens Väder. Det handlar om ilskna kastvindar som tjuter fram mellan träd, över gator, in i minsta vrå. Väldigt aggressiva luftrörelser. 

Vilket nästan ofelbart leder till att paraplyet man nyss fällde upp vänder sig ut och in, spröten knäcks, det spända tyget går till och med sönder. /.../ Men sådana här regnskurar minns vi inte från förr, eller hur? Visst regnade det, men skyfall hörde inte till vanligheterna. Inte översvämmade källare heller. Inte drunknande bilar. Inte bortspolade gator och broar. /.../

Dagens klimatförnekare, de som inte tror att människan har försämrat möjligheterna för jorden att överleva, de borde väl också ha märkt något? I stället för att hävda att man kan strunta i en generell höjning av medeltemperaturen via olika utsläpp! /forts

Hela min text om varför paraplyernas tid är över finns att läsa på News 55, gratis ett tag innan den bara blir tillgänglig för prenumeranter. 

Copyright Klimakteriehäxan