Med hatten på!

Har orden "vårhatt" och "hösthatt" någon innebörd för dig? Det har de inte för mig, men de bär på en del minnen. Min mamma och hennes väninnor ville väldigt gärna ha en ny huvudbonad när vintern började släppa sitt grepp om oss, samma sak när löven blev gula och röda och la sig som en matta på marken. Det hörde liksom till.

Alltså åkte damerna till staden och uppsökte butiken som hette Hattbaren. Där fanns en modist som gjorde sitt bästa för att piffa upp tanterna som utgjorde hennes trogna kundkrets. Hem kom de med en skapelse som hade överkomligt pris och som, det övertygade de varandra om, var både klädsam och "modern".

I min generation har hatten nog aldrig blivit vad den en gång var, även om en och annan djärv människa utmanat sin omgivning med en vidbrättad historia i stället för en praktisk mössa som håller öronen varma. Ändå har jag ett gäng hattar som jag köpt. Anledningen är, tror jag, att jag gärna skulle vilja använda hatt men i grund och botten är för feg. För faktum är att det kan vara jättesnyggt!

En sorts hattar är jag hur som helst galet förtjust i, fast inte för eget bruk. Det är de där märkliga sakerna som framför allt sitter på förnäma brittiska damers huvuden, allrahelst när det drar ihop sig till bröllop. De sitter fastnålade i hisnande vinklar, kan vara stora som vagnshjul eller små som en hockeypuck. I det senare fallet skjuter det ofelbart ut saker ur dem: långa fjädrar, blommor, spiraler, svansar.

När jag besökt London (usch, alldeles för länge sedan nu) har jag brukat gå till något av de stora varuhusen och styrt mina steg mot hattavdelningen. På exempelvis Harvey Nichols är utbudet helt ljuvligt! Det är en sorts konstutställning, för visst handlar det om konst! Prislapparna matchar också dem som sitter på verk av mer eller mindre kända målare. Men att titta är gratis. Jag går omkring i Hattarnas Eget Land med ett leende på läpparna, förundrad över att sådant verkligen finns! Och att, uppenbarligen, någon köper!

Förr i världen hölls hattparad även i Stockholm. Damerna flanerade längs Strandvägen. Traditionen lades ner, men man försöker väcka den till liv igen. Efter engelsk modell uppmanas man också att ta på hatten och komma till diverse andra evenemang, precis denna lördag efterlyser Röda Korset på Lidingö "fina eller roliga" hattar till Skärsätra torg. Där ligger en av deras scond hand-butiker, och där ska hattarna sedan säljas, till förmån för verksamheten.

Hur som helst blev jag riktigt uppiggad av det jag såg i ett skyltfönster på Regeringsgatan i veckan. Jätteskojiga hattar! (Inser att liknande säkert finns på NK, men där är jag i princip aldrig.) Naturligtvis är stockholmsvarianterna ljusår från de brittiska, men ändå. Och nej, nån ny hösthatt blir det inte för min del!

Faktum är att min mamma också slutade med de där inköpen. Förmodligen blev hattarna inte använda särskilt ofta, det var nog roligare att satsa några kronor på en snygg klänning eller väska. Jag förstår henne

Alla hattarna på mina bilder kommer från Axel Rydström Eftr, Regeringsgatan 85
i Stockholm.

Copyright Klimakteriehäxan