Läskigt

Veckans tematrio ska lista LÄSKIGHETER, vill Lyran med noblesserna. Och då måste det inte vara med betoning på LÄS, som jag förstår det.
Jaha, vad kan jag då ha för elände att bjuda på?

Jo för all del, den bok jag läser just nu och snart är färdig med, den är faktiskt riktigt otäck. Sorglig och läskig på en gång. Det gäller "Florence Stephens förlorade värld" av advokatparet Lena Ebervall och Per E Samuelson. En rättsskandal som nådde sin högsta punkt på 50-talet, då Sveriges i särklass trognaste rojalist, "Fröken på Huseby", hade blivit bortkollrad och totallurad på en riktigt rejäl förmögenhet.

Hon fick skylla sig själv, kan man ju tycka, men stundtals gör läsningen riktigt ont. Att tanten aldrig fattade hur illa det var ställt, hur tarvliga hennes "vänner" var, hur mycket papper hon skrev på utan att fatta ett skvatt – och att prinsen, som hon öste all sin kärlek över, inte kunde brytt sig mindre. Bra bok är det, jag ska bita ihop och läsa även det bittra slutet! Historien är sann, ska ni veta.

Men jag har varit med om liknande förr, på bio och i tv-soffan: aktörerna är så korkade och blir så lurade att jag helt enkelt inte står ut. En svensk tv-serie hette "Tusenbröder". Jag blev tvungen att sluta titta, eftersom de unga männen det handlade om med öppna ögon gick rakt i fördärvet, i tron att de var på väg mot Det Stora Klippet. Minns det än med en rysning. Olidligt.

Läskigt nästan i överkant blev det också när Stephen King skrev "Lida" (Misery) om bestsellerförfattaren som, svårt skadad i en trafikolycka, kidnappas och hålls inlåst av en kvinna som är galet förtjust i hans böcker. Själva olyckan kunde han skildra väldigt trovärdigt, han hade själv varit med om en liknande.

I hopp om att slippa ut ur huset där han hålls fången skriver han en ny bok så som hans kidnappare vill ha den, men upplösningen låter vänta på sig medan läskigheterna radar upp sig ... King är en mästare i genren.

Det finns också en väldigt vanlig scen som upprepas med små variationer i krimfilmer. En ensam polis eller spanare, gärna kvinna, går in i ett stort kolmörkt hus, utan vapen men med ficklampa. Lampskenet dansar och vi som tittar VET att här inne finns FARAN, boven, mördaren. Vi som tittar är på vippen att återgå till nagelbitarstadiet. Och så händer det ...
Mänsklig ondska ÄR verkligen skrämmande, i så många tappningar!

Copyright Klimakteriehäxan