söndag, augusti 04, 2019

En träff med Vincent

Vad var det han hade, den där Vincent van Gogh, som gör att en internationell jättepublik aldrig tröttnar på honom? Att hans ena öra bara var halvt kan ju inte räcka för att hålla intresset uppe ...

Men hans verk finns i de finaste samlingarna, hans motiv mångfaldigas i billighetsupplagor på både möjliga och omöjliga föremål, några av hans bilder känns igen av precis alla, även om de inte är ett smack konstintresserade eller har en aning om vem konstnären var.

Historien om örat skulle förstås kunna fungera som "krok" för den som vill väcka intresse. Varför skar han av sig större delen av högerörat med ett rakblad? Och varför slog han in den avhuggna biten i en bit tidningspapper och gav den till en person som jobbade på bordell (dörrvakt eller prostituerad, det är också oklart)?
Det där hände dagen före julafton 1888. Ett och ett halvt år senare begick han självmord. Då var han 37 år gammal. Och deprimerad.

Det råder ingen tvekan om att denne nederländske målare levde ett dramatiskt liv om än kort. Ibland har expertisen hävdat att incidenten med örat berodde på ett gräl med kollegan Paul Gauguin. Senare teorier går ut på att det var nyheten om att en älskad bror skulle gifta sig som gjorde Van Gogh rasande. Sanningen får vi aldrig veta.

De där bilderna som känns så typiska är ofta landskap, stilleben eller självporträtt. Solrosor visste han också att fånga med sina kraftiga penseldrag så att betraktaren känner ljuset och värmen som blommorna förmedlar. Men berömmelsen kom efter Van Goghs död. Medan han levde lär han bara ha sålt en enda tavla.

Trots att konstnären dog ung lämnade han massor av verk till eftervärlden. Inte nog med det, han har oavbrutet inspirerat och inspirerar fortfarande andra att producera historier kring honom. "Loving Vincent" hette en alldeles märkvärdig film som jag såg på bio i fjol. I den hade polska animatörer förvandlat de numera klassiska verken till rörliga bilder, helt fascinerande.

Åtminstone fem långfilmer har det blivit genom åren, den första redan 1956. Dessutom har en av mina sanna musikidoler, den amerikanske singer-songwritern Don McLean, hyllat konstnären i sin låt "Vincent". Först nyligen fattade jag vem texten handlade om. Den blev en hit, tillsammans med "American Pie" som också var namnet på själva LP:n (eller albumet, som man säger numera ...)

Och så nu då: en helt fantastisk konstutställning, "Van Gogh Alive", på Hadeland Glassverk utanför Oslo. Här sitter besökarna i mörker. Några har helt enkelt lagt sig på golvet. På alla väggar visas Van Goghs bilder. Texter som han skrivit följer bilderna, i konstnärens egen handstil (översatta till norska och engelska). Tidstypisk musik ackompanjerar målningarna, som bearbetats så att de till och med stundtals känns rörliga.

Det här sättet att visa konst är bara några år gammalt. Tekniken som används heter SENSORY4. Det bygger på upp till fyrtio HD-projektorer, flerkanalig rörlig grafik och surroundljud med biokvalitet. Resultatet är faktiskt riktigt, riktigt häftigt! Kräver utrymme förstås, inget för ett litet mysgalleri i Gamla Stan ...

Om du råkar ha vägarna åt det hållet och är lite road av konst (och glas, för all del!) är Hadeland värt en utflykt enligt mitt sätt att se. Oklart när det kommer en ny chans till en träff med Vincent! 
Så vänta inte. Utställningen stänger den 18 augusti.

Uppdatering: Van Gogh Alive kan också ses på Kalmar slott, t o m den sista oktober.


Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. När jag var ung var just van Gogh och Gauguin mina absolute favoritmålare. Var väl cirka 15 år och jag samlade på precis alla böcker om båda konstnärer. Ja, Toulouse Lautrec var en annan som jag beundrade och hade massvis av bilderböcker av.

    Så japp, jag förstår din entusiasm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev nog trots allt mest impad av utställningens form, kändes väldigt nytt och "modernt" ... Toulouse Lautrec var en tidig favorit hos mig också, liksom Paul Klee!

      Radera
  2. Heisann, hadde planer om å dra til Hadeland for å se projeksjonene, men det ble aldri klaff på datoen... og jeg kom meg heller ikke til hulene i Frankrike. Men jeg fikk vært i Saint Rémy, ikke så dumt det heller!

    SvaraRadera