lördag, augusti 14, 2021

Veckans mening – om närgångna män

Hur har kvinnosynen i Sverige förändrats på de senaste århundradena? Inte särskilt mycket, kanske. För när jag väljer Veckans mening denna gång låter jag en mansgris ge sin syn på flickor just när 1700-tal blir 1800-tal. Han säger det så många envist upprepat sedan dess, även om Metoo-rörelsen fått en del att dämpa sig. Meningen hämtar jag (för andra gången) ur den historiska romanen "Pottungen"av Anna Laestadius Larsson eftersom den uppfyller kravet Skriv-Robert ställer: det ska vara en mening som får läsaren att hejda sig ett ögonblick.
Det är min erfarenhet att kvinnor endast spelar stränga i kärlek och att deras bannor när en man närgånget uppvaktar dem egentligen inte är så allvarligt menade, utan tvärtom ofta ett rop efter mer.

Tror faktiskt att jag hänger på en mening till hämtad lite senare i boken, men den kompletterar och förtydligar ytterligare den tidens kvinnobild, den vi förhoppningsvis ändå fjärmat oss en bit ifrån:
Kvinnan levde i en parallell värld som var anpassad till den feminina svagheten, en värld som de ständigt var upptagna med att försköna.
Jojo.

Copyright Klimakteriehäxan

16 kommentarer:

  1. Kvinnors dygd är inte lika viktigt nu som för hundra år sedan...


    Per Anders Fogelström har en stark plats i svensk kanon:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2020/05/de-hundra-basta-bockerna.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker definitivt att PAF hör hemma där. Oavsett vad man tycker om begreppet "kanon".
      Dygd är inte ord som används särskilt ofta nu för tiden ...

      Radera
  2. feminin svaghet, det låter något! hela världen är full av starka kvinnor som föder barn, sköter hus, hem occh företag. som de alltid har gjort medan männen varit ute och fört krig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis!!! Men det hade man inte fattat då ...

      Radera
  3. Jag har just läst Klubben av Matilda Gustavsson. Det är väl synsätt som i den första meningen som lagt en grund till Arnaults övergrepp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, den s k Kulturmannen hade nog känt sig hemma på 1700-talet.

      Radera
  4. Urk vilket synsätt!

    SvaraRadera
  5. Verkligen ett par meningar som både "känns och tar". Långt in i märgen. Har läst boken och minns att jag också reagerade starkt både på dessa två och en del andra.
    Instämmer också med Robert i det han skriver om "Klubben" och Arnault.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyttigt att bli påmind om hur det faktiskt sett ut, kan jag tänka. För lite bättre har det absolut blivit!

      Radera
  6. Helt sanslöst att man förr kunde anse kvinnor som svaghet. Jag hade en farmor, född på 1800-talet, som tog för sig och utbildade sig till lärarinna med strålande betyg.
    Övergrepp har tyvärr alltid funnits och finns, så illa sorgligt. Även år 2021.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övergreppen kan nog aldrig få en nolla i statistiken. Visst är det eländigt!

      Radera
  7. De första citatet är väl fortfarande högaktuell i samband med våldtäkter har jag förstått. Det är fortfarande många som inte anser att ett NEJ faktiskt betyder NEJ.

    Att se kvinnor som svaga - ja, även det är väl fortfarande en åsikt man har bland annat i Indien och Afghanistan, nu mera än någonsin, då talibanerna återigen tar över staten.
    Otroligt med tanke på att vi ändå skriver 2021...

    SvaraRadera
  8. Usch. Just nu känns sånt där extra hemskt, iom vad som händer i Afghanistan. Vilken mardröm. Så himla skrämmande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fruktansvärt - och det känns som om världen bara ser på och noterar talibanernas framfart.

      Radera