söndag, augusti 22, 2021

Mera Fröding på självaste födelsedagen

 Gustaf Fröding blev bara 50. På hans byst utanför födelsehemmet i Alster
ser han ändå ut som en gammal man.

I dag för exakt 161 år sedan föddes en liten pojke som kom att bli folkkär, framgångsrik, sjuklig  och väldigt olycklig. Jag står i rummet där han såg dagens ljus, på Alsters herrgård strax utanför Karlstad, det som numera också är Gustaf Frödings minnesgård och jag är tillbaka för andra gången på kort tid.

Vi är fyra i gruppen, och jag vet ju: i den här kvartetten är det bara jag som bär Gustaf i mitt hjärta. Jag gjorde plats för honom där för mycket länge sedan, inspirerad av min mamma och "Räkan", en lärarinna i svenska. Lärde mig hans dikter utantill, deklamerade på värmländska, sjöng rader som fanns tonsatta. På väg från Stockholm till Barndomslandet har vi nu stannat för lunch här, på mitt initiativ. Nu presenterar jag nästa förslag: man kan gå på en vandring med guide runt gården och lära känna poeten lite bättre.

Kort tvekan. En fråga: tar det mer än en halvtimme tror du? Cirka fyrtio minuter får jag veta när jag kollar, får OK på förslaget och löser våra biljetter för en femtilapp styck. Jag håller tummarna: måtte inte mina vänner få spader nu ...

Vi knallar runt på grus och gräs, får höra historien om den brokiga familjen som ständigt flyttade, om hur äldsta dottern fick iklä sig mammans roll när föräldrarna var bortresta, en roll hon behöll gentemot Gustaf livet ut. Vi ser syrenbersån och den förtrollade stenen, vi inser hur olycklig den unge Gustaf var som aldrig fann kärleken utan fick gå till prostituerade. Flickorna han älskade såg inte åt honom.

När Fröding fick ett arv tog han pengarna med sig till studentkamraterna i Uppsala och lät dem ta för sig, vilket de gjorde. Att betala tillbaka var uppenbarligen aldrig aktuellt. Studierna blev det inte så mycket bevänt med heller, men dikter skrev han. Så småningom blev han "upptäckt" av Albert Bonnier, som gav ut hans poesi. Det blev ungefär 400 dikter totalt.

Gustaf Fröding kom att bli riktigt folkkär, det vet vi, men frågan är om han begrep det själv. Han var bara femtio år när han dog, på Djurgården där han bodde med kvinnan som blev hans vårdarinna de sista åren. Och tro mig eller ej, men denna sorgkantade livshistoria rör mina kamrater på djupet. En bra guide gjorde förstås sitt till. Men ser jag inte rent av en liten tår komma trillande när hon berättar hur poetens liv slutade, där på Villa Gröndal i Stockholm?

En speciell utställning finns på övervåningen till gårdens huvudbyggnad. Nu fick vi gå upp för trappan, efter att pandemin hållit den stängd. I hörnrummet föddes han. Vi ser den franska panoramatapeten, kakelugnarna, golvuren, de eleganta möblerna i den tidstypiska inredningen. När vi lämnar Alster bekom oss tror jag att Gustaf Fröding fått några nya beundrarinnor ... det är aldrig för sent, förstås! 

Pampiga golvur, pelargoner hör till miljön.

"Harrgårstösa i äppelapla" heter en av Frödings dikter. Fast det handlar förstås om
en astrakan, detta är av annan sort.

En bit av en panoramatapet att imponeras av.

Kakelugnar i original.

Gustafs syster Cecilia tecknade sin bror.

Vita blommor dominerar den härliga rabatten framför huvudingången.
Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Stället är väl värt att besöka!

      Radera
  2. Tack för besöket. Så roligt att komma tillbaka hit för det gör jag nog inte förrän till advent då det nog blir en jobbresa hit. Övriga år brukar det bli ett par resor varje år.
    Fröding är en favorit och det är med stor glädje jag alltid återvänder till Alsters herrgård och Alsterdalen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och pluspoäng för den goda maten! Hantverksutställningen innehöll också väldigt fina grejer!

      Radera