I seriernas grepp

Veckorna tenderar att gå med en rasande fart! Det är på väg att bli helg igen, skulle man missa att det är torsdag i dag så påminner Mia i bokhörnan med sin helgfråga. Hon har noterat vad många av oss har märkt: att författare väldigt gärna skriver serier av böcker. Går den första hem hos läsare och recensenter ligger uppföljaren strax på bokhandelsdisken – ja, ibland betyder recensenternas åsikter mindre för försäljningen än den alltid pålitliga mun-mot-mun-metoden. 

Ingen nyhet direkt, inte för oss som växt upp med Kitty, Sprakfålen, Cherry Ames och Fem-böcker. Eller i modernare dagar när ungarna levt in sig i berättelserna om Eddie, Pettson eller Mamma Mu för den delen. I tonåren missade jag ingenting av Sergeanne Golons Angelique-böcker, och Ed Mc Bain har jag också ägnat mig åt, liksom Donna Leons polishistorier i Venedig. Men frågan är nu alltså denna: Följer du någon bokserie?

Tja, jag gör väl det, antar jag, eftersom jag strax ska ta tag i sista boken om Rebecka Martinsson av Åsa Larsson. Det har blivit inte mindre än sex delar, den avslutande "Fädernas missgärningar" inräknad.

Om jag tänker tillbaka finns det självklart serier som jag läst också som vuxen. Vilhelm Mobergs utvandrarserie är oförglömlig, PA Fogelströms Stockholmssvit likaså. När Håkan Nesser skrev om Van Veeteren hängde jag ofta på, men nu tror jag att han gjort slut med den kommissarien?

Har också bekantat mig med Harry Hole, en man som är en norsk James Bond eller något. Han kommer i alla fall levande, om än ärrad, ur alla ruskiga knipor som Jo Nesbø uppfinner åt honom. Den jag läste senast fick mig dock att tro att Harry Holes historia var all, men så var det tydligen inte, sägs det. Får ta reda på hur det gick, egentligen. Tretton delar har det blivit. Imponerande!

I grund och botten försöker jag nog undvika att fastna i nya långa bokserier. Det där med tiden, ni vet ... Men tv-serier händer det att jag slukar i god takt. De tar fortare slut.

Vill härmed visa att jag gjort en berömvärd insats, dvs deltagit i bekämpningen av den invasiva växten lupin. Detta genom att i all enkelhet plocka en rejäl bukett ... Lupinen gör sig utmärkt bra även som snittblomma! Och man kan ta precis hur många som helst utan att någon blir arg!
Vasen, som jag också gillar, är ett reafynd från Zara Home.

Copyright Klimakteriehäxan