Så här dagen efter vill i alla fall Enligt O hålla flaggan flygande lite till genom att fundera över hur vårt land skildrats i litteraturen. Veckans kulturfråga är: Vilka böcker tycker du beskriver Sverige på ett bra och intressant sätt? Häng med mig till landets nordligaste del, till Västkusten och till Småland!
Först riktar jag blicken mot Norrland och den svenska gruvdriften, som varit otroligt betydelsefull. Ernst Didring (1868-1931) skrev en trilogi om den s k Malmbanen, som lät tågen köra mellan Kiruna och Narvik. Serien heter kort och gott "Malm". Den kom ut 1914-1919 och bjuder på storslagna äventyr med viss verklig bakgrund.
Att jag läste den beror märkvärdigt nog på att jag fick tips om den av ingen mindre än Arne "Envojen" Lundberg. Han var en superkändis en gång i tiden, VD för LKAB, och jag träffade honom i samband med ett tv-reportage. "Den ska du läsa", sa Lundberg, och han var ju en gubbe man inte sa emot ... han hade rätt dessutom, bra berättelse!
Det blir en klassiker till: "Rosen på Tistelön" av Emelie Flygare-Carlén. Om det hårda livet i Bohusläns skärgård på tidigt 1900-tal. Det blir både kriminalitet och romantik, även här med en mordhistoria ur verkliga livet i botten. Själva Rosen heter egentligen Gabriella och kring henne snurrar historien.
"Alla vi barn i Bullerbyn" och dess uppföljare är några av Astrid Lindgrens mest populära böcker. Om den lilla småländska byn som väldigt mycket liknar en paradisisk idyll där ungarna klättrar i träd och ständigt hittar på lite egna äventyr. I trädgårdarna blommar äppelträden och i butiken köper man falukorv, av den bästa sorten.
Inser att det är det "gamla" Sverige som beskrivs i mina böcker. Finns förstås massor nyskrivet som också tecknar bilden av landet. Men utan insikt om det som varit kan vi inte förstå det som är.
Inlägg
intressant med svensk gruvindustri, viktigt inslag att Sverige utvecklades och blev rikt, det andra viktiga var att alla fick gå i skolan, oavsett inkomst eller kön.
SvaraRaderaDen norrländska järnmalmen har betytt enormt mycket. Skolgången också. Förstås.
RaderaIntresset för firande av nationaldagen verkar öka för varje år som går. Och det är ju bra, även om minst hälften av den svenska befolkningen tycker att Midsommardagen borde vara vår nationaldag...
SvaraRaderaVad gäller talmannen så hade jag nästan slagit vad om att han är gay, men det vadet hade jag alltså förlorat.
Googlade hans fru, som jag aldrig sett förut. Nu har hon ju en viss kroppsform som inte är såååå lätt att klä om man säger så. Genom "konstig" och därmed iögonfallande klädsel vill hon kanske leda bort blickarna från resten... Bara en gissning.
Ökar intresset??? ja kanske. Det brukar alltid vara mycket folk på Skansen den 6 juni, vet inte om det ökat.
Raderatalmannen Andreas Norlén håller alltid sin fru i handen på officiella tillställningar 💕
RaderaVilken tur att han inte rantar runt med andra fruntimmer.
RaderaJa, hon var lustigt klädd hon som satt bredvid vår drottning, och hon småtittade på Silvia vid flertal tillfällen. Ljuvliga Bullerbybarnen, minns de första filmerna där barnen inte pratade på filmen utan Lisa var "uppläsare" eller vad man säger genom hela filmen. Vi på Saltkråkan är ju också väldigt svenskt, som jag gillade mycket
SvaraRaderaKungligheterna är alltid eleganta och det är naturligtvis inte lätt att "tävla" med dem - men jag är säker på att talmannens fru kan få proffshjälp med sina kläder - det har han råd med och hon behöver det. Någon borde berätta för henne att det finns stylister. Om man nu inte kan själv.
RaderaKul tema! Tänkte också på några barnböcker; både Bullerbyn, Saltkråkan och Emil. Men även Selma Lagerlöf "Nils Holgersson".
SvaraRaderaVad gäller Norrland kom jag inte direkt på någon; Men kanske "Barnen från Frostmofjällen"
Nils H borde ju vara självklar, men jag tycker det är Selmas tråkigaste bok ...
RaderaNils H är en skolbok… och tornedalsfinnar är inte ens med, hela orten finns inte med…!! Som samer… 🥲
RaderaJo den var ju en beställning för användning i skolan. Misstänker att väldigt många orter aldrig omnämns. Det var nog oundvikligt. Men Nils H kom alltså inte med hos mig! Selmas tråkigaste bok!
Raderahistorielösheten brer ut sig. det är viktigt att känna till historien. skönlitteraturen kan vara till stor hjälp här. ta till exempel Sara Lidmans Järnbaneepos i sju delar om hur järnvägen byggdes och Västerbottens inland befolkades
SvaraRaderaHar inte läst Lidmans, blev väldigt nöjd med Didrings järnvägsbyggarhistoria!
RaderaSpännande val. Tack för dem!
SvaraRaderaTror inte många av dagens bokvänner har läst Didring. Lite synd. Men den skadan går ju att reparera!
Radera