I Barndomslandet ser man dem alltid mot bakgrund av snö, eftersom bara en del är flyttfåglar, många stannar kvar. Medan kåken var bebodd utan avbrott hade de sitt eget lilla hus, laddat med havregryn och solrosfrön. Visst fick de dela med sig till andra, men de snyggaste och mest välkomna gästerna var ändå de små bulliga med rött bröst.
En dag för väldigt många år sedan var nog en av dem alldeles ovanligt utsvulten. För han glömde landa i fågelstugan och kraschade i stället rakt in i köksfönstret. Vi hörde dunsen. Gick ut och tittade. Där låg den, död och röd i den vita snön. Och kan ni tänka er, mina föräldrar tog upp den och beslutade att den skulle bli vår gäst för alltid.
Domherren blev uppstoppad och satt på en pinne, och pinnen hamnade på väggen i vardagsrummet. Där har den suttit i alla år och sett i princip likadan ut, även om en vinge ramlade av en gång – jag satte genast tillbaka den och den sitter kvar än!
Om det beror på den så dramatiskt förolyckade finken vet jag inte, men domherrarna har en speciell plats i mitt hjärta. Just nu dricker jag mitt morgonkaffe tillsammans med dem, och på köksgardinen i "vintermodell" sitter de i runda trädkronor.
Snart våras det, och då drar de sig tillbaka till skogen igen. Då får gardinerna bytas ut mot något i andra färger, och kaffemuggen flyttar bak i köksskåpet till nästa säsong. Så på vis är mina domherrar faktiskt flyttfåglar! Den på väggen är bara undantaget som bekräftar regeln. Den stannar kvar.
Inlägg
Så fint att den "lever" kvar hos dig. Ser väldigt sällan några Domherrar här. Ha en bra eftermiddag =)
SvaraRaderaJa visst är den fin! Tror inte det dräller av dem i allmänhet, vare sig levande eller uppstoppade.
Raderadomherre är favorit, men den är ju inte flyttfågel utan strykfågel
SvaraRaderaMen som jag förklarar: två av mina tre flyttar ... fast den på pinnen sitter kvar ...
RaderaSedan påstår åtminstone Google att en del domherrar drar ner åt mellersta Europa när vi har som kallast här. Alla gör uppenbarligen inte likadant.
Visst är det en domherren en vacker fågel. Trodde du skulle skriva att dina föräldrar gav domherren en fin begravning, men de stoppade upp den. Sorry men uppstoppade djur är inte min grej - grrrrrrrr;-)
SvaraRaderaDetta är enda uppstoppade djuret som går att hitta i min närhet, och det är ju inte precis en jakttrofé att skryta med ... glömmer aldrig den döda gråsparven vi hittade och som jag och Dottern gav en stilig begravning. Just klara hejdade hon oss: Mamma, vi ska väl sjunga också? Javisst ja, sa jag, vad ska vi sjunga? Hon fungerade kort och sa sen: Vi kan väl ta den där "Ja må du leva".
Raderavisst var domherren vanligare förr. så trevlig. gillar att äta frukost med koltrasten och hans fru. snart dags för altanhäng!
SvaraRaderaÅ, ingen sjunger vackrare än koltrasten, nu är han snart i full fart! Ser fram emot det!
RaderaMen så fint att stoppa upp den. Det händer här också att någon krockar in i någon ruta här med. Nu har vi lyckats rädda de mesta genom att lägga den i en kartong med en filt för att återhämta sig. Thomas min granne som är fågelskådare, vi brukar vara ute och gå i skyggen ofta då säger han ibland: Här du domherrarna? Bara jag har hörapparaterna på mig hör jag dom.
SvaraRaderaJag tycker också att det var lite gulligt: mina föräldrar tyckte synd om den söta fågeln och beslutade att ge den evigt liv!
RaderaTyckte senast i går att fågelkvittret verkligen börjar komma igång på allvar. Härligt!