Skyltsöndag för tjejer

Inte för att jag vet, men kanske kan man om man går in under den här skylten komma ut som en snyggare människa ... Vill du prova så hittar du stället på Södermalm i Stockholm, jag kan återkomma med exakt gatuadress vid behov!

Det blir skyltsöndag med tema i dag, vilket beror på att det handlar om tjejer. Till exempel Nilla som just fyllde 50 och fick grattishälsning modell större på bilens bakruta. Betvivlar att hon tillhör mina trognaste besökare, men Nilla, om du dyker upp: stort grattis i efterhand!

Linda heter min kära Dotter och nog för att hon är fin, men hon skyltar inte med det så här oblygt, i alla fall inte än så länge och så vitt hennes ömma moder känner till ... den här snyggingen finns i Arvika.

Sist men inte minst: en viktig skylt som visst råkade hamna lite mellan både det ena och det andra på 55:ans buss. Men det är Rosa Bandet-månad och vi blir påminda om hur viktigt det är att hörsamma kallelsen till mammografi. Att få den möjligheten är guld värt och ska inte missas av någon! Gå dit!

Undersökningen är mycket enklare än att känna/klämma/palpera sina egna bröst, om du frågar mig. Dessutom mer pålitlig. Bröstcancer drabbar alldeles för många, uppåt 8000 kvinnor per år i Sverige, och även om allt fler kan räddas numera är det ändå för vanligt att de drabbade dukar under av eländet. Tidig upptäckt är superviktigt.

Skyltsöndagsprojektet rullar vidare med BP bakom ratten. Vi är ett gäng bloggare som ständigt jagar skyltar och förevigar dem. Kanske är de snygga, extra fula, jättesmarta eller roliga: alla varianter är välkomna och du hittar dem enklast om du kollar i BP:s högerspalt där de dyker upp.

Copyright Klimakteriehäxan

Fredagsfrågor på en söndag

Gerbera och krysantemum = höstblommor.

På fredagar brukar jag plocka upp Elisa Matildas fem fredagsfrågor, men den här gången dök de upp för sent för mig. Vilket väl inte hindrar mig från att svara i dag, även om det råkar ha blivit söndag? Nä, tänkte väl det. Det handlar om planering, vilket inte är min bästa gren ...

1. När planerade du senast något av typ fest eller event? Firade vår 40-åriga bröllopsdag i augusti med ett kalas. Det blev lyckat, men jag hann inte prata med alla gäster ... 
2. Är du den som gärna organiserar aktiviteter? Mer sällan nu än förr. Då hamnade jag lätt i festkommittéer och liknande.
3. När har du nyligen upplevt plötsligt ändrade planer? Inget värt att komma ihåg.
4. När planerade du något som sen fick dig att känna ”aldrig igen”? Minns med fasa något barnkalas med för många deltagare. Någon grät, släppte inte pappa. Någon ville inte ha tårta. Någon ville inte ha glass. Någon ville verkligen inte vara med i den leken ... svettigt!
5. Vad har du för planer i oktober? Nästan inga, tror jag. Det rullar på i invanda banor, livet. Gott så. Inser att det börjar bli dags att hämta varmare ytterkläder från källaren och lägga sandalerna på hyllan. Går inte längre att förneka att sommaren tagit slut.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hösten

Ramlade över en originell bok som jag tror är tänkt för flickor flera decennier yngre än jag, men nu blev jag i alla fall nyfiken. Det som gjorde att jag fastnade var att Lovisa Burfitt gjort illustrationerna till "Mademoiselle Oiseau och landet Argentine", skriven av Andrea de la Barre de Nanteuil. 

Båda de här svenska tjejerna arbetar i Paris modekvarter, och det är Burfitt som "skapat" Mademoiselle Oiseau. Figuren debuterade på en porslinsserie som Burfitt designade. Nu har Mademoiselle fått sin historia berättad! Det visar sig att en ung flicka dyker upp och vänskap uppstår mellan två synbart väldigt olika kvinnor. 

Tidigt i historien fann jag Veckans mening, den som Skriv-Robert brukar efterlysa och som ska ha fått mig att hejda mig om än väldigt kort i min läsning. Denna gång en väldigt årstidsanpassad mening som kittlar både min fantasi och min näsa:

Hösten doftar nyfödd ulltuss.

Känner ingen doft av bladet, men det gläder ögat med sina färger!

Copyright Klimakteriehäxan

En favorit från 60-talet gör comeback!

Fin va? Bild från Rodebjer.com

Plötsligt är han stekhet igen, 85-åringen Carl Johan de Geer, konstnär och designer och författare – ja hans "etiketter" är många. Wikipedia listar: svensk friherre, konstnär, författare, filmskapare, musiker, designer, kulturjournalist, fotograf, skådespelare och scenograf.

Nu har modeskaparen Carin Rodebjer gett honom en renässans. Hon har plockat upp textilmönstret Rendezvous i en ny kollektion. Här finns klänningar, kjolar, byxor, blusar och naturligtvis (eftersom det är Rodebjer) en kaftan. CJdG skapade mönstret på 60-talet och sedan dess har det liksom vägrat försvinna!

Det här är inte första gången som Carin Rodebjer använder ett klassiskt svenskt mönster från förr i sina kollektioner. När det blev Gocken Jobs "Ros och lilja" som fanns i alla möjliga plagg 2019 blev man (läs jag) hur sugen som helst, men så var det ju det där med prislapparna också ...

CJdG har haft ett märkligt liv och det har han berättat om, både i radio och tv och flera böcker, klart läsvärda, som exempelvis "Jakten mot nollpunkten". Nu är hans nya självbiografiska "Fläckar" ute. Kolla omslaget, visst är det suveränt! Och, som ytterligare ett exempel på hans bredd: han är också mannen bakom den populära barnboken "Örnis bilar" som han gjort (tillsammans med Jan Lööf) till sin son (som egentligen heter Ernst).

Även om du nu inte rusar till Rodebjersbutiken (den i Stockholm ligger vid Norrmalmstorg) med kreditkortet i beredskap kan du möta CJdG i "Min sanning", program på SVT Play där han samtalar med Kristian Luuk. Riktigt bra! Piggare 85-åring får man leta efter, troligen utan att hitta någon.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det vore intressant att veta hur många ägg man förstör innan man lärt sig knäcka dem som en "riktig" kock gör: med en hand, utan spill och utan skal i smeten.  

Att välja läsning

Vilken bokform gillar du bäst, e-bok, inbunden, ljudbok eller övriga? Det är Mia i bokhörnan som undrar.

Jag vill helst inte välja bara en, även om jag trots allt helst läser på papper. Men ljudböcker fungerar jättebra på promenad, på bilresor. E-bok är bra för att en sådan inte tar någon plats i väskan (mer än läsplattan förstås, men där kan ju finnas många titlar). Inbundna böcker undviker jag eftersom de är både dyra och, framför allt, tunga. Pocket vinner i längden! Fast jag vill ha lite av dem alla.

Copyright Klimakteriehäxan

Ännu en pristagare jag inte läst

Är emellan böcker. Vad ska jag då ta tag i? Någon av de halvt lästa, som "Havsörnens skrik"?  Eller ska jag hämta Marianne Lindberg de Geers "Faktiskt tyvärr" på biblioteket, en relativt ny bok som jag köat för?

Med tanke på dagens stora litterära nyhet borde det väl bli något av Jon Fosse. Men en serie om sju böcker lockar mig faktiskt inte ett skvatt!

En otrolig bredd har han uppenbarligen den norske Nobelpristagaren, som debuterade för 40 år sedan. Han har skrivit romaner, lyrik, mängder av drama (som uppförts flitigare än Shakespeares verk!) och till och med barnböcker. Och experterna verkar nöjda med valet. Jag kände åtminstone igen namnet ... men har inte läst något han skrivit.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om prisdrömmar

Mycket få av oss går förstås omkring med drömmar om ett stort pris; de flesta vet att de aldrig kommer att uppmärksammas för något som de har åstadkommit. Stort eller litet. Detta kan man sörja, i mörka stunder till och med betrakta som ett misslyckande.

-Niklas Wahllöf i dagens Dagens Nyheter, apropå Nobelpriser, specialintressen och allmänbildning med mera. I dessa förmiddagstimmar går förstås en och annan författare i "tänk-om-ändå"-läge.

Läckberg på finaste listan

Dagen före Nobelpris-tillkännagivandet fick Camilla Läckberg en present som förmodligen är värd mer än flera Nobelpris. Hennes debutbok "Isprinsessan", den första i Fjällbacka-serien, finns med när Times Magazine listar de 100 bästa deckar- och thrillerböckerna någonsin. Och det gäller från 1800-talet fram till i dag!

Läckberg har hamnat i fint sällskap: John Le Carré, Dostojevskij och Agatha Christie, till exempel. Ytterligare två svenska författare finns med: Henning Mankell och Stieg Larsson. Att Läckberg går hem i USA, det har varit tydligt länge genom strålande recensioner i de stora drakarna och fantastiska försäljningssiffror.

Lustig nog har jag läst "Isprinsessan" och tyckte att den var usel. Har läst väldigt lite av Läckberg efter det. Hade jag alltså kanonfel? Måste kanske läsa om den. 

Om du vill kolla in hela listan så finns den här, bara ett litet klick bort!

Copyright Klimakteriehäxan

UPPDATERING: Bara tio av de listade titlarna har jag läst. Men inte gillat dem alla ...

CITAT om den eländiga butiksdöden

Det har länge talats om ”butiksdöden”. Bara under 2021 minskade antalet kedjebutiker med 520 stycken – hela 3 procent av beståndet på bara ett år.
Samtidigt som lokaler gapar tomma i stadskärnorna breder ett annat ont ut sig: stora köplador utanför staden som bäst nås med bil. Det är lätt att säga ”om folk velat handla i butikerna i stan i stället hade de gjort det”. Men jag vägrar tro att det vi vill ha är dessa enorma komplex utan fönster.
Det är inte en osynlig hand som lett utvecklingen. Medan politiker under 1900-talet lade möda på att spränga sönder de gamla stadskärnorna såg stora lågprisföretag en framtid där de kunde locka ut konsumenter att handla på mark som var billigare att hyra. När väl ett Ikea-varuhus eller en stor livsmedelsaffär var på plats utanför staden följde andra butiker efter.

-Max Hjelm skriver om den sorgliga butiksdöden i Dagens Nyheter i dag. Vi ser den här utvecklingen överallt, oavsett i vilken stad vi bor; stor eller liten. Går det att vända eller åtminstone hejda?

Dags för Nobelpris

I morgon är det litteraturens Nobel-dag. Vilket får Enligt O att ställa veckans kulturfråga så här, det blir en dubbel: Vem vill du helst se som årets nobelpristagare i litteratur? Vem tror du att det blir?

Jag gissar aldrig rätt och mina gamla favoriter fortsätter utan just detta pris. Tänker på Joyce Carol Oates och Margaret Atwood. Chimamanda Ngozi Adichie och Jennifer Clement bör väljas, om något år när de hunnit skriva lite mer. 

Mest troligt är att jag aldrig hört namnet på den som belönas i år. Tycker inte att Knausgård ska ha det. Men en man tror jag att det blir. Det har hittills aldrig hänt att priset gått till en kvinna två år i rad. Fast nån gång borde ju bli den första ...

Copyright Klimakteriehäxan

I största hemlighet

Hemligheter skulle vara temat för veckans tisdagstrio, enligt Ugglan. Mitt minne är tomt! 

Men "Bokskåpets hemlighet" av Frida Skybäck finns här i en hylla, fast jag har inte läst den.

Enid Blyton skrev inte bara Fem-.böckerna, hon skrev "Hemliga sjuan"-serien också. Inte heller den har jag läst en endaste del av.

Men "Hemligheter och lögner" är en helt fantastisk brittisk långfilm, från 1996 och regisserad av Mike Leigh. Se den om du inte redan har gjort det! Jag har sett den, och sett om den ... och kan se den igen.

Copyright Klimakteriehäxan

Lysande böcker!

Jag handlar nästan aldrig på nätet. Gillar riktiga butiker, gillar att ta i det jag kanske vill köpa, gillar att prova, gillar att städer lever, att det finns folk på gatorna som kikar i skyltfönster och går in i affärer. Men det finns tillfällen när jag trillar dit, turligt nog inträffar de sällan. Till saken hör att jag är road inte bara av saker jag själv kan bära, jag gillar också lite originella prylar till hemmet. 

Nu är jag snubblande nära att klicka hem den här lampan bestående av 70 olikfärgade glasbitar som bildar en boktrave. Någon riktig läslampa är det tyvärr inte, den är nog mest kul som prydnad, ett litet heminredningens utropstecken ...  Denna läckerbit kostar uppåt 400 kronor inklusive frakt. Vi får se hur det går ... Om man har den här lampan har man hur som helst garanterad tillgång till lysande böcker!

Copyright Klimakteriehäxan

Varför är det så ont om Q?

Hans Alfredson skrev barnboken "Varför är det så ont om Q?" och den sattes också upp på Södra teatern i Stockholm, med författaren själv i huvudrollen. Jag fanns i publiken på premiären och hade jätteroligt! Ungarna var helt med i historien, Hasse spelade direkt på och med den unga publiken, det var faktiskt alldeles underbart.

Minnet dyker upp eftersom Mia i bokhörnan kör med boktriss i bokstavsordning, och vi har kommit till Q. Ett författarnamn, en boktitel och ett omslag med Q ska vi plocka fram! Inte enkelt om ni frågar mig.

Patrik Quentin var nog en pseudonym. Han skrev deckare av den sorten som passade mig bra på den tiden jag reste ofta. Flygplanskrim, skulle man kunna kalla det: lättläst, inte särskilt engagerande och man kan lämna boken på hotellet när man åker hem igen. (Inser att den populära Bridgerton-serien är skriven av en Quinn, men jag har inte läst någon av dem.)

När det kommer till boktitel håller jag fast vid Hans Alfredsons fina historia om boven med lettrosugen. Vilket är lite fusk, eftersom det egentligen ska vara titelns första bokstav som är "rätt" ... 

Omslag med Q framstår som olösligt för mig. Men slår gärna ett slag för Marilyn Frenchs "Kvinnorummet" (The Women´s Room). En bok som gjorde intryck, precis som hennes "Det blödande hjärtat" (Bleeding Heart). På omslaget en kvinna och jag bestämmer härmed att hon är en sån som stavas Quinna!

Copyright Klimakteriehäxan

Julskyltning med semlor

Jag är säkert inte den första som hajat till: påsar med skumtomtar är på plats i matbutiken, till extrapris, och julmusten också. Lägg därtill nybakade semlor och man undrar om förvirringen är total eller om man är utsatt för ett practical joke, en dold kamera eller något?

Till råga på allt köpte jag två semlor, be mig inte förklara. Såg fram emot att låta läpparna möta den mjuka, milda mandelmassan medan vispgrädden förvandlades till min mustasch. Men av den tänkta njutningen blev inget. Någon, jag vet inte vem men vederbörande borde eftersökas och straffas, har hittat på att göra vaniljsemlor. I dem ersätter man mandelmassan med vaniljkräm. Och det var en sådan låda jag råkade ta. 

För all del, jag åt upp bullen, men min besvikelse står inte i proportion till det relativt lindriga misslyckandet. Dock har jag lärt mig en läxa: läs på etiketten innan du slår till! Och låt vaniljkrämen stanna där den hör hemma!

Som ni förstår passade budskapet på graffitivägen (bilden längst ner) mig precis: den manar till LUGN. Vilket förvisso är något det råder brist på i Svea rike för närvarande, när vi lever vid fronten av gängkrig och inrikespolitiken mest liknar dåliga skämt, framförda av trista gubbar och gummor.

Det lönar sig som bekant dåligt att klaga ... men det här budskapet kan man alltid
försöka ta år sig! Fler skyltar denna Skyltsöndag hittar dusom vanligt via BP.

Copyright Klimakteriehäxan