Ramlade över en originell bok som jag tror är tänkt för flickor flera decennier yngre än jag, men nu blev jag i alla fall nyfiken. Det som gjorde att jag fastnade var att Lovisa Burfitt gjort illustrationerna till "Mademoiselle Oiseau och landet Argentine", skriven av Andrea de la Barre de Nanteuil.
Båda de här svenska tjejerna arbetar i Paris modekvarter, och det är Burfitt som "skapat" Mademoiselle Oiseau. Figuren debuterade på en porslinsserie som Burfitt designade. Nu har Mademoiselle fått sin historia berättad! Det visar sig att en ung flicka dyker upp och vänskap uppstår mellan två synbart väldigt olika kvinnor.
Tidigt i historien fann jag Veckans mening, den som
Skriv-Robert brukar efterlysa och som ska ha fått mig att hejda mig om än väldigt kort i min läsning. Denna gång en väldigt årstidsanpassad mening som kittlar både min fantasi och min näsa:
Hösten doftar nyfödd ulltuss.
 |
| Känner ingen doft av bladet, men det gläder ögat med sina färger! |
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
vet hur ull doftar, inte vår i alla fall
SvaraRaderaInte min favoritdoft!
RaderaNyfödd ulltuss? Hmm...
SvaraRaderaLåter gulligare än det luktar, tänker jag.
RaderaTack för boktips! Men ull, passar extra in om en inte direkt gillar hösten. För blöt ull kan jag avstå. Men färgerna på höstens löv uppskattas.
SvaraRaderaKlart originell bok. Höstens färger är nog generellt trevligare än dess dofter.
RaderaHösten doftar nyfödd ulltuss... ja, och hur doftar en sådan;-)
SvaraRaderaDet färgglada bladet är vackert, speciellt då det är tämligen ensamt än så länge;-)
Tycker nog att bladen börjat rodna lite både här och där ... och hu så ruggigt det var i dag, nio plus och galet blåsigt!
Raderahösten luktar alls inte ull. hösten luktar jord och multnande löv. betydligt godare
SvaraRaderaNja... ulltuss luktar väl inte höst? Var på ett slags studiebesök en gång, där man beredde fårullen, det lukta inget vidare kan jag säga.
SvaraRadera