Ut i naturen fast inomhus

Medan naturen så sakteliga drar på sig sina höstfärger undrar Enligt O: Vilka kulturella verk tycker du beskriver naturen extra bra? Det är alltså veckans kulturfråga. Vilket förflyttar mig till konstens värld.

Det finns en målare vars bilder nästan undantagslöst försätter mig i ett tillstånd som rent av liknar andakt: Claude Monet. Han föddes i Frankrike under 1800-talets första hälft, och han hade blick för naturlig skönhet. Se hans äng fylld av vallmo och bli övertygad!

Många är de som vandrat runt i hans trädgård i Giverny. Det är där den lilla "japanska" bron och näckrosdammen finns, den som "alla" har sett och älskat. Själv har jag aldrig kommit dit, men jag har sett blommorna flyta på vattnet i stora ramar på Modern Museum of Art i New York. Och naturligtvis i otaliga reproduktioner, på allt från vykort till t-tröjor, kaffemuggar och kassar.

"Linnea i målarens trädgård" skrevs av Lena Anderson och Christina Björk, och de var/är nog minst lika fascinerade av Monet som jag. En jättefin barnbok är det, att njuta av i snart sagt alla åldrar. Men filmvarianten varnar jag för, den tyckte jag inte alls gjorde vare sig Linnea eller målaren rättvisa.

Lena Anderson har också, tillsammans med Ulf Svedberg, gjort "Maja tittar på naturen". Även det en kanonbok – som i princip allt Lena A har varit inbladad i ... hennes teckningar är fantastiska.

I nästa vecka öppnas en utställning med den svenska naturmålningens mästare Bruno Liljefors på Åmells i Stockholm. Gratis att titta på djur och fåglar som för evigt gjort Liljefors till en populär för att inte säga älskad naturskildrare.

Om en "vanlig" bok, alltså en roman, hör hemma här är det kanske "Där kräftorna sjunger" (Where the Crawdads Sing) av Delia Owens, som jag gillade. I den hamnar man i en miljö långt från Bruno Liljefors snödrivor. Men för oss som inte är skogsmullar av födsel och ohejdad vana är det skönt att konsumera lite kultur inomhus ...

Copyright Klimakteriehäxan