Franska favoriter efterlyses av Ugglan till denna veckas tisdagstrio. Jag frestas att starta i ostdisken och ta en rejäl bit camembert och varför inte lite chèvre också, men de erbjuder inte mycket läsning ... det gör inte årets Beaujolais Noveau heller, men om ett par veckor är det här. Fast en tallrik creme vichysoisse då? Eller en quiche lorraine? Jag brukar laga båda två, så gott! Nej, jag måste visst sluta tänka på sådant som går att stoppa i munnen, även om jag har en hel rad såna favoriter som härstammar från Frankrike. Tittar i stället i bokhyllan.
Det finns förstås hur många skickliga franska författare som helst. Jag har bara läst några få, men Annie Ernaux var jag väl bekant med innan hon fick Nobel-priset. Faktum är att jag är mest förtjust i hennes tidiga böcker.
Simone Berteauts bok "Piaf – Berättelsen om Edith Piafs fantastiska liv" tycker jag är väldigt läsvärd. Författarinnan var sångerskans halvsyster, vilket borde borga för en relativt hög sanningshalt i texten. Piaf blir aldrig riktigt bortglömd, hon var internationellt jättestor och är det än, trots att nästan exakt 60 år gått sedan hon dog (10 oktober 1963). Ni lyssnade kanske på klippet med "Sveriges Piaf" Jenny Bohman, som jag skrev om nyss? Om inte, gör slag i saken nu."De tre musketörerna" höll mig vaken många nätter när jag gick i gymnasiet och egentligen behövde sova. Men Alexandre Dumas d ä fascinerade mig rakt av med vad jag nyss fått lära mig kallas en "swashbuckler-roman". Enligt Wikipedia handlar såna om heroiska, ridderliga svärdsmän som kämpar för rättvisa.
Dumas var produktiv, jag klarade i rask takt också av "Mylady" och "Myladys son", liksom "Greven av Montechristo". Kanske hann/orkade han inte skriva allt själv, en Auguste Maquet lär ha varit honom behjälplig och ska ha del av äran. Resultatet blev hur som helst jättespännande, och har förstås också filmatiserats.
Copyright Klimakteriehäxan
.jpg)
Inlägg
borde läsa Dumas, Mario Vargas Llosas favorit, yngste sonens favorit, och min far ändrade sitt namn efter en av musketörerna
SvaraRaderaMåste ha varit knepigt att heta d´Artagnan i Finland ... äsch skojar bara ...
RaderaGreven av Montecristo är en favorit. Berteauts bok var jag väldigt fascinerad av under en tid i mitt liv. Ernaux hade jag faktiskt läst innan hon fick priset. böckerna om föräldrarna tyckte jag om. särskilt boken om fadern
SvaraRaderaMin första Ernaux var "Passionens tid" och den golvade mig. Innan priset, absolut.
RaderaJag vill gärna läsa boken om Piaf! /Bokologen
SvaraRaderaEn stjärna värd att komma ihåg. Med en väldigt speciell livshistoria.
RaderaMusketörsböckerna läste jag som barn, men Greven av Montechristo har jag aldrig läst. Det känns som om jag gärna skulle vilja.
SvaraRaderaDet är väl aldrig för sent????
RaderaJag minns att jag som barn såg De tre musketörerna som TV-serie. Det var på den tiden när hela familjen tittade på samma program eftersom det bara fanns en kanal. Jag kommer egentligen inte ihåg något alls av innehållet, men av någon anledning har namnen på ett antal personer i serien etsat sig fast. Athos, Portos och Aramis tror jag att de tre musketörerna. Sedan var D'Artagnan med, men vad han var för en figur minns jag inte. Och så förstås Kardinal Mazarin!
SvaraRaderaMinns att D´Artagnan var en riktig tungvrickare ... men eftersom böckerna var så himla spännande spelade såna detaljer ingen roll alls!
RaderaFinns flera filmversioner, jag har sett nån tror jag.
De tre musketörerna, Mylady och Myladys son och Greven av Montechristo har jag läst.
SvaraRaderaOch visst var du undehållen?
RaderaDumas har jag förstås läst men han tänkte jag inte alls på
SvaraRaderaDet fanns mycket att välja på!
RaderaErnaux är jag rätt nyfiken på faktiskt.
SvaraRaderaHon var värd sitt pris, men som jag skrivit: jag gillar hennes tidiga böcker mer än hennes senare.
RaderaAtt jag brukar gå bet på böcker/författare vet du ju, men idag gick jag även bet på maträtten "crème vichysoisse". Blev nästan besviken att det "bara" var en fransk potatis- och purjolökssoppa;-)
SvaraRadera"De tre musketörerna" har jag också läst på gymnasiet, men minns inte mycket...
Det är inte bara!!! Hemligheten är om du frågar mig att den inte ska passeras utan innehålla små bitar av både lök och potatis. Musketörerna var rysligt spännande, vet inte hur jag skulle gilla dem nu.
RaderaVad gäller det franska är jag öppen för det mesta;
SvaraRaderamat, språk, landet i sig, kultur, konst,musik och en del litteratur. Gärna också att läsa den på franska. Gillade Camus och Sartre i gymnasiet. Kom i "studentmuntan" upp i franska och fick redogöra för Sartre och existensialismen. En utmaning men en väldigt rolig sådan.
Dumas har jag läst; Musketörerna, Mylady, Myladys son, likaså Ernaux.
Och boken om Piaf av Berteauts var så bra. Är nog en riktig "frankofil".
Jag har läst summa summarum EN bok på franska - faktiskt en av Ernaux som jag köpte i Paris för rätt många år sen. Den var tunn och jag tror att jag förstod storyn, men sen dess har jag hållit mig till översättningar. Dock har jag ännu en Paris-souvenir, den lilla fina "La vie devant soi" men såg filmen och så har boken blivit liggande ...
RaderaFinns mycket franskt att gilla, håller med dig och önskar verkligen att jag kunde ta mig en sväng dit.
Dumas har jag läst och de böckerna tyckte jag om.
SvaraRaderaTror att de aldrig blir "omoderna"!
RaderaBoken om Piaf verkar intressant! Den kände jag inte alls till.
SvaraRaderaJag tyckte om den. Läsvärd. Men ingen lycklig barndomsskildring, förstås.
Radera