Alltså hängde rosorna med huvudet redan dag två. Jag snittade om dem, höll stjälkarna i hett vatten, dränkte hela blomman – provade helt enkelt alla knep jag någonsin fått lära mig. Ingenting hjälpte. Skulle jag tvingas kasta de bedagade skönheterna i soporna? Det bar emot. Inte var dag man har så pampiga blomster hemma.
Bara en åtgärd återstod: halshuggning. Letade upp ett lämpligt glasfat (i fusionteknik, design Peggy Faith-Ell, Arty Glass), hällde på vatten, skar av blommorna nästan ända uppe vid fästet. De såg ut som uttjänta disktrasor. Men den som väntar på något gott ... fick sin belöning! Plötsligt fällde kronbladen ut sig igen. Och jag kunde glädjas åt rosenfröjden i en vecka!
Härmed är det alltså bevisat att halshuggning kan rädda liv. Råkar du också ut för blommor som ledsnar för fort? Testa! Du har inget att förlora, bara skönhet att vinna.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Läckra! Du gjorde helt rätt, snyggt.
SvaraRaderaSnyggt!
SvaraRaderaJag har ju märkt när jag knipsar av rosor från rabatten och lägger i gamla efterrättsskålar av glas, att rosorna håller sig vackra mycket längre än om jag försöker sätta in dem med stjälk på vanligt sätt, så jag har prövat med ledsna köperosor.
Testat flera gånger också med lyckad resultat!Inte bara rosor....
SvaraRaderaBrukar rädda blommor på detta vis... inte bara rosor. Kan få dem att hålla länge, fast kortbenta blir de.
SvaraRaderaVisst vill man gärna förlänga livet på skönheterna!
SvaraRadera