söndag, maj 10, 2020

Folkets Park – en företeelse värd att skylta med

Det var en gång för länge sedan något som hette Folkets Park. Företeelsen kunde hittas i snart sagt varje svensk stad. Här bjöds underhållning, som teater för både barn och vuxna, konserter med såväl pop som jazz, dans till populära orkestrar, tombola och chokladlotterier och ibland till och med mannekänguppvisning. Bland annat.

Allt det där har jag upplevt i min alltmer avlägsna ungdom. Tänk bara när det var Sven-Ingvars som stod för dansmusiken, vilken lycka! Eller när Hep Stars spelade på scenen! Jokkmokks-Jokke, Thorstein Bergman och The Shanes intervjuade jag som utsänd från lokaltidningen. Och tro mig eller ej, men en gång gick jag mannekäng (till och med i baddräkt!) inför en publik på tusen personer! Allt detta i Folkets Park!

Så småningom flyttade jag till huvudstaden och därmed blev avståndet till den klassiska folkparken större. Likväl fick jag i jobbet anledning att uppsöka den man som var chef för hela folkparksorganisationen i Sverige. Rolf Theorin var en väldigt trevlig bekantskap. Och när vårt samtal var över fick jag en present, vilket var både ovanligt och oväntat.

Föga anade han då, ja inte jag heller för resten, hur stor glädje jag faktiskt skulle få av uppsättningen reklamaffischer som tagits fram och som utgjorde den gåva jag fick.
Den ni ser på fotot överst är gjord av Berndt Franckie, som är både konstnär och scenograf. Han har lyckats få med en lång rad av möjliga folkparksaktiviteter i sin bild,  tryckt 1979.

Den undre har suttit på min vägg oavbrutet i snart fyrtio år, är tryckt samma år och ritad av Jörgen Fogelquist. Älskar den, även om den är lite gulnad! Den har både humor, stämning och färg. Det hade ju folkparkerna också, på den tiden åtminstone ...


Nu väljer jag att kalla de gamla folkparksaffischerna för skyltar, för då passar de in när det är Skyltsöndag igen! Kolla hos BP här eller här för att hitta fler söndagsskyltande bloggare!

Och så förstås, än en gång: den obligatoriska uppmuntringsskylten. Hoppet lever!
Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. du kanske är lite äldre... jag dansade till David Bowie, Lou Reed... fast jag har dansat en sommar i Sandgrund... långt före Lars Lerins tid, Vikingarna spelade på en av sönernas hockeyafton här på Hisingen, Leende guldbruna ögon kan maken spela på saxofon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var 17 när jag gjorde de där intervjuerna ... och hade förstås Sven-Ingvars i blodet ... Många kul kvällar på Sandgrund! När jag går in på Lerins utställning ser jag: där låg baren etc ... scenen är ju kvar och ser ut som
      förr.

      Radera
  2. Här i min hemstad lades Folkparken ner för många år sedan. Men den finns faktiskt kvar i form av Motorgården, som den numera kallas. Det ordnas en del tillställningar i olika form där, och varje gång jag är där drömmer jag mig tillbaka till svunna tider....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att de flesta folkparker faktiskt är stängda numera. Synd på en kulturell tradition med folkliga rötter!

      Radera
  3. Folkpark är inget jag har upplevt men jag tycker att det låter så trevligt och mysigt! Men antagligen var det långt ifrån sanningen många gånger med fylla och slagsmål i stället för dans och kärlek.

    Vad roligt att du har kvar dessa skyltar! Fina är de!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar dom väldigt mycket! Och de är ju inte direkt små - 70x90 cm!

      Radera
  4. Vilka underbara affischer! Jo, det var tider, det. Jag var väl inte alltför ofta på parken, men det hände. Hep Stars är nog det mesta minnet.

    Här i Lidköping bor jag granne med Folkets park och innan dessa tider kom så har det varit mycket aktivitet där. Dansbandsfestival, dans varje lördag, seniordans varje tisdag m.m. Nu är det tyst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker verkligen att båda är värda att kallas konstverk, även om de "bara" är affischer!

      Radera
  5. Vilka härliga skyltar! Och förknippade med många minnen. Visst minns jag mängder av Folkparker där jag liksom du lyssnat till Hepstars, Sven Ingvars, Lill Babs och många fler. Roligt var det. Kom också i sammanhanget att tänka på danspalatset Sandgrund i Karlstad, där Lars Lerin nu har sin permanenta utställning. Nästan som en Folkpark där de "bästa" artisterna spelade och man kom från olika delar av Sverige för att dansa. Dansgolvet finns ju kvar än idag. Men dock inte som dansgolv. Härliga minnen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem vet, vi kanske dansat sida vid sida på Sandgrund????

      Radera
  6. Det var fint med Folkparker där folk kunde förlusta sig och träffa andra människor. Här fanns också Badhusparken som fungerade som en sådan, men numera är det mesta nedlagt, (covid -19 är oskyldigt). Mycket fina skyltar har du, rena klenoderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar dem, och det gör turligt nog även min man...

      Radera
  7. Absolut älskar affischerna. Förstår mycket väl att du har dom kvar på väggen. De är så härligt naivistiskt målade, en stil jag gillar.
    Du vet Folkparker finns faktiskt fortfarande, men då får du åka upp till Fredriksberg/Säfsen. Å i den lilla orten är aktiviteterna fler än man skulle kunna tro. Då menar jag alltså inte aktiviteter för turisterna som gästar Säfsen mest under vinterhalvåret.
    Så läckra skyltar! Tusen tack för dem och länken:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet/ser att det finns folkparker kvar, men de verkar inte hysa några aktiviteter - så då är det en definitionsfråga ... Har faktiskt ett par affischer till ur samma kollektion, mindre och inte lika fina. Men kul de också, fast de sitter inte uppe för närvarande - man kan ju inte ha FP-reklam överallt!

      Radera