måndag, november 29, 2021

Sportögonblick man minns

Det drar ihop sig till utdelandet av Årets Bragdguld, "Sveriges finaste idrottspris", en belöning som Svenska Dagbladet stått för i en väldans massa år. Första gången var redan 1925. Det året gick det till en friidrottare jag för min del aldrig hört talas om, Sten Pettersson. 

Sedan dess har stjärnorna radat upp sig. Senast var det stavhopparen Armand Duplantis som uppvaktades med medalj, blommor och tårta. Och varje gång är spekulationerna många: vem ska befinnas värdig denna utmärkelse i år? Att ringa in "årets främsta svenska idrottsprestation" är sällan enkelt. Priset kan ges både till individuella idrottare och till lag.

Vi utgör en stor grupp, vi som gillar sport. Jag är alltså en av dem. Visst, även som utövare på låg nivå, men ännu mer som åskådare, påhejare, tumhållare. Får pinsamt nog klump i halsen när stora saker händer på idrottsarenan: någon vinner, någon förlorar, någon slår eget eller andras rekord, hämtar en medalj man aldrig hade trott skulle bli erövrad. Klart att man fäller en tår!

Ser att Enligt O gjort en lista på fem minnesvärda sporthändelser och naturligtvis börjar min hjärna rada upp både det ena och det andra: lyckliga ögonblick och eländigt olyckliga sådana. Jag blandar!

o Susanna Kallur ramlar på första häcken i OS i Peking 2008, i stället för att ta hem ett guld. Nu fick hon inte ens springa finalen. Loppet visas i repris ibland, jag gråter varje gång.

o Stefan Holm tar höjdhoppsguld i OS i Aten 2004. Han glider över ribban som ligger på 2.36 och när han fattar att han klarat det rusar han iväg till pappa Jonny och det blir ett hejdundrande, underbart kramkalas.

o Pernilla Wiberg kör ur i störtlopp i Vail, Kanada. Det var världscupavslutning och naturligtvis direktsänt i tv. Otroligt dramatiskt såg det ut, man visste inte om hon klarat sig, hur illa det gick. Men Pilla kom ju tillbaka förstås.

o Jan-Olof Waldner, Det Evigt Gröna Trädet, har fått bragdguldet två gånger (fler kan ingen få det), både med landslaget och efter sin guldmedalj i herrsingel i OS 1992. En fröjd att se honom vid bordet. Vilken pingisspelare han är/varit! Jag har förvisso förklarat honom min kärlek ... men J-O har nog aldrig nåtts av mitt brev ...

o Sverige tog VM-silver i fotboll mot Kanada i Japan i augusti i år. Men förlorade guldet! För första gången gick damerna till VM-final, och visst "borde" laget ha vunnit  men förlorade på straffar i förlängningen. Det sved rejält.

Frågan om vem som får bragdguldet för 2021 kvarstår. Jag vet inte vem jag skulle rösta på, men jag är förvisso inte med i juryn och lika bra är väl det. Starka kandidater finns det: kraftpaketet/diskuskastaren Daniel Ståhl, eleganten Nils van der Poel, som kom skrinnande från ingenstans rakt upp i världstoppen, och i såväl handboll som fotboll och hästhoppning har man noterat kanonresultat. 

Dessutom dök en alldeles ny hjälte upp i natt! Blott 19-årige Truls Möregårdh ska spela VM-final i bordtennis mot världsettan, en kines förstås. Skulle svensken vinna är det ingenting mindre än en jättesensation (att han gått så här långt är redan det sensationellt). Det har gått femtio år sedan J-O Waldners succé. I natt avgörs finalen, i USA, så det blir knepigt för oss tv-tittare ... men i morgon bitti kan vi kanske fira ett guld. Lägg därtill att det kan bli guld även i herrdubbel, för där finns också ett svenskt par! Heja! Om en vecka (tisdagen den 7 december) vet vi vem som får själva bragdguldet.

Den största bragden jag känner till från året står dock Sarah Sjöström för. Efter att i februari ha halkat med för höga klackar på en isig trottoar fick hon en allvarlig armbågsskada, men hon lät sig (förstås) inte hindra. Nu badar hon lika fort som någonsin tidigare, fast eftersom hon redan fått bragdguldet två gånger kan hon inte längre komma i fråga. Hennes bragd går hur som helst inte att ta miste på!

Copyright Klimakteriehäxan 

UPPDATERING för ordningens skull: Pingis-VM i Houston gav för svensk del ett guld i herrdubbel (Mattias Falck och Kristian Karlsson) och det blev silver för Truls Möregårdh i singelklassen. Förmodligen räcker inte det till något bragdguld, men galet bra resultat hur som helst! 

14 kommentarer:

  1. tja, dålig förebild för unga tjejer att inte visa att det är faktiskt både snyggt, smart och sexigt att ha rejäla halkfria skor, när det är is på gatorna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Hannele ... det där var väl liiiite elakt ändå? Sarah visar ju i a f hur illa det kan gå med fel skor på fötterna, kan du inte se det så? Ett varnande exempel! Men att den flickan är en dålig förebild, det köper jag inte!

      Radera
    2. tant Hannele10:05 fm

      inte hon personligen... men att kvinnors utseende räknas, även i idrotten, korta kjolar, bikinitrosor

      Radera
  2. Åh, Kallurs lopp är verkligen hemskt att se! Spännande med Bragdguldet. Det finns många värdiga kandidater. Håller nog en extra tumme för Duplantis, men han har tiden för sig och kanske blir det istället landslaget i fotboll. VM-silver tar vi inte så ofta och frågan är när det händer igen. Men så ska de väl egentligen inte tänka ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duplantis två år i rad - nej det blir det inte. Men hur går det i pingis-Vm i natt????? Snacka om bragd!

      Radera
  3. Än en gång överraskar du mig. Alltså att du gillar pingis och har varit aktiv i sporten har jag förstått, men att du är såååååå välinformerad och lagrat all denna information i fack 52 i hjärnan är otippat. Eloge kan jag bara säga.
    Truls Möregårdh är den givna vinnaren om han kammar hem finalen idag alltså (tycker jag).
    Daniel Ståhl - nja. Han var ju favorit till guldet, och då är det ingen bragd längre, inte för mig i alla fall. Nils van der Poel - jo absolut. Sarah Sjöström - absolut där också. Det kan inte vara enkelt att välja.
    Hade Sverige vunnit finalen i fotboll hade det också varit en het kandidat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu återstår frågan: ska jag titta på Vm-finalen kl 2 inatt??? Fast den där kinesen blir ingen enkel gubbe att knäcka. Hoppas ändå!!!!

      Radera
  4. Jag skulle absolut, av många anledningar, ge priset till den jag tycker gjort den största prestationen Sarah Sjöström. Vem kan liksom ens konkurrera? Vi verkar vara helt ense här.
    Sommar OS i Peking besökte vi en del och inte minst många fri idrottsevenemang. Och vi konstaterade redan innan Sanna Kallur var i startblocken att något inte stämde. Och så var det ju. Så trist.
    Minnesvärt var ju detta OS inte minst Usain Bolt och honom såg vi vinna flera gånger.
    De andra du har med känner jag väl till.
    Kan dock här inte låta bli att undra över den kommentar som "Tant Hannele" skrev. Vad skulle Sarah Sjöströms simning eller ens hon eller andra kvinnliga idrottare ha ha med korta kjolar och annat att göra. Förstår inte alls. Är det idrott så är det den prestationen det gäller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sarah kan inte få bragdguldet en tredje gång så är det bara. Men som jag skrev ovan: TÄNK OM DET BLIR ETT ANDRA VMGULD I PINGiS O BATT!?

      Radera
    2. I natt skulle det förstås stå

      Radera
    3. Vet att man inte kan få Bragdguldet tre gånger men prestationsmässigt är hon ju absolut värd det.
      Tyvärr inget andra VM guld i pingis i natt. Men himla bra jobbat.Tyvärr är det ju nu för sent för årets nomineringar.

      Radera
    4. Jag vet inte vilket datum som är gränsen för att kunna kandidera? Men visst var de duktiga grabbarna! Kanonduktiga! Man fattar inte hur snabbt en boll kan flyga över ett bord ...

      Radera
  5. Jag önskar ibland att jag kunde uppbåda tillräckligt med sportintresse för att se en match eller tävling ... ni verkar ha så roligt. Jag brukar dock äta frukost till Vasaloppet, men det blir ju bara en gång om året. Jag älskade att åka skidor förr, men har förstås aldrig tävlat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är klart underhållande att se en spännande match, nästan oavsett idrottsgren! Vasaloppsstarten brukar jag dock sova över, till skillnad från min mamma som tittade varje år, även efter sin 90-årsdag!

      Radera