lördag, mars 05, 2022

Veckans mening – om minnen

Dags att presentera Veckans mening igen, i Skriv-Roberts efterföljd. Denna gång hämtar jag min mening i "Dubbelporträtt" av Agneta Pleijel, (den i grunden sanna) historien om hur Agatha Christie motvilligt går med på att bli avmålad inför sin 80-årsdag. Konstnären som ska avbilda henne är österrikaren Oskar Kokoschka, ungefär jämngammal med deckardrottningen, och det blir ett spännande samtal mellan de två, trots att Agatha C föresatt sig att inte prata alls. Nu delar de många minnen. Det är en bra, underhållande och originell historia, som faktiskt får mig att tänka att jag borde läsa mer Christie. Den här romanen läser jag med öronen, eftersom den finns som radioföljetong. Tyvärr är det författarinnan själv som är berättare, och det är inte så lyckat, lindrigt uttryckt. Hon låter trött och oengagerad och det går väldigt sakta ... synd på så rara ärter! Säkert bättre med en annan röst (fast det verkar inte finnas), eller varför inte på papper! I den här romanen finns hur som helst fina och tänkvärda formuleringar, som exempelvis denna:

När man är på jakt efter minnen befinner man sig i presens.

Oskar Kokoschkas bild av Agatha Christie målad 1969, inför Christies 80-årsdag.
Blev hon nöjd? Tveksamt. Hon lär ha tyckt att näsan var onödigt stor ...
Copyright Klimakteriehäxan

18 kommentarer:

  1. undrar om det finns en film också, sett flera filmer nyligen av porträttmålare

    SvaraRadera
  2. många vackra kvinnor har fått förslag om att operera sina näsor, Sophia Loren, Barbra Streisand... besviken på din kommentar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte jag som uttrycker nån åsikt om näsan, det är Agathas egen kommentar - enligt boken, alltså.

      Radera
    2. osäkert om de är Agneta Pleijels ord...

      Radera
    3. Tror iofs att hon gjort mycket research, men inte vet jag. Hur som helst: kommentaren är inte min!

      Radera
  3. Det porträttet hade jag heller inte varit nöjd med om jag ska vara ärlig. Men hon såg troligen ut så där.
    Har aldrig fastnat för Agathas deckare. Tyckte alltid att Miss Marple och Poirot var rätt så töntiga. Tänker ibland att serien "Mord i paradiset" måste ha haft Mrs Maple som "förebild"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att man ska akta sig för att bli avmålad - nu är ju risken iofs inte så stor ... Det räcker ju med att stöna över hur man ser ut på alldeles vanliga foton! Har hur som helst tänkt att jag borde läsa om nån av hennes böcker.

      Radera
  4. Spännande. Men kanske en idé är att läsa boken på egen hand i stället. Såg att Agneta Pleijel även på "Storytel" läser sin egen bok och det verkar "släpigt". Provlyssnade.
    Har läst en del Christie i yngre år och gillade hennes böcker. Kanske dags igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Släpigt", ja sannerligen. Stundtals låter hon, ursäkta mig, onykter. Vilket hon naturligtvis inte är. Men jag letade och det verkar inte finnas nån mer version än hennes att lyssna på.

      Radera
  5. jag lyssnar också och är väldigt fascinerad av de här båda personligheterna. och jag tycker nog att Agneta Pleijels inläsning passar innehållet och personerna. de är lite gammaldags och pompösa. jag gillar också porträttet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här tycker vi verkligen olika! Inläsningen höll på att förstöra den här boken för mig, men jag bet ihop, för historien gillar jag. Däremot kommer jag aldrig mer att lyssna på henne om hon läser in nåt mer.

      Radera
    2. PS målningen tycker jag är riktigt häftig!

      Radera
  6. Den meningen är definitivt värd en stund av eftertanke.

    SvaraRadera
  7. Ja, så är det ju.

    SvaraRadera